twd

Mycket bra skott av Modo mot Djurgården i matchens sista sekund! Nu ser det jobbigt ut för Dif och den nye tränaren Sabel. AIK tog två poäng mot Vaxjo Laäjkesch.

Dagens hedersomnämndande går till de i sommarstaden som den sista januari fått nog av just vintern, och på högsta volym blastade ABBA:s kanske bästa låt från en balkong vid sjutiden på tisdagskvällen. Som man brukar göra sista juni ungefär...

Filip och Fredrik ska ut på vägarna. Flera har konstaterat att de gör som Nils Holgerrson och skippar Halland helt...

Ipad till alla barnen i första klass(i Aktuellt). Det som händer just nu i Stollentuna kommer alltid till resten av Sverige senare. När jag var bara några år gammal diskuterade man redan att friskolorna höll på att slå ut de kommunala skolorna. Nu kontrar de kommunala skolorna alltså med Ipad till alla barnen i första klass. Fler kommuner kommer helt säkert att haka på. Moderaterna var största parti i Sollentuna redan 1979, detta trots att uppskattningsvis halva kommunen är miljonprogram. De i min kommun som hade valt att gå på Stollentunas stora (rent av Sveriges största?) kommunala gymnasium lyckades aldrig komma därifrån på fredagskvällen. När man mötte dem på pendeltågsstationen vid sjutiden på kvällen och frågade varför de inte kom från skolan förrän då så svarade de typ jag har snabbdata som tillval.

Edit: Ännu mer Stollentuna! Kajsa Bergkvist, Helena af Sandeberg och alla andra som har vuxit upp i Sollentuna är först och främst så himla vanliga och har arbetat för icke-lön i någon jävla galleria när de växte upp! Chrille P var emellertid portad!

1) Delat mellan november och januari
Fritiden under dessa månader brukar jag tillbringa med att sitta och titta rakt fram.
2) Oavgjort mellan december och februari
Februari är lite kortare, det blir lite ljusare.
3) Mars
Större delen av året består av mars känns det som.
4) Oktober
Svårbedömd månad. Kan vara nästan lika undermålig som november om det vill sig illa. Kan också vara en trivsam fortsättning på september.
5) April
Oftast mycket bättre i teorin än i praktiken. Det är ofta kallt och blåsigt. Människorna är vårtrötta eller vårdeprimerade och har ångest för allt man måste hinna med till/ på sommaren.
6) Juli
Får nöja sig med en sjätteplats här. Semestermånad i Sverige men på något sätt ändå minst tilltalande av sommarmånaderna. Det händer inte så mycket.
7) Juni
Den första sommarmånaden. Sommaren är fortfarande nyhetens behag. Naturen är som vackrast. Det enda som drar ner betyget är att det är jobbigt för allergiker och jobbigt med midsommar.
8) September
Den bästa luften. Ofta en mycket bra månad. Om man inte på ett så tydligt sätt hade börjat "gå mot de mörka tiderna" hade den kanske hotat om sistaplatsen här.
9 Maj
Ja, vad ska man säga?
10) Augusti
Är den skönaste månaden helt enkelt. Sensommarmånaden. Rymmer nästan allt.

Firar den lediga fredagen med att existera i någon slags webbplattform där man kan söka olika slags jobb. Snälla företag, sluta upp med att bygga, köpa in samt använda dessa plattformar! Eller använd i alla fall en och samma plattform. Det är just brilliant fun att hålla på och registrera sig överallt. Jag faktiskt älskar samtiden. Så levande och sprudlande intressant! Fullt av intressanta idéer och förväntningar, överallt.

Jag får bra vibbar av den här Löfven. En riktig sosse som varken är höger eller vänster. Han saknar förlorarstämpel och är inte märkt av tidigare falangstrider inom partiet. Jag förutspår att det kommer att bli färre utspel i syfte att plocka PK-poäng hos väljare som ändå inte röstar på S.

