twd

Lite anmärkningsvärt är det väl att ZTV, Skunk och Hultsfred försvann inom loppet av ett par veckor. Jag har faktiskt aldrig haft någon betydande relation till något av det så jag nöjer mig med konstaterandet ovan. Primal Scream 92 hade varit stort att få se, antar jag också dock.
En sak som har hänt den senaste tiden är att jag har fått meddelanden om att folk har kommenterat mina kommentarer på låten ovan(som jag har för mig att jag har länkat till förut här).
Jag älskar att greppa efter halmstrån när det känns relevant.
En av förra årets mest underskattade låtar bör/ska/måste bli stor i år! Det har ju börjat bli varmt också.
We get by with a liitle help from Hed Kandi(vad det verkar).

Jag vet hur både Lokko och Virtanen känner sig i sina nuvarande belägenheter på gata respektive landsväg.

I det här fallet hänvisar jag till ett gammalt inlägg jag skrev för ett och ett halvt år sedan. Det blev ju mer aktuellt nu än då när jag egentligen inte hade någon anledning att skriva det.

Nu är jag ju heller inte i närheten av huvudstaden utan uppspolad(?) i(på?) en skärgårdsstad som ser ut ungefär som den här låten låter. Inte ens de vanligtvis ganska kräsna urinvånarna orkar klaga särskilt mycket den här tiden på året.

Sjukt roliga luncher har vi också. Att här i den marina staden först kunna gå ut och köpa fräsch somrig lunch på lösvikt och sedan gå in och diskutera festivalsommaren ur ett genusperspektiv, Can och därefter garva efter att någon på ett underhållande sätt önskat livet ur en här icke namngiven artist(journalistiskt korrekt var det naturligtvis någon som ifrågasatte detta). Det är livskvalitet. Detta innan följande dialog utspelades:
– När ska ni ta ett grepp om klubbsommaren egentligen?
– Det ska vi göra snart.
– Ni måste måste få med(bruksort). Där finns det finsk tango.
– Eh. Ja. En gång när jag jobbade där gjorde jag en pubrunda till lokalsidorna. Mycket bra läsning blev det.


Apropå vatten, huvudstaden och ovanstående stycke. Anders Lundin, just nu i ettan, har tydligen David Byrne som sin stora förebild. Efter årets säsong så har han bara sin My Life In The Bush Of Ghosts och kanske en konsertfilm kvar att göra så är de väl i stort sett jämnstora. Sätt då igång att cykla runt jordklotet så vi slipper se dig på ett tag!

Ingen Glastonburyfestival är komplett utan levande legendar i bättre form än vad folk förväntat sig. Skönt också att han och delar av bandet såg ut som att de var med vid den första hippiefestivalen för 40 år sedan. Historien har också visat att om man ska få de där groteskt stora ytorna att börja gunga är det bra om man har låtar som faktiskt har betytt någonting för någon(helst flera stycken personer). Då räcker det alltså inte med tecknat.

Så var det enda som tillfälligtvis kan få tyst på vuvuzelorna borta.

Nämen seriöst allstå. Hur orkar de så kallade världsspelarna vara så stabbiga? Det här är ju det enda som många engelsmän tycker är roligt what so ever.

England – möcke bra på fotboll!

Vilken är den intelligentaste storhelgen?

(Jag vet också att storhelger inte är individer och således inte har ett eget intellekt).

Edit: Engelsmannen Mick Jagger är på läktaren och jublar när USA gör mål i fotboll(alltså soccer). Fucking moron!

Edit2: Jag såg Ian Halperins dokumentär Michael Jackson – Gone To Soon. Den ska alltså ha biopremiär(!!) i en del länder om jag har förstått saken rätt. Jag vill ha min timme och 40 minuter tillbaka! SVT marknadsförde den ju som att den skulle avslöja någonting. Den självgode filmmakaren marknadsförde den också, kontinuerligt under filmens gång som att han skulle komma fram till någonting, så småningom. Och ändå blev det bara som alla andra(okej, ganska generaliserande) dokumentärer från andra sidan Atlanten. En massa människor som tror att de är mycket intressantare än vad de i själva verket är sitter och säger Michaeeeel Jaaaacksooooon waaaaaaas efter varandra. RIDÅ! SNÄLLA!

Om jag skulle vara det svenska kungahuset så hade jag känt mig KRÄNKT.
Inte av Expressen. Utan av det brittiska kungahuset. För en vecka sedan kunde man se Harry och William på fotboll i Sydafrika, istället för att gå på brölopp. Och nu dyker Charles(han med öronen som var gift med Diana) upp på Glastonbury av alla ställen.

Festivalen som ju grundades för 40 år sedan av den här trevliga lantbrukaren.

Jag längtar efter att få ta del av den sedvanligt läckra BBC-produktionen därifrån, utan att behöva bo som en människa på flykt undan ett inbördeskrig.

Britterna är ju traditionellt lite överspända kring detta evenemang, som väl är ett led i att man alltid har tagit sin pop och rockmusik på väldigt stort allvar, över generationsgränserna dessutom. Men det är ju ganska bra också. Hade det inte varit så hade ju den där lantbrukaren inte funnits. Och BBC hade inte gjort OS-invigningsproduktioner från stället varje år.

