"Det här har jag väntat länge på"



Men vafan är det här för någonting egentligen?
Den frågan har jag ställt mig i några veckor när den här trailern har rullat på SVT. Den så kallade tunna linjen på gränsen mot parodi känns det ju som att man har passerat flera mil tidigare. Men det här är alltså ett program med Pernilla Månsson- Colt som ska gå i SVT2 på fredagar med start i morgon. Vansinnet lurar så klart där någonstans runt knuten.
Vad händer om man häller i sig ett par flaskor av det där vinet, istället för ett par glas, innan man efter en lång och tuff arbetsvecka går loss på äppelträden.

Ju äldre desto bättre

Jag har som den duktigt medvetne medborgaren jag alltid har sett mig som börjat läsa Blåsta av Gustav Fridolin. Det är en intressant tes han har, den om att 80-talistgenerationen på grund av 90-talets sparåtgärder skulle ha blivit lämnade kvar på perrongen efter gymnasiet. Det är emellertid alldeles för enket att härleda allting tillbaka till 90-talets krisår. Det finns i samanhanget  konkreta problem på arbetsmarknaden  som jag antar att den gode Fridolin på grund av sin politiska hemvist kommer att avstå från att problematisera i boken.

Annars har det varit ju äldre desto bättre som har gällt i mediebruset i veckan. Bredvid Blåsta ligger Philip Roths Vålnaden försvinner (Exit Ghost) och väntar på att bli läst. Den gamle Roth ska alltså en gång för alla utplåna sitt alter ego Nathan Zuckerman. Återstår att se om det räcker för Akademin.

Bob Dylan som nästan känns äldre än Philip Roth har gett ut en ny skiva. Första två styckena i Lokkos SvD-recension sammanfattar på något sätt mina känslor för denna legend 2009. Jag förstår liksom att han har gjort fantastiskt mycket musik. Men om jag numera nästan somnar av Blonde On Blonde så känns det här inte som någonting jag bör försöka med, om jag inte har svårt att sova, det vill säga. Återstår att se om det räcker för Akademin(den här meningen är bara effektsökeri samt lite raljerande , don´t worry!).

Nototriske sommarskojaren Mange Schmidt tänker i konkurrens med Promoe (och Markoolio?) "förgylla" även 2009. Han går i Vet att du förstår  hårt åt Ratatas Jackie. Den har här flyttats från  innerstadsbalkong efter 22.00 i september valfritt år, till Gallerian Hamngatan, mitt på dagen i juni 2009.

En bild säger så mycket



Det här är humor. Jag tror jag dör.

Webbplattform (underbart ord)

Sigge/Bonnier-projektet Boktipset som precis har startat går ut på att man betygsätter böcker som man har läst. Utifrån dessa får man tips på böcker som man borde gilla. Samma upplägg som Filmtipset alltså.

Lanseringen sammanföll med att jag började städa bokhyllan, alltså föll det sig naturligt att gå med.

Noterat så här långt:
*Det är omöjligt att komma ihåg alla böcker man har läst. Och hur långt tillbaka i tiden ska man gå? Det är väl knappast troligt att alla böcker som man tyckte var jättebra på gymnasiet fortfarande är det. Det är inte särskilt ofta som jag läser om en bok. Det tar liksom för mycket tid i anspråk.
*Många böcker finns med i olika upplagor och språk. När man scrollar igenom andra medlemmars bokhyllor kan man därför upptäcka att man inte har satt något betyg på till exempel Och solen har sin gång , fast man bara har betygsatt en annan upplaga.
*Det blir självklart en slagsida åt höga betyg då man inte gärna läser ut en bok som man inledningsvis inte får ut någonting av, så till vida att man inte måste.
*Sigge Eklunds pappa Klas Eklund, fint gestaltad som narcisisist i den förstnämndas bok Det är 1988 och har precis börjat snöa, skryter med inte mindre än 2002 lästa böcker i hyllan. Han har därmed näst flest av samtliga medlemmar.

I valet och kvalet

Det är alltid intressant att se vad man får för svar på en annons. I mitt fall handlar det den här gången om bostad på orten där  jag ska arbeta i sommar. Man skulle kunna kategorisera de tre svaren jag har fått hittills som budget, medel och lyx.