Nu har alltså tre av fem krispartier bytt partiledare på kort tid. Jag tror alltså att S har tjänat på sitt byte(jämfört med Sahlin och Juholt). Jag tror ändå att man får se det som en relativ framgång om man lyckas upprepa valresultatet från 2010 i nästa val. Det är en annan tid nu.
Alla vet ju att Vänsterpartiet redan nu har tjänat på sitt byte. Jag tror dock inte att Centern har tjänat på att byta ut Olofsson mot Lööf. Jag tror inte att det spelar någon som helst roll i det långa loppet om KD byter Hägglund mot Odell. Däremot så tror jag att Folkpartiet skulle tjäna långsiktigt(och i respekt samt självbild) om man bytte ut Jan Björklund. Men han verkar ju sitta säkrast av alla, efter Reinfeldt...

Men det är ju vad hon faktiskt VILL, Johanna Paulsson på DN. Att 80 000 britter ska skrika lager, lager, lager! på OS-invigningen. Varför skulle hon annars över huvud taget i inledningen av 2012 bry sig om att recensera en SAMLINGSSKIVA med Underworld?!, som dessutom bara är en upppdaterad gammal samlingsskiva. Hon vill som alla andra innerst inne inte ha (den tama) samtiden.
Jag ser OS-invigningen framför mig redan nu. 80 000 britter skriker LAGER LAGER LAGER, därefter återförenas Spice Girls (inkuppad framför ögongen på huvudsponsorn Coca Cola), elden tänds och sedan avslutas allt med ett Paul McCartney-medley bestående av Band On The Run, Live and Let Die och slutligen All You Need Is Love. Efter det går jorden under. Innan själva OS börjar.

Så sant som det är skrivet. Det här är en personlig favorit apropå artikeltemat. Halvägs till den kanske allra bästa skivan från 80-talet, tillika en av mina absoluta favoritskivor.

Fy fan vad dåliga alla jävla skit-sossar är. Det har ingenting med ideologi att göra(tvärtom skulle jag bli glad av att höra någon yttra något intelligent eller spännande oberoende av vilken ideologi denna människa har i grunden). Men skit-sossarna är skitdåliga och har inte ett skit med forna tiders raka, ärliga och respektingivande sossar att göra.

Och ni som tror att sossarnas kris har något med media att göra kan ju typ drunkna eller nåt. NI är en kraftigt bidragande orsak till krisen. Detta idéfattiga, självömkande jävla skit. Kom med en bra idé eller håll käften! Jävla sopor!

Edit: Nu i Agenda. Ja, VU stängde in sig i TVÅ DAGAR, sedan åkte Juholt hem och sov på saken – i Oskarshamn. Därefter fattade han själv beslutet, som han hade tänkt på en längre tid – innan VU stängde in sig och diskuterade saken i TVÅ DAGAR.  Carin Jämtin, jag kan sträcka mig så långt som att säga att jag föraktar dig. Du trassliga, oärliga lättgenomskådade.

Rebecca & Fiona lyfter annars mer än lovligt sömnig P3 Guld-"gala". KLF möter Pet Shop Boys möter Leila K. Fast ändå hyfsat anpassat till svensk anpassningsbarhet. Men som sagt ändå ett luftigt lyft.

Men vem fan är "Kapten Röd"? Allvarligt talat. Svensk reggae borde förbjudas.

Edit: Det är en hel del annat som också borde förbjudas. Prisutdelningar borde till exempel inte genomföras i P3:s regi med deras lyssnare som röstare. Kapten Röd(?), Avici(?), Den svenska björnstammen(?) som återkommande pristagare. Det vilar en ständigt aspackad kårkvällsanda över den här radiokanalen. Ständiga overaller och humor som tillatalar 20-åringar som tycker att man är i alla fall lite mer intelligenta än genomsnittssverige(man hävdar sig i jämförelse med andra 20-åringar, men inte andra). Det spelar ingen roll om det är 1989, 2001 eller som nu 2012. Det händer ingenting. Det är en enda lång Lundakarneval. Och den borde förbjudas.