Den här videon(som inte blir riktigt rolig förrän efter cirka tio minuter) med en av årets huvudakter är väl ett resultat av allt det där tillsammans.

Om ni säger att det är sommar där ni är så är motfrågan: Är ni verkligen säkra på det?
Hälsningar från stan där definitionen av "nära vattnet" brukar vara detsamma som fem meter.
(Och där ett coverband spelade Thunder Road när jag gick hem från jobbet).
Och då är vi inte ens förbi midsommar än.

Italien – möcke bra på fotboll!

Alla chefer är män – alla sommarvikarier är tjejer.

Om det här ska fortsätta så kan man(som man) på lite längre sikt bli inkvoterad i mediebranschen. Fantastiskt!
Eller inte. Här är det till exempel nytt mode att ta in mer eller mindre nyblivna pensionärer som vikarier på positionerna där man bestämmer. Det ger naturligtvis mervärde i form av viss underhållning med människor som kan göra arbetsuppgifter i sömnen. Eller för att citera en 67-årig vikarierande planerare i samtal med sina före detta kollegor.
Jag ska vara med på vikariemötet. Och fotboll är det ikväll också.

Frankrike – möcke bra på fotboll!

Domenech kanske skulle ha tagit in några fler skorpioner i truppen. De klarar kyla!

Då är bara frågan, vem är Brian Eno och vem är Bryan Ferry? Vem är Björn och vem är Benny? Vem är Peter Gabriel och vem är, äsch! Båda två är väl 10-talsversioner av Phil Collins. Det här är inte otydlig sarkasm, jo lite, men jag menar inget illa och jag tycker inte illa om den där låten. Men inte jättemycket om som en del låtar av den där omtalade kollegan.


Om man bara tänker utifrån din karriär, hade det varit bättre för dig om Oskar hade floppat?
- Nej, det tror jag inte. Och han hade aldrig floppat, inte en chans.

Jag är för övrigt ute och ser Sverige igen.

PS. Daniel måste vara lite Bryan Ferry eftersom att han tycker om kläder och inte verkar vara lika bra. Dessutom får han svårt att vara Phil Collins eftersom den sistnämnde bara måste HATA kläder, som han alltid har sett ut DS.

Ramlade in i TV4:s bröllops-sändning under zappandet mellan den sedvanligt tråkiga VM-matchen och den inte direkt upphetsande bröllops-sändningen från statstelevisionen,  precis när Mona Sahlin var där och pratade om sitt deltagande i festligheterna.
Mona: Jag har suttit länge i riksdagen och träffat kronprinsessan både där och vid några andra tillfällen. Daniel har jag träffat på AIK-matcher. Vi är båda hängivna AIK-supportrar.
Petra Nordlund: Vad bra.

Så någonting bra finns det både med Mona Sahlin och den nyblivne prinsen.
Nu är det enda smolket i den kungliga AIK-bägaren att Jonas Bergström, som enligt uppgift till och med har spelat för klubben, inte lyckas nästla sig in i kungahuset.

Roligast från det jag såg i SVT:s sändning på eftermiddagen.
1) Sådan här yra har det inte varit huvudstaden sedan 1939(den kvinnliga halvan av kommentatorsparet).
Om man nu ska referera till andra världskriget är det väl bättre att ta året när kriget slutade, för att inte spä på nazivibbarna ytterligare.
2) ..Daniel Westling från Ockelbo i Dalarna.
Den enda faktauppgiften som hon absolut inte fick göra fel på under den lilla, lilla ortens stora dag.
3) Bara tanken på worst case scenario under "Jas-uppvisningen"(minns Vattenfestivalen 92).
4) Det ständiga försäkrandet om att alla militära inslag faktiskt är en fredssymbol(och inte tvärtom då som man annars gärna vill tro...)
5) ..Daniel Westling som ju faktiskt föddes i Örebro(förlåt Arboga!?), så lite koppling till Bernadottarna som i år firar(något jubileum som jag inte snappade upp) finns det sedan tidigare.
Ehh?! Syftar väl på riksdagarna i staden. Men om man inte förtydligar detta så tänker man ju bara på vår nuvarande kungs kända, ehh, tal...

Alltså Frank Lampard är inte bara den mest överskattade engelske mittfältaren, den mest överskattade engelske fotbollsspelaren, den mest överskattade engelsmannen, den mest överskattade fotbollspelaren – utan den kanske mest överskattade människan på hela jordklotet. Och då är jag ändå inte nattchef på The Sun.

*Varför jag går på Lampard är för att jag tycker att han alltid varit osedvanligt träig som alltid klarat sig tack vare sin omgivning. Detta trots alla målen.

*Skicka ett lexikon med engelska svordomar till Capello. Det kan han behöva.

Man måste ju naturligtvis älska den krisande flygbranschens bästa kund (efter George Clooneys karaktär i Up In The Air).
Men den här listan har jag i likhet med många andra listor lite svårt att haja(men alla människor älskar ju så klart listor, inklusive jag själv).

Är det rent, tryggt och burget plus god sysselsättning och entreprenörsanda utöver det vanliga som premieras? Eller är det ett buzzing cultural life?
Måste det finnas en skidbacke eller skärgård i närheten?