Budget
: En etta med relativt låg hyra i en förort/stadsdel jag känner (alltför?) väl sedan studietiden på samma ort.
Fördelen är naturligtvis att jag får ganska mycket pengar över när hyran är betald. Nackdelen är att det finns väldigt lite att göra i den delen av stan, särskilt på sommaren misstänker jag.

Medel:
En tvåa mitt i en ganska smakfull del av staden för snäppet under vad jag satte som maxhyra i annonsen. Fördelen är att det känns mest jag och att jag antagligen får mest givande fritid med det här alternativet. Nackdelen är att det i jämförelse med de två andra alternativen faktiskt är minst för pengarna, som Sverker skulle säga.

Lyx
: En sexa(!) med bland annat tre sovrum(!) och båtplats(!) som någon utlandsarbetande kan tänka sig att slumpa bort för halva den egentliga hyran, vilket är vad jag satte som maxhyra i annonsen. Det verkar sjukt bekvämt. Men också lite sjukt att klampa omkring där själv hela sommaren. Det blir visserligen en enkel match att inhysa eventuella gäster, men ändå.

Ska jag låta ekonomin/prisvärdheten styra och ta något av de alternativen som riskerar att göra mig galen på riktigt(som Sverker). Eller ska jag ta den gyllene medelvägen?
Svårt det här...

Denna dagen...

Jag får helt enkelt inte ihop de olika signalerna om det ekonomiska världsläget just nu. Från de så kallade tigerekonomierna Indien och Brasilien kommer uppgifter om att det redan har vänt. Hemmavid kommer rapporter från säkra konjunkutindikatorer som kullagerstillverkaren SKF om att orderingången nu börjar ta fart igen. Dessutom har huspriserna åter börjat stiga.
Ovanstående faktorer står i tydlig kontrast mot finansministern, Riksbanken och Konjunkturinstitutets rapporter som har klargjort att det kommer att bli ungefär som i Pestens tid under 2010, för att sedan eventuellt vända mot slutet av 2011.

Jag är som sagt "mellan två jobb" sedan ett par veckor. Första två veckorna handlade bara om att vila och komma i balans. Nu har jag emellertid börjat göra saker under dagarna. Det är ändå förvånansvärt hur otroligt lite man hinner med under en dag. Idag vaknade jag i anständig tid vid halv nio. Sedan dess har jag hunnit:
*Äta frukost
*Läsa tidningen
*Duscha
*Kolla mejlen
*Lägga in en Blocket-annons
*Scanna av nyheter på webben
*Scanna igenom Flashback efter vem "medieprofilen" respketive "greven" i skottdramat i Gamla Stan är
*Gå ut en sväng
*Äta lunch
*Skriva det här inlägget

Det är mycket jag har tänkt göra idag som jag inte kommer att hinna med. Och då jobbar jag ändå inte för tillfället...

Hybris

Hybrisen som Filip&Fredrik har just nu motsvaras väl i Sverige typ bara av Tre Kronor inför OS i Salt Lake City. Då åkte man ut mot Vitryssland i kvartsfinalen. Det tror jag inte att duon kommer att göra. Men nu får de tamejfan snart passa sig.

Någon som borde ha hybris ikväll är nedan inklippta AIK-supporter.

Redaktionen på AIK:s Svenska Fans-sida Gnagarforum creddas dessutom för påpasslighet då de inte missade tillfället att lyfta fram det här inlägget på startsidan. Från 2001 alltså.

Namn: I.Nils
Sänt: 2001-04-25 11:00:00

*Avdelning AIK Coming Generation eller
I.Nils tittar i kristallkulan:

Om si så där 8-9 år kommer vi få se en kille vid namn Viktor Lundberg, idag 10, springa in på Råsunda och göra A-lagsdebut i AIK-tröjan.
(Nej, han är varken någon släkting eller bästa kompis son.) Han äger "bara" rätt attityd, inställning och fotbollskunnande.
Kom ihåg vem som skrev det först.

Enfald/Hip hop-bönder

Någonting som i alla fall första halvan av det här decenniet kommer att bli ihågkommet för  är  den enfalidga civilisationskritiken. Internationellt tänker jag på Michael Moore och hans gelikar. Men med tanke på den enfaldige president Bush är det kankse inte konstigt att kritiken mot honom också blev därefter.