En bra nystart för SAP hade kunnat vara att sluta med de mest uppenbara lögnerna. Hur dumma tror dom att folk är? Juholts "eget beslut att avgå"? Allvarligt? Efter diverse utpressning och kohandel möjligen. Jag är också trött på folk som tycker att "allt är medias fel" den här gången. Det är väl för tusan bara att vara påläst och svara rakt på så många frågor som möjligt! Dessutom: Om man inte ens kan hålla sig till en och samma samt tillförlitlig linje i utrikespolitik med svenska soldater inblandade så är man helt enkelt inte ett statsministeralternativ, som man ju bör vara som S-ledare.

Carin Jämtin är alltså inte tillförordnad partiledare. Hon "hjälper till i en exceptionell situation". Hur länge? Det vet ingen, inte ens hon själv.

Sanningen är ju att S inte har kommit med ett enda intressant förslag sedan INNAN man förlorade regeringsinnehavet 2006. Det var ANLEDNINGEN till att de förlorade valet. De som faktiskt VÄLJER ett parti att rösta på(och inte röstar helt enligt tradition i familjen) genomskådade just detta redan då. Sedan har det fortsatt successivt i relation till hur snabba folk är.

Edit: Och Aftonbladets läsare vill se någon ur "superduon" Bodström/Wallström som partiledare. Jag har tidigare utsett båda dessa till två av Sveriges mest överskattade offentliga personer alla kategorier. Så jag säger det redan nu så att folk inte blir förvånade. Det kommer inte att bli någon av de båda. Och anledningen är att båda två själva vet med sig att de inte håller för uppdraget. Dessutom har de inget intresse av att få någon gloria på sned i det kamikazeuppdrag som det här har utvecklats till. Kan någon vara snäll att svara på vad tusan Margot Wallström faktiskt har gjort som politiker?

Det här är alltså ett typiskt sånt här inlägg som ingen kommer att fatta någonting av. Rubriken flirtar lite med låttiteln Fast Car/Slow Traffic (som ju i sin tur precis som hela Paul Wellers existens samtidigt flirtar med flera saker som är betydligt bättre) , som ju är ungefär så spänstig som Paul Weller är. Jag känner att jag får massor av energi av att hata Paul Weller den här veckan. Vem satte r:et och båda e:na i "medioker"?

Till saken. Vadå "självförtroende"? Vadå "tillräckligt mycket trygghet för att hitta det egna tilltalet" Vadå "fem"? De senaste åren verkar DN tro att varje gång någon svensk musikakt "på gång" släpper en ny skiva, så ska man ut och recensera skolpjäs. Trovärdigheten är vid det här laget NOLL! Varken mer eller mindre.

The Sun har mer trovärdighet så där i största allmänhet. Om man har självförtroende på riktigt(eller helt enkelt inte bryr sig om någonting längre), så kan man åka ut och skriva en sådan här artikel, som är refererad till här. Ingen fattar någonting, fast man fattar ändå inte mycket mindre än när man läser DN:s skivrecensioner. Frågan om vem som satte "cunt" i Scunthorpe är berättigad. Men det är inget PROBLEM. Problemet är svenska kulturredaktioners fjäskande för svenska artister, filmregissörer och i viss mån konstnärer och författare. På samma sätt som Alex James (MÖJLIGEN) kan anklagas för att lura på The Suns läsare onyttig snabbmat, på samma sätt kan man med fog anklaga DN för att lura på den svenska (inbillat medvetna) medelklassen den här sabla onödiga smörjan som någonting "viktigt".

På samma sida som delvis bidrog till det här inlägget hittar man också en personlig betraktelse över skivan som innehåller den inbäddade låten nedan. Man blir bättre till mods och INTELLIGENT av att lyssna på den.

I mina absolut mest anglofila dagar lyssnade jag en del på den här Paul Weller. Men han är ju en åsna(direkt översatt från engelskans donkey). Om man bildgooglar ordet donkey så antar jag att man får upp en del bilder på åsnor. Om man däremot bildgooglar ordet scanty så kommer det upp massor av bilder på Paul Weller i hans fula jävla frisyr. Alltså vetskapen om att han fortfarande gör skivor och dessutom lever i tron av att han gör någonting "banbrytande" är så otroligt patetisk att det ej går att beskriva. Han är så full av brist på finess att ej heller det går att beskriva.

