twd

Jag kryper till korset. Det har varit för många äldre män i den här bloggen den här helgen. Eftersom att jag är helt emot all form av kvotering så blir jag därför, för att jämna ut könsstatistiken, tvungen att ta det grymmaste som går att hitta just nu. Mad Men är den bästa tv-serien sedan Sopranos. Kanske till och med bättre än Sopranos. 21.00 på söndagar i Kanal 9 kan man följa 60-talets reklamvärld i New York på den fiktiva byrån Sterling Cooper. Don Draper(Jon Hamm), byråns kreativa ledare är, är den mest intressanta karaktären i en tv-serie sedan Tony Soprano. Och nu vet ni vad jag tänker skriva här näst, kanske till och med mer intressant än Tony Soprano. Men till saken hör att det är förhållandet till birollskaraktärerna som gör honom och serien så pass intressant. Fastän serien nu är inne på andra säsongen är det fortfarande svårt att veta vad "felet" är med några av karaktärerna. Bakom det 60-talsglättiga finns det en svärta som ibland är svår att härleda. Kvinnorna behandlas medvetet och omedvetet antingen som luft som skit eller som objekt.

Luften i det är fallet är Elisabeth "Betty" Draper(January Jones), Don Drapers (hemma)fru. Skiten är den utnyttjade arbetsmyran Peggy Olson(Elisabeth Moss). Objekten, som väl ändå är den av de tre som behandlas bäst, är Joan Holloway(Christina Hendricks). Samtliga dessa birollsprestationer är så övertygande att jag faktiskt aldrig tror att jag har sett någonting så bra på tv. Jag råder alla att för en gångs skull "tro på hajpen"! Den här serien har inte fått för mycket uppmärksamhet redan. Den har snarare ännu inte fått tillräcklig uppmärksamhet.