twd

Jo, konformiteten är nog generellt sett det värsta med Sverige. Den är dock olika påtaglig i olika sammanhang och i olika delar av landet.
Annars är jag lite kluven inför det där resonemanget. Man kan ju visserligen hävda att det inte går att komma undan ett besök av Bruce Springsteen i Sverige. Men det är ju i så fall ändå i den kategorin människor som hyfsat frekvent läser tidning. Om SCB nu skulle ringa runt och ställa frågan kommer Bruce Springsteen till Sverige i sommar? så är jag ganska övertygad om att flest skulle svara "vet ej".
Det här är möjligen en paradox. Samhället behöver fler gemensamma referenspunkter, men samtidigt mindre konformitet och förutsägbarhet. Samhället är i dag mycket mer uppdelat, men människorna inom vissa grupper av detsamma är mer förutsägbara än någon gång tidigare under min livstid.

Vad är det för jönsar som ska göra tidningar nu (från och med måndag) egentligen?
Onämnbart många har lärt sig otroligt mycket. Eller nåt sånt. Var det "skit" så var det skit. Men om det var "bra" så visste man säkert att det var bra.
Rolig betalvägg det där, för övrigt(men den var det väl inte Calle som ville ha). Annars hade ju andra än prenumeranterna kunnat läsa den betydligt längre och mer värdiga samt intressanta avskedsintervjun.
(Typ i detta nu 2011, snart 2012 håller många tidningar på och inför samma saker som Calle gjorde här 1994)

Kristian Luuk håller den här säsongen ut. Sedan har rimligtvis även de som inte är fullt lika framsynta som jag fått nog. Nu är vi nog nog på väg mot Sheffield.
Skit-Stockholm. På sittråkighetsskalan mellan 0-100 ligger det här på typ 98.

Varför pratar Lisbeth Salander engelska med fransk brytning i The Girl With The Dragon Tattoo? Att de andra bryter på något försök till allmänskandinaviska kan väl få gå...
Annars en godkänd men alldeles för lång film. Den svenska filmen av den danska regissören var i mitt tycke jämnstark med den här amerikanska versionen. Den stora skillnaden kommer antagligen bli när/om Fincher(eller någon annan begåvad regissör) får fortsätta och göra de två andra filmerna. För de svenska filmerna med en svensk regissör(Daniel Alfredsson) var ju mer än lovligt jönsiga. Framför allt Flickan som lekte med elden.

Ni kan tacka Brian Eno.

Ni kan tacka Sopranos-skaparna. Allvarligt, "Glee"(och alla andra tv-serier och karaokebarer) kan också ta och tacka Sopranos-skaparna. Det är skillnad på genier och icke-genier. Det är väl inte direkt så att Glee och övriga representanter för karaoke-samhället skulle plocka upp låten om den inte hade förekommit i det där absolut sista Sopranos-avsnittet.

Annars tycker jag att det här var en rolig programserie när den gick senast. Hoppas att det blir bra nu också.

(Herregud!) Vad är grejen med "nya" Spotify?! Den där vita blaffan är ett tecken på utvecklingsstörning! Jag bara hatar det!

Puerto de Mogan på öns västsida är "nya" Nueva Estocolmo. Det märkte jag under besöket förra julen. Annars är ju klippningen föredömligt långsam på den här klassikern från  1980.

Betalade han 100 kronor för att få benet sönderstampat i Nicaragua eller? Jävla åsne-artikel.
Och Andreas tyckte att det var "onödigt" att få benet sönderstampat "för" 100 kronor. Kanske kunde någon upplysa den uppenbarligen volontärarbetande Andreas om att anledningen till att han är där som volontär är för att 100 kronor i Nicaragua är lite mer värt än 100 kronor i Östersund. Varför ringer man till en tidning och berättar om att man har blivit misshandlad i Centralamerika och att man "kanske ska ladda ner Kalle Anka"? Missförstå mig rätt –  jag hoppas att Andreas blir bra i sitt ben, även om det säkert inte kan verka så.

Avd. På jobbet en halvtimme till.

God jul!

Åh vad roligt! Anledningen till att det sällan är jobbigt när skåningarna håller på så där är ju att det i grund och botten finns ett mått av självdistans med.

Det finns det aldrig här.(Kommentarerna! Det är inte jag som är konstig...)

Jobbar kväll den här veckan(just nu för lugnt) och ska på julaftonens morgon lämna de som åker den omvända vägen åt sitt juldagsöde på det påkostat renoverade och antagligen mycket lönsamma stadshotellet här i staun.

Svaret är: ett ensamt rike där man kan äta hur mycket äcklig mat som helst, under förutsättning att den är utländsk och inte brittisk. Storbritannien är landet där man inte kan säga att mat från något annat land än Storbritannien är äcklig.
Menlösheten och rädhågsenheten som svar på den (bland vissa överdrivna) nationella stoltheten liknar i stora drag de nyrika svenskarna som reaktion på den svenska jantelagen.

Den omfattande blåsten som har varit under stora delar av tiden sedan jag kom hit har nästan gjort att jag har glömt bort hur fantastiskt skön luft det är här när det inte blåser. Det måste vara Sveriges bästa luft, när det inte blåser alltså.
Dock är inte kranvattnet lika bra.