Stockholm ligger på sjätte plats antagligen tack vare den gamla vanliga skiten som utlänningar brukar uppskatta. Men man ligger efter Köpenhamn och Helsingfors, dock före Oslo. Stockholm behöver fler hyresrätter, bättre snöröjning och färre H&M-butiker för att kunna klättra ytterligare, enligt Tyler.

Madrid med sitt buzzing cultural life och traditionellt bättre ekonomi än resten av den Iberiska halvön, och flera av södra Europas ofarligaste och trevligaste stadsdelar med väldigt hög utbildningsnivå som dock inte matchar sysselsättningsgraden(som ju nu är fucking crisis både där och i resten av Spanien). Lönerna är också långt ifrån top notch. Ändå ligger man på tionde plats. Är det så roligt med alla gallerier, stora torg och tapas?

Och sedan får de väl bestämma sig lite om det är München eller Berliner-style som gäller? Förstnämnda är en av världens allra rikaste städer med BMW-föräldrar och artiga och fräscha barn som alla åker skidor och pratar en lite mer sjungande dialekt än resten av Tyskland. Men Chris Lowe höll på att bli galen, helt jävla galen när Pet Shop Boys var där för att spela in Behavior med Harold Faltermeyer mitt under acid-house explosionen på de brittiska öarna.

Berlin lockar med sitt buzzing cultural life och spännande förflutna. Men som tillväxtort betraktat? What the fuck? Det är väl fortfarande skitfattigt med västeuropeiska mått mätt?! Konstnärerna kommer dit, bor billigt, skapar lite och återvänder därefter hem till någon av de andra städerna på listan.

I London och New York kostar ett hus ungefär som att köpa loss ett kvarter i någon annan stad och det är väl därför man inte är med på topp 25. Annars är det väl fortfarande ganska buzzing med många små butiker som säljer konstiga saker och ett stort börshus som sprutar ut pengar. Parker finns det också där. Dock går det inte att bada i Themsen. Livsfarligt.

*Jag och F&F verkar störa oss på samma saker hos Marcus Birro. Klockren analys! Småputtrigt program med sommarkänsla det där. Avstoden från att snacka de mest uppenbara bröllops – och VM-vinklingarna i denna annars ganska kvävande tid hedrar dem!

*Bruce Springsteen i London borde vara förbjudet! Det skär sig! Jag har aldrig vare sig hört på eller hört om Bruce när jag varit i London. Om man ska ha en Hyde Park-konsert från förra sommaren på DVD så vet ni vilken...

*De här Spotify-listorna som diverse dj:s gjort för Påstans räkning tycker jag inte var så himla roliga(eller så himla bra kanske jag ska skriva istället). Däremot valde ju samma dj:s klockrena "bröllopslåtar" i papperstidningen!

Nu kommer ett sedvanligt sånt här inlägg med tre i ett. Allt på en gång! Robyns 90-tal korsat med Love 2010:s mycket populärare föregångare. Fyrverkerier med expertkommentator, "prova på Internet", jag dööööööööööör!
Kom tillbaka!

Alltså jag är väl i likhet med många andra så här 2010 relativt komplex att försöka sortera in under någon form av kategori. Men jag är ändå född in i någon form av diffus medelklass, har hittils varit allmänborgerlig väljare i riksdagsvalen och tycker att det här statsskicket som vi har funkar ganska bra och tycker att Norge, Danmark, Holland och Storbritannien(med liknande upplägg) känns som ett relativt sett civiliserat gäng för oss(Sverige) att räknas in i.
MEN NÅGON JÄVLA MÅTTA FÅR DET VÄL VARA! DET ÄR JU INGEN SOM ÄR INTRESSERAD!

Apropå en av låtarna på listan i föregående inlägg. När jag gick i sjuan eller åttan var det här en av höjdpunkterna i det så kallade vårspexet. Musikläraren behövde inte göra någonting eftersom att det fanns två killar med onormal musikalisk begåvning i åttan(eller om det var nian). Den ene av dem blev helt enkelt projektledare och den andre kappelmästare(som i det här specifika fallet matade på med wawa-gitarren...) för hela föreställningen medan musikläraren typ fikade. Det var i stort sett allsång till den här låten under showen har jag för mig. Det var uppenbarligen på den tiden när det inte var helt vattentäta skott mellan mainstream och "bra".
Projetkledaren dog sedermera då han lyckades bli träffad av blixten. Kapellmästaren började spela med – Robyn.

Nu är den äntligen här – A beginners guide to Robyn.

Herregud vad mycket roligare Fotbolls EM alltid är än Fotbolls VM. Förutom att man slipper alla supersaggiga matcher som till exempel Japan – Kamerun så är det ett faktum att de två spelmässigt bästa turneringarna de senaste 20 åren är EM 2000 och EM 2008.
Trea är väl VM 98 som ju inte minst hade en fantastisk uppsättning profiler och några mycket raffinerade matcher i slutspelet. Det man framförallt minns är väl England – Argentina i åttondelen och Brasilien – Holland i semifinalen. Än är väl inte hoppet ute om ett minnesvärt finalspel. Men jag är skeptisk.

Nu har VM:s största profil så här långt börjat twittra också.

Edit: Å andra sidan får man ju inte se Nordkorea i EM...

