twd

Jag var på en presskonferens när ett rödgrönt alternativ presenterade ett valmanifest.
Frågan vi ställde oss var: Vad är den stora nyheten här?
Den stora nyheten är att två regeringsalternativ för första gången står mot varandra, svarade någon.
Tack, men det har vi vetat ett tag, replikerade någon annan.

Enligt en undersökning på diverse nyhetssajter kan man konstatera att den stora nyheten tycks vara
1) Att S vill behålla Rot-avdraget som man själva införde en gång, och aldrig har sagt att man ska skrota.
2) GP:s(inte tidningen!) tolv år gamla förslag om maxtaxa i barnomsorgen.

Det här var nog slutet, skulle jag tro.

Först tror jag att det är en reklam för Volvo(filmen längst upp), sedan tror jag att det är en reklam för Santa Maria och sist men inte minst undrar jag om det är samma person som har varit på Systemet och köpt en flaska rött som också ska dricka det till tex mex-paketet. Osmakligt i så fall. Det går inte att dricka vin till tacos!!! För vilken gång i ordningen?

Det närmar sig. Och det blir bara dummare och dummare från nästan alla inblandade. Inte oväntat, men underhållande. Politiska visioner är dock helt ute. Det är smärtsamt tydligt.

Politisk musik i Sverige är ju traditionellt vänsterns hemmaplan. Men om det här är vad man har att komma med i år så föredrar jag nog till och med Muf-varianten.

Helt otroligt pinsamt.

Edit: Vem äter skinka på Ramadaaahn?

Men era jävla miffon. Kom inte hit med era satans Harrys-hangarer och daterad klubbmusik!
Oops! Ni var redan här med era diton.

Charmen med det här stället har ju ofta varit att det inte har varit vilken jävla stad som helst. Samt att många av invånarna har satt ett värde på just detta fenomen(?).

Jag menar: De senaste tre timmarna har det stått en kille och spelat Fred Falke-remixer på stället som traditionellt brukar föredras här nere. Stan har drygt 60k invånare.

Så har det brukat vara här. Men:

Avveckla Harrys! En plöjd, harvad och nysådd åker är mindre mindre bonnigt än era vedervärdiga försök till nattliv.
Hata kedjor!

/Markägaren.

Jag tog skydd från, och överlevde, årets första höststorm på den lokala sportbaren.
När kameran zoomade den så kallade Örebro-klacken slog det mig: De har alla piercings!
Och inte bara en piercing, utan flera piercings. I läppar, tunga samt näsa. De var också mycket bleka och hade svart(i flera fall färgat?) hår. Några frågor reser sig med anledning av detta. Är detta en typisk look(alltså svart hår och vit hy plus piercings) i det så kallade gnällbältet? Och vill man säga någonting med att se ut på sådant sätt? Jag tror inte det.
Jag såg mig därefter om i lokalen och fann britter som skulle följa Premier League, samt solbrända glada blondiner(trots höststormen) i randiga tröjor. Hade de varit likbleka med svart hår om de hade varit i Örebro hela sommaren? Och hade de velat säga någonting genom att se ut på detta sätt?

Public Image Ltd – när det väl/nu börjar höstblåsa.

"Men vad handlar den om?"
Jag vet inte riktigt.
"Det låter jättespännande"
"Är det ett Stureplansfenomen eller är det en generationsroman?"
Jag vet inte riktigt.
"Vi skulle vilja djupdyka"

Förstår ni hur många böcker det finns(utan att precis alla människor som vill skriva en bok faktiskt gör det)?

Den utan att överdriva legendariske redaktionschefen gör nu sin(troligtvis) sista valrörelse och har klargjort att det inte är någon idé att tiga ihjäl dem, men att vi inte heller ska citera dem på påståenden som inte går att verifiera.

Verkar vara ett klokt förhållningssätt.

Mamma ringde precis. Pratade oavbrutet om katter. Ska rösta rödgrönt på grund av Centerns kärnkraftsvek, har hon sagt.

Sverige – världens modernaste, och jättekonstigaste land.