Han var frontfigur i nymoddiga gruppen The Jam i slutet på 70 och början på 80-talet. Sedan blev Paul ovän med Bruce i den om möjligt ännu fulare frisyren. Paul Weller skapade gruppen The Style Council. Det som hände var väl att Paul och hans vänner ville lära sig spela på sina instrument. De gjorde alla möjliga försök till musik, och har retroaktivt blivit ganska hyllade för sina försök till soul, jazz, house och gospel. Det är väl en intressant grupp för folk som tycker att det är kul att retroaktivt blogga om kläder från 80-talet(som i sin tur var inspirerat av kläder från tidigare decennier). Eller för människor som tycker att det viktigaste för en musikgrupp är att dra in pengar till strejkande gruvarbetare. För några månader sedan råkade jag återhöra någon låt med Style Council som jag inte hade hört på flera år, och bristen på kvalitetet var överväldigande!

En del av The Jams låtar håller fortfarande. Men det känns så fruktansvärt irrelevant i dag. Allt Paul Weller har gjort som soloartist är skittråkigt, från början till slut. Hela han är skittråkig och onspirerande. Men det värsta är att han tror att han är banbrytande. Han kommer snart ut med en ny kvasi-framåtskridande skitskiva. Han har gift sig med en 25-åring. De har fått tvillingar som de har gett namnen Bowie och John Paul(jag tror att han valde namnen för att få lite medieuppmärksamhet). Det är så jävla jävla tråkigt. Paul Weller är så jävla jävla tråkigt och oraffinerad. Det skulle vara så mycket bättre om han bara försvann och glömdes bort.

Varför är John Cale fortfarande så fruktansvärt underskattad av/okänd hos den (lite) större allmänheten(det finns ju folk som känner till Velvet Underground men inte John Cale, ehh...). Utan John Cale –  ingenting, nästan. Utöver det så är han ju en av de allra främsta låtskrivarna, en av de allra främsta producenterna och, faktiskt, en riktigt bra sångare. En av de allra högsta högstanivåerna har han(och dessutom en låg lägstanivå).

Men svara då på vad det är som pågår nu som man kan ägna sig åt istället?
Finns det någonting som händer nu?

Jag såg den en timme långa reklamfilmen för Täby kommun igår. Och jag kan väl i stort sett hålla med Rheborg. Täby är mycket skönare och bättre än huvudstadet generellt sett. Folk där är trevliga och vet hur man beter sig. Täby får ofta skit för att det är för rikt och förutsägbart(till skillnad mot Södermalm, Kungsholmen och Bromma där varje promenad är ett spännande äventyr...?). Visst är det homogent. Men det är ändå (kanske därför?) betydligt mindre ängsligt än mindre bemedlade stadsdelar/förorter. Folk gör vad de har lust med helt enkelt. Det hade emellertid varit intressant om Johan hade fått berätta när det gick upp för honom att alla människor i hela Sverige faktiskt inte åkte iväg någonstans på varenda skollov, som är fallet i Täby. Och "hur det har påverkat honom"...

Min favoritdel i programmet, och mest signifikativt, var när han berättade om hur han när han var orolig brukade fråga sin pappa ungefär kommer det att hända så här nu? och fick ett  näh-ej som svar. Täby i ett nötskal.

– Man kan säga att ”Gentlemen” förebådade en annan tid, som en brygga mellan den romantiska ”Upp till kamp” och den iskalla ”Lasermannen”.

Även om jag är livrädd för den där filmatiseringen av Östergrens Gentlemen så är jag väl i sammanhanget så trygg man kan vara i och med att regissörsuppdraget har gått till Mikael Marcimain. Någonting som inte minst det ovanstående insiktsfulla citatet manifesterar(regissören har gjort båda, den sistnämnda betydligt bättre i mitt tycke).

En dag efter att Hannes Råstams bortgång blev offentlig sitter Thomas Quicks "advokat" Claes Borgström och breder ut sig i På spåret. Fuck off!