Traditionally used in soccer stadiums to terrify the opposition an to get the supported team enough time to capitalize on the opposition teams mistache...

DET hade varit helt okej för min del. Om de sydafrikanska supportrarna använde dem för att störa Mexico, Frankrike och Uruguay för att skaffa fördelar åt sitt Bafana Bafana.

Men så går det ju nu inte till. Man skapar en ihållande vedervärdig ljudmatta utan vare sig mål eller mening som stör all världens tevetittare och dessutom på plats försämrar spelkvaliteten i alla matcher. Bra för övrigt av Niva där.

Edit:
Dagens hjälte finns på Gnagarforum.
Namn: Loffe
Sänt: 2010-06-15 12:38:00
Nu har Venezuelorna kommit till AIK-shoppen.
Jag köpte hela lagret så att dom inte kommer in på Råsunda.
Nästa projekt blir att ändra den svartgula färgen till grönvitt och kursa dom utanför Söderstadion.

På samma sida har någon lyckats få fram hela historien bakom detta fenomen:

Namn: LokF
Sänt: 2010-06-15 13:14:00

Nu har jag forskat lite. Det var så här:

En lite halvrisig majdag 1980 stod Kenta på Kanalplan och såg grabbarna lira. Hur som det va upptäckte han att han hade en halvdrucken pava i näven.

Då kom han ihåg nått som Stefan, ja han filmaren, hade sagt för hundra år sen, eller i alla fall tio, tretton. om att han och Stoffe skulle sitta på Hötorgstrappan och blåsa i flarror för nån scen. Skulle ju verka frimodigt och så... Nej. Dom sket i det då. Stefan kunde få filma vad han ville, men några flarrblåsare va rom ju inte iallafall. Mods kanske, men inte flarrblajjare! (Kenta var särskilt nöjd med ordet "flarrblajare". Lät skönt på något vis.)

Men nu när han stod där och spelet var mer svajjigt än vanligt tänkte Kenta att vafan. Man kunde ju pröva att blåsa ändå. Kan ju inte va så farligt. Han blåste och fastna direkt. Vicket fränt ljud asså! "zzzzzzzzzuzzzuummmm" Fan va stark jag känner mig, just idag, tänkte Kenta och blåste vidare.

Andra söderbröder plockade upp idén. Hela söder zuzade den sommaren. Och liksom all läktarkultur (se till exempel Seven Nations Army, som man också kan höra från Sydafrika) fick Kentas inovation spridning till fotbollsarenor i hela världen. Särskilt starkt avtryck gjorde den i södra afrika av någon anledning där traditionen lever kvar.

-Jävla Stefan Jarl!

Jag har lyssnat på Robyns nya som släpps idag och det slog mig precis att jag hade hört alla låtar utom tre förut. Konstig värld, det här. Jag gillar första låten eftersom att den inte har någon melodi och ett hårdare elektroniskt sväng än resten av skivan. Den låter som att den redan är remixad och klar av Trentemöller, typ. Och det är väl också det som är meningen, om jag har förstått saken rätt. Detta ska ju vara Robyns tagning på 90-talsstockholms tagning på 90-talslondon. Den där låten jag inte gillar lär dock ligga hack i häl på Linnros hela sommaren, men aldrig riktigt ta sig ikapp.
För att återknyta till rubriken ännu en gång. Det är tamejfan patetiskt att läsa de inkomna hallaballo-recensionerna av detta förvisso hyfsade album. Det börjar bli lite "de svenska Hollywwodstjärnorna"-varning på det här nu. Nöjesguidens jämförelse med Miles Davis och David Bowie, Jeeeeeeeeeeeesus!(Madonna har hon ju i mitt tycke alltid övertrumfat musikaliskt...) Det låter, tja, modernt. Men det är helt fritt från framtida klassiker(och det var väl inte ett sånt album Robyn ville göra i och för sig...). Det kan jag garantera här och nu.

Sedan får jag lite ångest av sådan här helt rätt i tiden(!)- musik. Det får gärna vara hur hippt det vill och det ska helst ligga helt rätt i tiden, det har jag ingenting emot och det har ingenting med det att göra. Jag gillar bara inte när alla "har koll" ska gå bananas på någonting lagom hippt samtidigt. Det är (ursäkta) alldeles för "Stockholm".

*När fan blir gammal blir han religiös, eller nåt.

Nu har då fem av sju partiledare följt i Göran Hägglunds spår och på uppdrag av SvD lagt ut sina Spotify-listor. Det går att föstå en hel del om de olika partiledarna genom att titta på deras valda låtar.

Hägglund själv.
Här finns ju en del bra musik. Med en del teman som inte är förenligt med partilinjen, som ju både Agenda och Sydsvenskan gjorde sig lite lustiga över för några veckor sedan. Listan känns ändå precis som Hägglund själv lite splittrad. Utan några egentliga mål eller visioner om vad den vill uppnå.

Maria Wetterstrand.
Va? Har hon gett upp? Det går ju bra för partiet?! Det är väl kanske i konkurrens med Hägglund den bästa listan här. Men Vals för satan(din vän pessimisten) och Rock N Roll Suicide på en lista med bara åtta låtar. Det är ingenting som lär peppa valarbetarna direkt...