Jag tycker att det i dag populära genusperspektivet som ska sättas på nästan alla saker ibland är lite missriktat.
Dock inte när det kommer till genren OJOJOJ-recensioner.
Det är nämligen bara manliga artister. Eller rättare sagt, det är bara Bruce Springsteen och Håkan Hellström som får sådana här OJOJOJ-recensioner i Sverige. Det är bara i Sverige det förekommer OJOJOJ-recensioner. Och det är bara manliga "kritiker" som skriver dem.

Frågan man ställer sig är om konserten var bra eller om de bara var fulla allihopa?

Jag vet folk som var på WoW som (oberoende av varandra) siktade på att se konserterna på fredagen, och att bli fulla och skråla med till Håkan på lördagen. Dessa personer skulle dock inte skriva recensioner från festivalen.

Edit: Det var alltså här eller här de var.

Uhj vad man gillar att jobba på hamnfester! Underbart att försöka ta ett citat i fullständig mening vid kvart i elva rycket i restauragnbyn. Den fuktiga ryssvärmen är här också. "Clabbe" är här också. Vad pratar "Clabbe" om i låtarna? Hur mycket tjänar "Clabbe" på sånt här? Var det någon som undrade när "Clabbe" var 35 hur länge han ska hålla på med sånt här? Hur gammal är "Clabbe" nu?  Sommaren som aldrig säger nej, eller snarare sommaren som aldrig tar slut. Aja, imorrn jobbar jag inte. Då ska jag äta skaldjur, se dum ut och titta på glada blondiner i randiga tröjor. Gonatt!

Nu har Lokko skrivit en till sådan där text som han skrev om Prince inför Roskilde tidigare i somras.
Mer sånt i dagspress!

MIA är kanske inte det jag allra helst lyssnar på. Men som den mest signifikativa popstjärnan för vår tid står hon ohotad.

Noterar att Way Out West med en imponerande precision har lagt i stort sett allt jag vill se på fredagen och allt jag lika gärna kan vara utan på lördagen. Det hade varit betydligt bättre om det varit tvärtom eftersom att jag inte kan vara där på fredagen(och inte tycker att det är värt att lösa entré för lördagen).

All respekt för Håkan på någon form av hemmaplan, men första skivan känns väl sådär idag...

I skuggan av minkarna.
En spansk trappa!
Det gör upplysningsvis inte att det blir mindre blåsigt på vintern.
Men ändå.

Edit: Jag sitter och har en obeskrivligt tråkig kväll på redaktionen(dagen efter minkarna...).
Men så ser jag jobbet jag är bokad på i morgon kväll: "Världens största kräftskiva"!!!

Då var det  dags igen. Vi måste ha gått om varandra vid den där gastropuben.
(Danskar är glada, svenskar är sura, finnar är arga, norrmän är antingen jätteglada eller dryga).
Havets läckerheter, och så vidare. Skönt att bara delvis förstå vad folk säger är det också.
Jag tar cykeln, är där på fem röda korvar.

Det är ju också helt magnifikt att Köpenhamn sannolikt är en av världens allra modernaste städer, bara genom att vara precis som det alltid har varit. Cykelvänligt, bohemchict och ehh, nöjt(?!).

Övrigt apropå StationToStation(det är tilltalande att skriva ihop det så där). Superduper-utgåvan  har tydligen blivit försenad, due to high demand. Hur märkligt det än kan verka.

Och ännu mer övrigt och apropå. För en tid sedan när jag hade hjärnsläpp råkade jag skriva Diamond Dogs i sökfältet på Hitta.se. Min ofungerande hjärna trodde väl att jag var på Google. Jag kom då inte oväntat till en rockbar i Göteborg.

Hunky Dory är som bekant ett klädmärke i Stockholm.

Aladdin Sane finns inte, och inte heller Ziggy Stardust.

Men om man skriver in det nu aktuella Station To Station kommer man
– hem till Johan Kling på Stora Essingen...

Nämnde jag i inledningen att jag är tillbaka i Sverige och att det regnar ute?