Ännu mer återföreningar, ytterligare på Way Out West(festivalen som är oängslig, men som besöks av en väldigt stor andel ängsliga människor). Det är alltså Refused nu senast, och det hör väl till saken att deras kärntrupper av supportrar i väldigt stor utsträckning är per definition emot återföreningar.
Jag är möjligen lite tråkigt odogmatisk och tycker personligen att (nästan) allt beror på kvaliteten på återförenandet. För vad är alternativen till ett "återförenat band"? Det är antingen att de aldrig mer spelar tillsammans, eller ännu värre – fortsätter i all jävla oändlighet i takt med att allt färre bryr sig. Tänk om REM hade slutat efter Monster 94 och återuppstått för något år sedan(Tänk om Depeche Mode, U2, Oasis, ja till och med Metallica hade slutat i mitten av 90-talet!)! Då hade de nog känts fräscha och möjligen känt sig pigga. De hade blivit en revival för Murmur och de andra tidiga skivorna i klass med Smiths-pånyttfödelsen(fast utan återförening där) under det tidiga 00-talet. De senaste tillhör väl snart för övrigt de enda en gång splittrade grupperna som inte har återförenats ännu.

Det är möjligen bekant att mitt favoritåterförenande är Blur 2009. Det finns flera aspekter på det där. En är att gruppen liksom vittrade sönder där omkring 2003 och aldrig fick sätta någon värdig punkt. En annan är de lät bättre live än någonsin förut. En tredje var att omvärlden (och de själva) blev uppmärksamma på att deras musik hade klarat the test of time på ett utmärkt sätt. Den sista är att det märktes att de verkligen gillade att återförenas, och inte bara gjorde det för att dryga ut kassakistan hos bandmedlemmarna.

På förhand ser det ut som att sommarens Stone Roses-reunion har flera likheter med Blur diton för (då) tre år sedan. De fick i likhet med Blur inte heller något värdigt slut, utan föll mer eller mindre snabbt ihop. I likhet med Blur har också mycket av låtmaterialet åldrats förbluffande bra, vilket har gjort att deras återförening ganska konstant de senaste tio åren har tillhört de mest efterlängtade. Eller som Ian Brown uttryckte det på presskonferensen it is not about the money. The money has always been on the table.

Men de flesta återföreningar är förstås patetiska. Av de grupper som finns representerade i min egen skivsamling ställer jag mig frågande till mer eller mindre aktuella återföreningar för Dexys Midnight Runners och New Order utan Hooky, och typ två år sedan de "splittrades". What the fuck!?, liksom. Ytterligare en poäng till Blur och Stone Roses. Det är orginaluppsättningen. De förstnämnda fick "släpa Dave ut från juristprogrammet", de sistnämna släpade Mani ut från Primal Scream. Ett annat band som bara har fortsatt och nu sedan en ganska lång tid tillbaka saktar in, utan att kunna återförenas medan de ännu inte är på ålderdomshemmet.

Hinsehäxan del ett var riktigt bra, andra delen visas ikväll.
De Lennart som avses i rubriken är Lennart Geijer och Lennart Hyland. Älskade svenska monosamhälle, vart tog du vägen? Man bara älskar ju den glada amatörismen i det svenska samhällsetablisemanget på den här tiden! När slutade den? Var det under efterspelet till Palme-mordet? Ebbe Carlsson hade bokstavligen talat nycklarna till polishuset i Stockholm! Mycket av den här värden får man ju en inblick i om man läser Jan Guillous Ordets makt och vanmakt. Guillou var ju en skicklig journalist, men många av de han skulle granska var ju bara så jävla dåliga. Så verkar det på Guillou själv i boken i alla fall.

När man pratar med äldre människor som var yrkesverksamma (alltså inte på industrigolvet då) i Sverige på den här tiden får man också intrycket av att det mest bara var att åka med.
Men vem kör egentligen? Ja, vem är det som kör?!

Är First Aid Kit samma som spelar på de där kesoburkarna? Jag har för mig att de var fyra.

Det här hade man ju ingen aning om!