Lars Ohly.
Hedersknyffel och mönsterpappa. Låter ungarna sköta stereon. På det stora hela fruktansvärt jobbig musik. Noterar  att han i likhet med sina rödgröna kollegor har med en låt med Marit Bergman på listan. Kul att de är överens om någonting. Det är dock väldigt talande att Sahlin och Wetterstrand har valt samma låt(This Is The Year) medan Ohly väljer sin helt egna väg med(paus) Adios Amigos?!

Jan Björklund.
Det här är den listan jag gillar allra bäst! Den säger allt om partiledaren i fråga. Han älskar EU(I Love Europe) och fjäskar i inledningsspåret för lärarna med Sveriges mest framgångsrika exportsuccé någonsin. Av listan att döma kan man konstatera att Jan Björklund hatar kultur i allmänhet och musik i synnherhet.

Mona Sahlin.
Den här listan avslöjar det som alla redan vet. Hon bestämmer ingenting själv. Någon i sossarnas högkvarter har satt ytterligare någon annan på att plocka ihop en lista som kan gå hem i den stora gruppen förstagångsväljarna.
Inte alldeles för brett, men inte heller alltför smalt! Den genomsnittlige studenten måste känna igen sig!
Kör ung svensk musik!
Ingenting som kan uppfattas som kontroversiellt!
Kom ihåg! Ingenting med Springsteen nu! We have had enough of that!
Vi vet ju hur det blir med elaka ledarstick av Per Gudmundson!

Jag vet inte om det är likadant för andra men när jag sitter och försöker se England (försöka) spela fotboll och samtidigt försöker slippa höra tutorna så får jag upp flera olika Bowie-releaser under What´s new? på Spotify. Utifall att någon trodde att han gjort en paus i slappandet och besökandet av vernissager i New York så kan jag berätta att det är digitalt remastrade EP:s från albumet Black Tie White Noise från 93. Hur som helst. På dessa EP:s finns diverse remixer, och eftersom att aldrig mer än tio procent av alla remixer här på jorden bidrar till någonting så har jag samlat ihop de fem(5!!) av alla Bowie-remixer som inte gör orginalen sämre. Med detta sagt. Av dessa flyger de båda varianterna av Jump They Say naturligtvis högt över så väl orginalversionen som det mesta annat som finns att tillgå här på jorden. Simply amazing.

Aaah! God Save The Queen. Första gången man hörde någonting annat än tutor i publiken.
Önskemål resten av matchen och månaden:

Football´s Coming Home

Rule Britannia

The Great Escape

Det är nästan så att man hoppas att England vinner hela skiten bara för att man ska få fler matcher där sången kan matcha tutandet.

Ingen lustighet beträffande att Lars Lagerbäck är förbundskapten för Afrikas största land är lika roligt som det faktum att han faktiskt är det. Filip&Fredrik kom närmast när man i sin radiosändning förra veckan menade att Lars Lagerbäck i Nigeria är Coca-Cola flaskan i Gudarna måste vara tokiga. Tvåa kom Sportbladet när man fick Dr Alban att framföra en specialversion av den här i programmet Laul Calling.

Hahahahahahahahaha! Nu är det verkligen över oss!

För att komma åt knäckfrågan får man  återgå till inledningen i Hussfelts FB-uppdatering(partiet om Laudrup i Danmark och så vidare...) samt som så ofta till artikelns kommentatorsfält:
FloorPhiler, 31 år, Idag 09:35 Det är är god damn herr VM! Vore det inte lämpligt att ha mer än en person i studion som har lirat herrfotboll? Nu har man Pops som inte kan vänta på att skidsäsongen ska börja, två damspelare samt Ola, som iof är vass, men aldrig spelade i någon liga utanför Sverige.

Och apropå Can. Det är förvisso 2010. Men simsalabim ska Damon Albarns (lönsamma och animerade) skojband headlajna Glastonbury OCH Roskilde inom loppet av ett par veckor. Hur gick DET till?
"VI VILL HA TECKNAT!"?

Blir han först någonsin att göra Glastos pyramidscen med två olika band två år efter varandra? Ganska sannolikt.

Frankrike kommer, precis som 2002, inte att göra ett mål i den här turneringen. Domenech är helt galen.
Jag hör ingenting av vad kommentatorerna säger. Eftersom att jag inte orkar lyssna på tutorna lyssnar jag på Can.
Jag garvar för övrigt åt min egen elitism. Det kan vara bra att veta, eftersom att det känns som väldigt avgörande.

Alltså, svensk tevesport-media är så jävla dåliga.
Jag är så trött på schampoförsäljaren Jihde att jag funderar på att streama alla matcher fyran sänder från någon utländsk sajt där man slipper förstå vad "studion" säger.
Förutom Jihde behövs alltså en komiker som inte är rolig, en normalbegåvad blondin som gillar spansk fotboll i största allmänhet och en snäppet under normalbegåvad före detta spelare. Sedan antar jag att vi får supernarcististerna Ekwall och Lundh i lite olika mer eller mindre plågsamma sammanhang.

SVT kör också på normalbegåvad tjej som inte bidrar med någonting man själv inte redan vet, plus Mats Nyström och André Pops – 45 åringar som försöker låta som att de fortfrande  är tolv år gamla. Ola Andersson var lite banbrytande med sitt ritande för åtta år sedan. Nuförtiden ser han mest oklädsamt självgod ut. Inte ens Glenn Strömberg är särskilt bra längre.