Det slår mig alltid hur sjukt lugnt det är här ( i Köpenhamn), bortsett från Ströget och Rådhusplatsen.
Är det för att alla cyklar? Eller är det för att köpenhamnarna är bättre än stockholmarna på att anpassa sin stressnivå till stadens storlek? Städerna är ungefär jämnstora. De som bor i Stockholm verkar tro att de går omkring på Manhattan eller sitter i bilkö på väg in i Paris. Köpenhamnarna verkar tro att de cyklar omkring på Legoland.

Nåväl. Frågan är om det ikväll blir ett sånt där område där man tidigare torkade fisk/slaktade kött(populär följetång här under hela 2009) , eller ex-skobutiken med fotoförbud som dessutom aktivt motarbetar det kontantlösa samhället.

Edit: Det blev skobutiken. Roligast under kvällen: Det är innan midnattt. Musik på ganska låg nivå. Sparsamt med folk i lokalen. Sparsam berusningsnivå. Sparsam ljudnivå. Av någon anledning spelas titelspåret till StationToStation. När Bowie sjunger The European Cannon is Here, i sluttampen på den tio minuter långa låten, kommer tre stycken objektivt sett brutalt snygga tjejer in i lokalen. Folk, även den kvinnliga delen, noterar tid för landning. Några sekunder senare, skarvar låten in i When Doves Cry. Och en överrumplad bartender får ta emot en beställning på Pina Colada, från en rund turkos norrman.       
Samlat ansiktsuttryck i den smygelitistiska lokalen. Kan man gå vilse så långt? Och hit?

De två ultimata augustilåtara har för övrigt gjorts för längesedan. Alltså behöver ingen försöka igen.

REM – Nightswimming
Jag tycker ju oftast att de är så tråkiga, så tråkiga. Automatic For The People-skivan är dock ganska svår att snacka bort. Den står intakt som ett av de otvivelaktiga monumenten över 90-talet. Den här låten hade varit den bästa sensommarlåten om inte...

Roxy Music – More Than This
Alltså alla krystade försök till "balearica" och andra typer av sommarhits. När Bryan och Brian inte drog jämnt längre blev ju Brian(Eno) så mycket mer intressant och inflytelserik än Bryan(Ferry). Brian stakade  ut visioner åt alla möjliga håll och strösslade med sin genialitet över så väl andras som egna projekt. Roxy Musics kvarvarande ledare Bryan Ferry var bara intresserad av en väg och ett mål. Det här. När de hade nått hit upphörde också gruppen att existera. Om det tar några veckor att sätta sig in i vidden av Enos inflytande, så räcker det i Ferrys fall med att lyssna på More Than This. Och som enskild låt betraktat lär den ju slå det mesta som Eno mäktat med, och nästan alla andra låtar också för den delen. I sensommarkonkurrensen är den på en annan planet än resten.

Jaja, alla ällskar ju sådan här gammal Motown, Stax och så vidare. Jag också(som det kanske har märkts ibland här).
Problemet är ju att det finns hur många ungefär likadana låtar och artister som helst. Alla med stort musikintresse har sina egna favoriter. Det är kanske därför som de(låtarna) om de inte är utjatade radio – och klubbhits förblir relativt obskyra, trot internet.  Även om de är bättre än majoriteten av den övriga musiken som finns tillgänglig.

När man har lyssnat på den här sortens musik ett tag behöver man i alla fall någonting som skärper sinnena som i sin tur frågar hjärnan –  vad är det här?(betoning antingen på "är" eller "det här")

Den frågan ställer sinnena inte med den här typen av musik. Man kan ungefär placera det(dock oftast halvfel på grund av överflödet) om man inte har hört låten förut, det vill säga.

Jag är på andra sidan sundet, i København.
Det är bara en av de där städerna dit jag måste ibland.
Varför?
Larviga saker, förstås.
Jag kände att jag behövde höra lite danska. Skönt att vara i en stad där man inte behöver bocka av en massa platser man borde besöka, eftersom att man rimligtvis redan har varit där.
Det började dock inte bra med det eländiga Öresundståget, som de väl aldrig kommer få någon ordning på. Tåg och Skandinavien går helt enkelt inte ihop. I Sydeuropa(eller i alla fall Frankrike och Spanien) är ju tåg ofta det bekvämaste som finns.