I Sverige har vi ju vår så kallade hip hop som allt som oftast vill klistra på någon form av medvetet socialt engagemang. Och i dagend DN Kultur breder man ut Promoe över ett uppslag, mannen som på något sätt har fått stå som symbol för just den "medvetna" delen av hip hop-scenen.

Vad har han då åstadkommit rent musikaliskt genom åren?

Det är faktiskt svårt för mig att svara på då jag inte har orkat lyssna till honom ordentligt sedan jag gick ut gymnasiet. Det som jag har råkat höra i förbifarten har dock inte varit bra(annars hade jag väl liksom börjat lyssna mer ingående, det säger sig självt). För mig är den typiske Promoe-lyssnaren någon som bor i en småstad, har akademikerföräldrar, är datorspelsberoende och överviktig samt sympatiserar med Vänsterpartiet. Han tror precis som Promoe att han har förstått precis allt här i världen. Det är också detta jag ser framför mig när jag hör musiken. Promoe appelerar alltså till samma publik som Michael Moore.

Vad har han åstadkommit nyligen?


Det är lättare att svara på. Det här. 
Den lättaste formen av samhällskritik. Alla öppna dörrar som kan sparkas in sparkas också in.
Det ironiska är att det kommer att bli en större hit hos just "Svenne Banan" än hos Promoes ovan beskrivna kärnpublik.
Den kommer att leta sig in på spellistor med Magnus Uggla - Kung i baren, Sommartider och sommarens svar på Jambagrodan. Något så vedervärdigt har nog inte hörts från den svenska hip hop-scenen sedan just The båtten is nådd.

Övrigt: Fattaru framstår allt mer som svensk hip hops behållning.


Rätt så!

Tv-cheferna behöver oftare få höra de här (helt relevanta) liknelserna med landet Ukraina samt Joseph Goebbels
– inte bara från Fredrik Virtanen.



Påsken

Påsken har alltid varit en högtid som man inte riktigt vet vad man ska göra med - och när.
Många sägs vara i fjällen, andra sägs åka iväg på storstadsweekend.
Båda dessa alternativ har jag vid olika tillfällen provat på och det har också varit de enda påskarna jag överhuvudtaget kan minnas. Det har väl också att göra med att det inte har någonting att göra med själva påsken som sådan.

Nu blev det ju väldigt trevligt väder i år vilket gör årets påsk klart bättre än genomsnittet på många sätt.

Man kan ägna sig åt andra saker än det som påsken brukar innefatta:
1) Äta billigt godis. I år har jag än så länge bara ätit dyr(?) tryffel.
2) Äta ägg. I år färre än vanligt
3) Äta lamm. Klart angenämast på den här listan.
4) Någonstans i Sverige hälla en halv dunk bensin på en stackars lövhög, iklädd antingen alldeles för mycket eller för lite kläder
5) Lätt bakfull sova sig igenom en SM-final i ishockey. Färjestad mot något jävla lag. Positivt att det där evighetsvansinnet tog slut innan påskhelgen började i år.
6) Frysa på en allsvensk fotbollspremiär. Snöblandat regn samt 1-1 mot Örebro eller 0-1 mot Kalmar(Jag exemplifierar med Kalmar som i lika med skitlag. Inte "svenska mästare"). I år startade dock allsvenskan redan förra helgen, och det blev dessutom för en gångs skull en seger.


Klädsel: Everything goes! Vissa har redan börjat med shorts och t-shirt. Andra behåller dunjackorna på. Själv föredrar jag en mellanvariant.

Musik: Eftersom det tillfälligt redan är maj : Young Americans

One more time!

Iakttagelse: Det här decenniets kanske bästa/mest hållbara låt Daft Punk One More Time verkar smakfullt nog återigen ha letat sig in på P3:s spellista. Har hört den två gånger på två dagar nu. Och då lyssnar jag knappt aldrig på radio.


Back to basics

 Fjolåret och inledningen av det här året har ju präglats av helt osannolika nyheter, som har varit omöjliga att greppa i sin omfattning. Därför känns det på något absurt vis lite skönt att saker och ting nu verkar vara precis som vanligt igen.

*Svartenbrandt, som trots namnbyte alltså är artistnamnet han får i media, greps i Värmland nu i morse för bankrån. Det ska påpekas att jag så sent som hösten 2007 väcktes av att han satt nyfrälst i Nyhetsmorgon.