Edit: För övrigt är alla som inte vågar erkänna att man hatar de så kallade vuvuzelorna hycklande PK-offer. Sydafrikanerna är ju ofta fantastiska sångare! Så varför envisas man med det här oljudet?

Historien har visat att det är helt lönlöst att försöka förutse utgången baserat på spelarmaterial eller matcherna inför mästerskapen.

Det man kan säga med historien som bas är att när VM spelas i Europa så vinner ett europeiskt lag, och när VM spelas utanför Europa så vinner ett sydamerikanskt lag. I Sydafrika är det fördel Brasilien och Argentina då med andra ord?

Ja, delvis. Men de senaste mästerskapen har också visat att de absoluta förhandsfavoriterna har haft svårt att leva upp till favoritskapet. I det senaste VM 2006 i Tyskland så var förhandstipset att Brasilien(med världens då bäste fotbollsspelare Ronaldinho i spetsen) lekande lätt skulle försvara guldet från 2002. Istället blev det en final mellan Frankrike och Italien där ett relativt profillöst italienskt lag till slut stod som segrare efter straffsparksläggning(och en viss Zidanes skalle).

I VM 2002 i Japan och Sydkorea var de flesta överens om att regerande världs och`europamästarna Frankrike nu hade ett ännu bättre lag då många av de spelarna som var unga och hungriga 98(Henry med flera...) nu var etablerade världsstjärnor med mer rutin från spel i världens bästa ligor. Främsta utmanaren ansågs vara Argentina. Båda de stjärnspäckade lagen fick åka hem redan efter gruppspelet. Final istället mellan Brasilien och Tyskland, etablerade stornationer visserligen. Brasilien vann. Men för en gångs skulle hade inget av lagen direkt tillhört förhandsfavoriterna i denna turnering.

VM 98 skulle de då regerande världsmästarna däremot vinna ganska enkelt, sades det. Och det gick bra för drömlaget med gammel-Ronaldo i spetsen. Dock pressades man av ett starkt Danmark redan i kvarten, och var en straffsparksläggning att åka ut mot ett nästan lika stjärnspäckat holländskt lag i semifinalen. Finalen förlorade brassarna dock mot värdlandet Frankrike, vars unga lag på sin höjd nämndes som "outsider" inför turneringen.

Nu har väl Spanien och Argentina de bästa trupperna. Således vinner de alltså inte om man får tro historien från de senaste mästerskapen. För att hitta VM-segraren lär man få börja rota bland etablerade nationer som inte nämns i förhandstipsen. Det gör visserligen Brasilien, mest för att det väl i ärlighetens namn på förhand är färre riktigt starka lag än vad det brukar vara, men ändå. England kommer inte på fråga då de på grund av det hysteriska intresset från omvärlden aldrig får ynnesten att komma smygande. Ingen har sagt Holland va? Det brukar alltid snackas om Holland. Nu snackas det inte om Holland. Dessutom har Sneijder redan lyckats smyga hem Champions League-pokalen i år(i final mot Robben). Jag säger Holland.

Jag läste igenom mina senaste inlägg och inser att jag framstår som lika sympatisk som Lou Reed.
Vilket osökt för mig in på att den bittra människan nyligen tillsammans med sin fru Laurie Anderson i alla fall har givit en konsert för hundar – Music For Dogs. Det hade varit roligt att se det som en känga till Brian Enos ära, som ju har tonsatt alltifrån flygplatser till månlandningen. Men så roligt är det nog inte tänkt. Alla de här 60-åriga avantgardeartiterna verkar nuförtiden vara (ännu) konstigare än förut. David Byrnes temaskiva om tidigare philipinska presidentfrun Imelda Marcos liv, och så vidare, i all oändlighet. Jag vill poängtera att jag tycker att det är bra och att det känns nödvändigt att de flyttar fram positionerna(för vad som är konstigt) nu när hälften så gamla kollegor gör musik som försöker låta som gamlingarna lät för cirka 35 år sedan.

Vilket för mig osökt in på frågan varför det aldrig är någon i det trots allt ganska stora svenska artistkollegiet som går fullständigt bananas och gör någonting som ingen människa, inklusive dem själva skulle kunna komma på att göra. Och nej, det är inte att ta med lite "elektroniska influenser" i en annars helt vanlig Kent-skiva. Eller att influeras av någon annan än Bruce Springsteen, för en gångs skull. Eller att göra en skiva "på svenska" eller "på engelska". Herregud! På mandarin (brittiske 60-talisten Damon Albarn) hade det varit godkänt! Olle Ljungström var ju en sväng till Afghanistan för några år sedan – hittade han ingen studio där?

Framtiden är säkrad för Kent, Gessle, Lundell och resten av stötarna. Vad väntar dem på? Den tidigare ångesten över att åstadkoma någonting bestående med sina liv har ju redan lämnats över till min egen härliga generation!