2011 är alltså så imponerande bland. 2011 är året när folk slutgiltigt helt och hållet slutade förstå varandra. För att om möjligt kanske lyckas bli förstådd så tar folk numera det säkra före det osäkra. Man kan alltså se folk presentera sig med meningar i stil med jag tycker att ironin är den bästa humorn eller jag är en ganska ödmjuk person(jo, faktiskt). Detta tror jag kommer som en reaktion på att folk hela tiden tror sig läsa in vad folk menar när de pratar. Aha, han säger bokstavligen det där, men han menar nog egentligen det här. Det kan ofta vara någonting som är så subtilt att inte ens personen som uttalar orden har en tanke på dem.
Jag vill inte påstå att jag själv är något undantagsfall, dock har jag i alla fall som synes uppmärksammat problemet. Och jag skulle aldrig skriva jag tycker om disneyfilmer, ironi, fotboll, och friluftsliv.
Snart är vi framme vid/ tillbaka till(?) OBESERVERA ATT JAG INTE ÄR RASIST, men nu tänkte jag skoja lite om indier. Är ni beredda? Snart kommer skämtet.
SJÄLVKLART tycker jag att alla människor är lika mycket värda. Men nu tänkte jag skratta lite åt omgivningen. Är det okej med alla?

1) Gruyere.
Ost från Schweiz. När jag bodde i London fick jag kvittera ut en jättelik Guyere på postorder eftersom att de riktiga schweizarna som jag bodde med var borta.
2) Gorgonzola.
Ska det vara mögelost ska det vara gorogonzola, tycker jag.
3) Sulguni.
Någonstans mittemellan haloumni och mozarella. Mycket bra. En georgisk ost. När jag bodde i London gick jag i samma klass som brorsan till Georgiens nuvarande presiden, Saakasjvili. De hade ett lager av den här osten. När lagret tog slut fanns det ett nytt laget. De skulle dock byta bort osten mot ett medlemskap i Nato, sa man.
4) Manchego.
Ost i Spanien. Krämig hårdost.
5) Parmesan.
Kan användas till så mycket. En sympatisk och civiliserad del av Italien härbärgerar den här osten.

Här är ett typexempel på ett band som bara borde vara dj:s, musikläggare eller liknande. Fantastisk mix. Bandet själva är dock vad man på engelska skulle beskriva som just bland. Alltså intetsägande.

Världen är ganska ofta som i Stockholmsnatt, det här är definitivt inget undantag.

På sätt och vis känns det lite skönt att även Ängelholm(det är aldrig direkt panik på kussträckan mellan Helsingborg och Båstad) också kan drabbas av någonting. Här till exempel, att det har blåst.  Annars dock synd på anrikt värdshus i  attraktiv bad - och boendemiljö. Jag gillar ställen där folk i artikelkommentarerna påpekar att man ska vara glada över vad invånarna gjorde på 1700-talet.

Haagarna drar i detta nu på Eskilstuna i På spåret när vi åker NORRUT mot Sigtuna. Känner de inte igen Hagalund?

Just det. Glömde det allra viktigaste. Frank Worthington ska göra comeback – på Mjällbys julfest på Hanöhus.
De som fattar fattar.

Hälsningar de sydligaste kustlandskapen.

Det är 1988 och har precis börjat snöa(?).

Ingenting händer här och nu.

Jo, förresten. Det regnar.

Jag funderar på att köpa en sån där tröja med ditklistrade cd-skivor på som var populär i slutet på 80 och början på 90-talet och dansa in i typ den här videon, för att sedan bli kvar där inne fram till och med att Stone Roses-helgen i Manchester är i månadsskiften juni/juli. Allt för att manifestera att det inte är 2011 – året som vi hoppade över.

Det vore ju bra om SVT textade georgierna när de förklarar konfliktutveckling – på georgiska. Det blir lite svårt att hänga med annars.

Jag vill, jag vill ha tillbaka Sopranos!!! Eller ännu hellre någonting helt nytt som är lika bra och definierande!!! Mad Men är jättebra men Sopranos var BÄST. Bättre än allt annat som har sänts i tv. Antingen förstår man det eller så gör man inte det. Jag vill se det tablålagt på söndagkvällen. Jag vill ha fler Sopranos-avsnitt fast ändå inte! Det tog ju minst sagt SLUT när det väl tog slut. Jag vill alltså inte se repriser. Jag har aldrig varit personen som sitter och tittar på tv-serier(eller filmer för den delen) om och om igen. Varför vet jag inte.
För de som älskar repriser och Beck kan jag också meddela att Pojken i glaskupan visas i fyran i kväll. Vad är det de vill uppnå med detta ständiga Beck-repriserande? Att alla i Sverige ska lära sig alla avsnitten utantill, som i Kalle Anka och hans vänner på julafton? Ge mig dina tv-val på söndagskvällarna och jag ska tala om vem du är! Konstigaste tablåkrocken är Starke man och Agenda. Är det inte så att väldigt många av de som tittar på Agenda tycker att det korrumperade och inskränkta kommunalrådet också är roligt. Varför ligger inte Starke man klockan åtta? Och nej jag vet naturligtvis inte att det finns någonting som heter SVT Play. Det är inte grejen! Det är så mycket annat som man alltid måste uppsöka, och då kanske man inte vill uppsöka "förra veckans avsnitt av Starke man" Så roligt är det inte! På söndagar(inte minst den här tiden på året) vill man bara åka med i tablån. Klockan 22 tittar man för övrigt på Dokument utifrån.

Brian Enos julfest?

Och Bryan Ferry är årets H&M-tomte. HO HO!