*Tjock- Steffe är också tillbaka. Den kanske främste skojaren det här landet har haft tycks nu ha gått tillbaka till den mer brutala kärnverksamheten.

*Annika Östberg hade under 90-talet för vana att med ettårsintervaller ploppa upp i Rapports 19.30-sändning. Då ofta med en påföljande fråga från mig till någon vuxen i närheten. Frågan var då och är fortfarande
Varför fortsätter dom att prata om henne?
Med all respekt för hennes anhöriga. Men jag kan faktiskt inte bry mig mindre.

Snart kommer det säkert någonting om Palme-mordet också. Be aware!

Edit: Eller varför inte en ny vändning i U-båtsfrågan. Det är ju snart ett år sedan sist.

Playlist för premiären

Reclaim the Allsvenska från allt som på ett eller flera sätt är helt utan värde!

Primal Scream - Sonic Sister Love
Anna Järvinen - Här är du ett hån
Stone Roses - Where Angels Play
Håkan Hellström - Minnen av aprilhimlen
The Jam - Stone Out Of My Mind
Perssons Pack - Krig och kärlek
Dexys Midnight Runners - The Occasional Flicker
Morrissey - Mama Lay Softly On The Riverbed
The Clash - Rudie Can´t Fail
The Specials - Little Bitch
The Beatles - No Reply
The Proclaimers - Sean
Philip Mitchell - I Wish It Was A Lie
Charles Wright and The Watts 103rd Street Rytthm Band - I Got Your Love

Här avspeglar sig en glädje i att våren är här och att kulan är i luften och en massa andra härliga klyschor kommer till användning efter en lång jobbig vinter i garderoben.  När det börjar avgöra sig i höst blir det mer episka tongångar under elljuset, Altogether Now och sån skit.

Premiär



Allsvensk premiär i helgen. Förra säsongen var förfärlig så väl subjektivt som objektivt. Jag hoppas att årets säsong kommer att fortskrida enligt tonen som ovan inklippta video slår an. Hånas med stil och finess! Låt de olika klubbarnas kulturer och arv blomstra! Det måste blir roligt och avslappnat igen! Och slutligen, det vore rent objektivt förödande om guldet hamnar på vischan i år igen. Det vore rent subjektivt förstås också förjävligt om guldet hamnade hos någon av klubbarna ovan.
 Men det kommer inte att hända, rent objektivt.

Anna Järvinen Här är du ett hån låter också som en premiärvinst början av april


Alltidnåge

Ni har kanske uppmärksammat att Kinky Afro numera även bloggar på DN Påstan. Förutom de sedvanligt komiska iakttagelserna vi känner igen från hans tidigare bloggar kan man nu också roa sig med att kommentatorsfältet är en komisk mix av folk som fattar precis, och folk som inte fattar ett jävla dugg.

Hunden från havet- towards sustainability

Det här var vad jag behövde idag. Jag tyckte väl att det var någonting som liksom förlöstes i refrängen på El Perro del Mars nya singel Change of Heart. Medproducent är Studio-halvan Rasmus Hägg. En garanti för hållbarhet.  
Jag hittade också en intervju med El Perro del Mar av Martin Gelin i SvD, publicerad för exakt ett år sedan. Där uttalade hon bland annat de här citaten som jag sympatiserar med, trots att jag har ett Spotify-konto samt en till och från fungerande Ipod.

– Jag tycker inte själv att album­formatet är omodernt. Jag lyssnar bara på album, helst på vinyl. Jag gillar att sätta mig ner och lyssna på en skiva från början till slut, och inte göra något annat under tiden. Det är skönt att slippa vara sådär multimedial.


– När hela den här mp3-grejen började kände jag att det inte var så lockande att lyssna på musik på det sättet. Jag har aldrig riktigt förstått varför man ska gå runt med 2000 låtar på samma ställe. Det blev för mycket fokus på den tekniska delen av musiken och den tekniska utvecklingen, det började överskugga musiken på något vis.

Skivan Love is not pop kommer upplysningsvis att inhandlas.

Jag kommer upplysningsvis på grund av utmattningssyndrom inte att resa till Brasilien. Jag hade plötsligt ingen lust.
Man ska vara rädd om sig.

RSS 2.0