*Det borde inte bara vara förbjudet att åka studentflak. Det borde vara NOLLTOLERANS på studenter och gymnasister i hela länet. Allting som försöker vara det minsta "uppsluppet" "festligt" eller "roligt" i Stockholmstrakten blir ändå bara ansträngt och nästintill outhärdligt. Huvudstadens USP är att det är tråkigt. Så fort det blir lite för "roligt" så flyr folk till skärgården, Dalarna eller Skåne beroende på preferenser. Att jag också har åkt studentflak och därefter bidragit till att förstöra utomhusmiljön i City någon junikväll för åtta år sedan(och inte ens då skulle vi ha kommit på att köra Bailando på högsta volym) innebär inte att det för den sakens skull är sandlådenivå att införa ett förbud nu. ALLTING var nämligen "roligare" förr.
För att citera den genomsnittlige 40-årige AIK-aren i bättre Sollentunakvarter(i en helt annan fråga, men ändå):
..sandlåda är det inte. Elitistiskt, orättvist och har fascistoida drag möjligen, men sandlåda är det inte.

*Jag förstår varför jag aldrig handlar på H&M...

*Det är lugnt och skönt och inte alls "roligt" på NK...

*Det är fortfarande omöjligt att inte gå vilse på det lilla varuhuset PUB...

*"Bröllopstruten" – god.

Vilken abnormt tråkig dag. Dra igång VM nu! De flesta matcherna brukar ju i och för sig vara stillastående i halvskugga, men det är ju det som är uppskattningsvis 18 procent av hela grejen!
Jag laddar upp med att frossa i VM90(John Barnes, profil i detta mästerskap frossar som tidigare rapporterat nuförtiden i chokladkakor i stället, vilket syns...). Få saker är spontant så roliga som VM90. Det verkar ha varit det sista mästerskapet som spelades på (tv)stenåldern. SVT:s krönika från mästerskapet går så långsamt, så långsamt. Sekvenserna är helt obegripligt långa. Jane Björcks ståuppor från någon motorvägspåfart utanför Neapel. Bo Hanssons sköna pessimism, Arne Hegerfors härligt etnocentriska kommentarer. Efter VM90 verkar hela tv-sporten ha skickats på någon slags kurs i berättarteknik. Då började trenden med att starta alla krönikor från slutet, eller någonstans mitt i mästerskapet.

Un Estate Italiana, Roger Milla, 1-2 1-2 1-2, "det här är kuken...", Ciao Ciao Italia, Salvatore Schilaci, Put Em Under Pressure, Valderama, Gazza, World In Motion , Andreas Brehme, alla länder som inte finns längre...

Fastän det tydligen ska ha varit ett spelmässigt ganska dåligt mästerskap är det som synes många grejer därifrån som har etsat sig fast i många människors medvetanden. Någon gjorde till och med en långfilm med Anders Lundin i huvudrollen som yrkeskriminell(i fjädervikt typ) baserad på det svenska fiaskot.

Min favoritskiva just nu är för övrigt den här. Av den enda människan i hela världen som har plusstatistik på Brian Eno(som dock naturligtvis är med på ett hörn även här. På vilket hörn som är värt att ha varit med på har han inte varit just med?).
Utan John Cale hade han ganska sannolikt lika gärna kunnat ha varit lärare eller arbetat på bank.

Om man ska bli lite allvarlig med anledning av föregående inlägg så är det nog så att det där med vad man förknippar olika länder med är viktigare än vad man tror. Utländska varumärkesexperter brukar ju mena att Sverige är relativt unikt på så sätt att man uppfattas som både tryggt och sexigt. Det delas väl i viss mån med våra nordiska grannländer men dessa har ju inte varit i närheten av att vara lika framgångsrika med sina kulturella exportvaror genom åren.

Det är ju också så att eventuella baksidor måste vägas upp med fenomen och företeelser som av de flesta uppfattas som positiva. Om vi tar länderna i det gamla Östeuropa som exempel. Här lider samtliga länder av sviterna från järnridån samtidigt som man olika framgångsrikt håller på att anpassa sig till EU:s villkor. Ändå har länderna väldigt olika attraktionskraft på omvärlden. För att återknyta till föregående inlägg. Om någon säger "Tjeckien" så ligger det nära till hands att tänka 1) Prag 2) Öl 3) Ishockey 4) (eventuellt) prostitution 5) Kafka.
Ungern: 1) Budapest 2) Gulasch 3) Langos 4) (eventuellt) prostitution 5) Kanske den gamle fotbolsslegendaren Puskas, alternativt "hästar".
Om jag däremot säger Slovakien, Bulgarien, Rumänien eller för den delen Polen – det i de flesta avseenden mest framgångsrika av länderna i det gamla öst? Någon kulturintresserad kanske har varit i Gdansk, några kanske faktiskt har hört om den relativa ekonomiska frammarschen Polen har gjort de senaste tio åren. Men det är inte alls säkert. Bulgarien? Den billigaste formen av fyllecharter, korruption. Slovakien? Spelar inte dom också ishockey? Det stora landet Rumänien? Eh, Dracula?