Om man nu vill veta var i Haparanda den där jävla folkpartisten bor kan man ju gå in och leta efter honom eller henne på den här sidan.

Där kan man också till exempel räkna sossar i Falsterbo, om man tycker det är mer stimulerande.

Andres Lokko möter David Bowie 1995 när han precis har gett ut det i dag mycket underskattade albumet 1.Outside.
I denna intervju framkommer bland annat att den enda personen som kan få Bowie att inte vara kontrollfreak är Eno.

Kan jag då svara på vilken som är Dylan, Beatles och Stones respektive bästa låt?
Ja, det kan jag.

På A svarar jag Tangled Up In Blue.
Motivering: Får mig, som inte är något stort fan, att så att säga "fatta" Bob Dylan. Det där är nog hans bästa album i mitt tycke också.

På B svarar jag Tomorrow Never Knows.
Det är väldigt musikhistoriskt korrekt och så, jag vet. Men det är ju här de når fram till att på allvar definiera vad som skulle komma i framtiden. Andra musikakter skrev (också) poplåtar. Men andra musikakter gjorde inte Tomorrow Never Knows.

På C svarar jag You Can´t Always Get What You Want.
Motivering: Vid 4.17 börjar partiet när de blir mer än vad de rent praktiskt egentligen kan vara och uppnår vad man som Rolling Stones kan uppnå i teorin.

Ja, David Jones mer känd som Bowie fyller 65 i morgon den 8 januari. Jag är ganska ointresserad av födelsedagar, jubileum och liknande – men som bekant desto mer intresserad David Bowie. Hur som helst. Med anledning av detta håller ju folk på och ska ta fram sina favoritlåtar med den här artisten i alla möjliga sammanhang. Jag är ganska, för att inte säga mycket skeptisk till detta. Man kan möjligen diskutera vilken som är hans bästa låt på de respektive olika albumen, vilken som är den bästa låten han har skrivit till någon annan, eller vilken som är hans sämsta skådespelarinsats. Men "David Bowies bästa låt"? Allvarligt? Det går ju knappt inte ens att svara på vilken som rent objektivt är hans mest kända låt. Eller vilket som allmänt "anses vara det mest hyllade albumet"(jag har hört/sett typ fem olika förslag på det bara de senaste månaderna). Det enda man helt säkert kan säga är att Ziggy Stardust är hans mest kända album. Det är lättare att utse hela skivbolags "bästa låt"(som de har givit ut) än att utse "Bowies bästa låt"


.

Alltså kan de inte bara visa Thåström-konserten i sin helhet i stället för att hålla på och klippa in intervjudelar? Det förstör ju hela den suggestiva känslan som man upplevde på plats.Visa intervjun någon annan gång! Jag behöver inte veta varför det var en film från berg och dalbana i bakgrunden.

Man undrar ju också om det ska visas fler Way Out West-konserter mer eller mindre i sin eller om det här är en engångsgrej.

Jag är någon slags dialektik mellan konservatism och ett modernt öppet förhållningssätt till nya idéer och omvärlden. Det är bara det att en del, för att inte säga riktigt många, nya idéer är väldigt dumma. Och då kan man ifrågasätta varför man ska diskutera dem, och ännu värre implementera dem. Jag kan i viss mån tilltalas av Folkpartiets och nu också Vänsterpartiets idé om att (åter igen) förstatliga skolan. Men nu är det väl så att det här är ganska outrett och dessutom andas ganska mycket populism. Vågar man hoppas på ett återinförande av morgonpsalmen också? Vi kan även slopa du-reformen och återinföra råpluggandet av kungalängden. Det går alltid åt helvete för mig i frågesport när jag får frågor om svenska kungar! Och det är tamejfan flumskolans fel!

Det skulle för övrigt vara kul att ha ett parallel-Sverige, som i ett rollspel typ, där man genomförde alla de märkligaste politiska idéerna och förslagen som har kommit de senaste hundra åren.