Länder som till exempel USA, Italien och Brasilien drabbas ofta av negativ rapportering i medierna. Men eftersom att samtliga tre länder samtidigt förknippas med så många positiva saker går det på ett ut, eller det positiva kanske till och med för många överskuggar eländet. Men är det bra eller dåligt att det är så? Många italienare hade säkert velat att fler i omvärlden brydde sig mer om landets mediemonopol och gigantiska problem med organiserad brottslighet än att boka ännu en påskhelg i Rom eller augustivecka vid Adriatiska havet. Jag vet att många brasilianare är dödströtta på romantiserandet av Copacabana och den "brasilianska fotbollen"(som i ärlighetens namn inte varit mer underhållande än någon annan fotboll under min livstid, så fick jag det sagt också). Men å andra sidan. Hade man hellre haft ett "varumärke" som enbart präglades av skottlossning i Rios favelor? De som är drabbade av misären har annat att tänka på och bryr sig knappast. Men alla människor som lever på det stora hela normala liv utan några egentliga möjligheter att påverka omvärldens bild av sitt land. De ska nog vara glada att de har Copacabana – också.

..lovelovelove, lovelovelove, lovelovelove.
Den här brölopsyran som officiellt inleds i morgon med nationaldagen och därefter pågår i ett par veckor. Vem är ytterst ansvarig för att jag blir riktigt yr? Är det landstinget, staten eller Stockholms stad man ska vända sig till i första hand?

Och imorgon är det alltså äntligen nationaldagen. Enligt någon undersökning gjord bland tyska studenter som presenterades i dagens DN så förknippas Sverige alltså med:
1) Ikea, 2) Stockholm, 3) Älg(skjut mig istället! min anm.), 4) Astrid Lindgren 5) Blont hår.

Ikea hade drygt 50 procent och det enda som den där docenten skulle vara orolig för om han var Sverige var alltså att vi är så intimt förknippade med den där möbeljätten att det skulle hota bilden av hela landet om den allmänna uppfattningen om Ikea av någon anledning skulle ändras. Tål att tänkas på.

Nu vill jag se en undersökning om vad svenska studenter förknippar Tyskland med.
1) Världskrig 2) BMW 3) Berlin 4) Oktoberfesten 5) Baader-Meinhof

Den så kallade remastringen av Exile On Main Street är ju för fan bedrövlig! Det hörs när man lyssnar på skivan i en ordentlig stereoanläggning. Men detaljerna är i skrift lika tråkiga som gruppen i fråga.
Således har de fortfarande inte gjort någonting av värde sedan 1972 när de spelade in skivan första gången.
Era förbannade vrak – Gör världen en tjänst och brinn upp!

*Nya versionen av Raw Power är däremot helt okej. Dessa upphovsmän särskiljer sig emellertid från de förstnämnda genom att inte ha varit helt slut i huvudet sedan det aktuella albumet i fråga gavs ut första gången.

*Söderling – Du är Kung!

So I guess even this year football IS coming home after all. Focking brilliant!

Om Oskar Linnros album kan väl sägas att de övriga albumspåren inte håller lika hög klass som singlarna. Det hade väl i och för sig varit nästan orimligt att förvänta sig. Det är nog ändå tillräckligt för att så att säga äga den kommande sommaren. Och i ärlighetens namn är det få svenska album som innehåller fler än två klassiska låtar, och det kommer Ack, Sundbyberg plus Från och med Du att bli.

Med detta sagt tror jag att han har sin bästa skiva framför sig.

10-talets potentiella svar på 00-talets Beats melodier & Baby Kaah och det extremt sena 80/tidiga 90-talets svar på Orup 2 finns nu här. Jag lyssnar på det nu och har bestämt mig för att inte tycka någonting för tidigt.

Det här har nog alla förutsättningar att bli bland de minst begripliga inläggen jag har skrivit.
Jag gillar Teenage Fanclub, jag gillar verkligen Teenage Fanclub.
Men nu tror jag att jag äntligen har förstått finessen med Star-funktionen i Spotify.
För missförstå mig gärna rätt, ALLT låter ju likadant. Och de gör förhållandevis jämnstarka och hållbara album.
Men om man ska lyssna på hela katalogen så blir allting snarare en gröt (på gitarrer och stämsång) än de jämnstarka hållbara albumen det handlar om. Men eftersom att de på alla sina skivor gör samma sak, och det är så få låtar som sticker ut som dåliga kan (i alla fall jag) behöva hjälp med att komma ihåg vad de där låtarna som stack ut som extraordinära egentligen hette.

Sedan har Lokko en poäng i den här recensionen. Det fanns inte en chans att de någonsin skulle betyda lika mycket för någon som Primal Scream eller My Bloody Valentine.

Och det är väl där någonstans som mitt eventuella problem med det här bandet har sin början. Jag föredrar nog att man ibland kör av vägen helt och hållet, om det medför att man dessförinnan eller därefter förändrar musikhistorien och/eller gör någonting chockerande bra. Detta har Primal Scream varit ett nästan övertydligt exempel på genom åren.

Och när Henrik Schyffert gick på scenen för att göra upp med 90-talet var det ju inte första låten på Bandwagonesque som dånade ut ur högtalarna. Utan just My Bloody Valentine. Teenage Fanclubs, på gott och ont, diametrala motsats(Obs! Uttryck delvis för att känga Lokko en aning, jag tycker att det låter lite väl skitnödigt och tycker att alla som använder det borde tvångsdeporteras lite till nästa rea på Elgiganten...).

Teenage Fanclub kommer alltid att vara ja, just det! Dom också! Dom var/är bra. Men det trivs de nog ganska bra med, å andra sidan.