Ronny & Ragge, Hjalle & Heavy och nu – Rebecca & Fiona.
Jag tänker inte lägga in några värderingar i detta. Men det säger en del om landet.
Allt har jämnats ut. Rebecca & Fiona är hyfsat stora i hela landet i en viss ålderskategori. Men när Hjalle & Heavy låg etta på topplistan så var det väl fortfarande typ Daft Punk eller nåt som låg ett på Mega Sergelstorgs egen försäljningslista. Rebecca & Fiona är väl någonstans precis mittemellan Daft Punk och Hjalle & Heavy – som dessa duos uppfattades i slutet av 90-talet alltså.
Allt är ju djupt ospännande i tiden som vi nu lever i. Jag tycker att "fenomenet" Rebecca & Fiona är ganska ointressant. Däremot så gör de ju en del hyfsade danspopsinglar. Det är väl också en del i det här att allting som är högprofilerat och "in your face" hela tiden ska man tycka är lite "fult". Det i sin tur har väl att göra med att vi matas med så mycket sådan skit överallt ifrån. Men man orkar ju inte med hur mycket musik som helst som är producerat på en laptop i ett sovrum av ansiktslösa (utåt sett) personer.
Det måste snart komma någonting som har ett ansikte och som klarar av att knyta an till både topplistorna och liven som levs i världen*. M.I.A. har ju varit där och nosat, men hon är ju ganska medvetet exkluderande(vilket förvisso också behövs och är uppfriskande).  Rebecca & Fiona har inga behov av att exkludera. Det är ju på sätt och vis rätt kul att de bara är ute och röjer. De spelas (och spelar) på svenska stadshotell 2011/12 – det gör Ronny & Ragge också. Däremot inte Hjalle & Heavy.

*Ja, okej. Topplistorna har ju delvis i ganska stor utsträckning befolkats av Linnros, Adam-Ray och inte minst Maggio nu under förra året. Men det känns ju i väldigt stor utsträckning som musik för den skandinaviskt ljusa och fräscha sommaren. Kliniskt liksom. Jag vet inte om världen eller ens Sverige är så kliniskt, egentligen. Jag tror inte det.

Eldkvarn 40 år på Cirkus. Så jävla torftigt och dåligt. Eldkvarn 40 år på Cirkus – och man orkar inte ens dra dit ett gäng stråkar.
Moneybrother är för övrigt übersämst. Jag har alltid hatat det mediokra äckliga kräket. Han är lika orginell som ett A4-ark innan det stoppas in i kopiatorn. Han är en dokusåpakändis från Dalarna (Ludvika) som försöker spela musik.

Det här bör alla läsa.

Det är inte din politiska ståndpunkt som avgör om du har något att komma med eller inte. Inte sällan är det ju faktiskt så att två personer som på pappret står väldigt långt ifrån varandra i det snäva fältet som är politik, i själva verket tycker ungefär likadant i ganska många frågor.

Det finns till exempel kommuner som har idiotstyrts på ungefär samma sätt, fast i olika "färg".

Så här på den första dagen på det nya året kan man ägna sig åt att fundera. Hur många år har Stjärnorna på slottet egentligen gått? Hur många år är det kvar? Hur många gammelkändisar finns det kvar(att ta av)? Vad fan gör Johan Rheborg där?
Jag ska faktiskt ärligt säga att jag aldrig har sett ett enda avsnitt av Stjärnorna på slottet. Har jag missat något? Jag har ingen som helst lust att se det.

Varför går Änglagård andra sommaren på TV 4 ikväll? Varför gjordes Änglagård - tredje gången gillt? Varför känns allt bara Kalle Anka? De här uppföljarna på sådana här monstruösa inrikes kassasuccéer som görs nuförtiden känns ju inte alls som att de ens existerar. Har jag drömt att det har kommit en ny Stig Helmer-film? Den räknas ju liksom inte. De här filmerna, Stig Helmer the beginning(?) och tredje Änglagård förhåller ju sig till de första filmerna som Gudfadern 3 förhåller sig till ettan och tvåan. Med den lilla skillnaden att allt liksom var Kalle Anka redan från början. Det är lite samma sak som när Melodifestivalen togs över av Christer Björkman. Det är (bara) någonting som presenteras av Telia, SAS eller SJ.