Det fortsatte också konstigt med jobbig stockholmare vid bankomaten som började prata med mig på engelska, varpå jag svarade på samma språk. Sedan bröt han isen genom att på svenska berätta att han hade en sommarstuga utanför Helsingborg för att därefter fråga hur mycket man kan ta ut.
Det är så jobbiga vi är.

Annars är det som vanligt här:
Många fler cyklar
Lite varmare människor
Lite konstigare människor
Lite lägre lägstanivå på modet
Lite högre högstanivå på modet
(än i Sverige)
Allt deta är viktigt för avslappnandet.

Jag bor tydligen i en arkitektonisk pärla till hotell också. Klarblå lysande heltäckningsmatta och korridorer som liksom smalnar av efter hand. von Trier eller Kubrick, det är frågan.

Jag försöker verkligen förstå vad det är människor kan tycka är intressant i Stockholm.
Själva processen mot att inte längre vara en avkrok, under 80-90-talen, var i sig intressant.
Nu är man fortfarande relativt sett en avkrok, men med annorlunda självbild, och immigranter från all världens hörn i förorten och alla Sveriges landskap i innerstaden. De förstnämnda tycker förhoppningvis att de har kommit till en ganska trygg stad, de sistnämnda tycker förmodligen att det är kul att se lite folk.

Men sen då? Kolonin av döttrar till kommunala tjänstemän från landsbygdskommuner på andrahandskontrakt på Söder, "man kan fika", "Debaser". Förlagan till Snabba Cash runt Norrmalmstorg och i diverse miljonprogram. Alla boende i villa och radhus som bara ska åka ut till landet hela tiden.

Stockholm har utvecklats lite på samma sätt som Magnus Uggla. Farlig och illa omtyckt ute i landet på 70-talet. Polerad, folklig, men fortfarande lite kontroversiell och illa omtyckt på 80-talet och tidiga 90-talet. I slutet på 90-talet flyttade han ut från innerstaden till villakvarter i Norrort(där de mest typiska stockholmarna bor i dag). På 00-talet var han inte ett dugg spännande. Han blev anklagad för att vara vräkig, pengakåt och osmaklig. Populärast var han ute i landet. I slutet på 00-talet satte han upp en revy i Karlshamn.

Jag väntar med spänning på Ugglas nästa drag.

Jag har inte varit inne på förra veckans fotboll. Jag har behövt lite tid att förtränga matcheländena(Rosenborg samt Mjällby – AIK).

Men det är ganska absurt att det spelas allsvensk fotboll på Strandvallen. Alltså Sölvesborg är en liten kommun, Mjällby är en liten by i kommunen som bara har en Preem-mack och någon slags livsmedelsbutik. Strandvallen ligger i en ännu mindre by som heter Hällevik, utanför Mjällby(om nu någonting kan ligga utanför Mjällby)

Östra Blekinge har Ronneby med flygflottiljen F 17, Brunnsparken och en befolkning som negligerar sin egen ort. Vidare har man Karlskrona. Marinstad, världsarv(hela stan!). Stor betydelse under stora delar av historien, dock  deppigt främst på 80-talet. Nu är det segelbåtar, blondiner i randiga tröjor, cocktailbarer och lunchrestauranger som serverar hälsosam mat. Försäkringskassa, arbetsförmedling, H&M, högskola och allt annat, liksom mitt ute i vattnet. När Karlskrona skulle grundas så tvingade man Ronnebyborna att flytta dit. Förra året stängde Ronnebys del av högskolan.
Orsak: Den skulle centraliseras till Karlskrona. Så är det här.
Karlskrona lider (eller gynnas?)som alla andra likande städer, halvstora med tillgång till olika eftergymnasiala utbildningar, av att man strävar efter att vara så nationellt och internationellt gångbara som möjligt. I Ronneby heter således stadsfesten Tossia bonnadan. I Karlskrona har man International Sail Festival, Chamber Music Festival etc. Nackskott på kroppkaka, liksom.

Tillbaka till lördagens fotbollsmatch. Jag lämnade alltså ytterligare någon form av stadsfest med internationellt namn och lika internationell matmarknad. Tog bilen de dryga åtta milen till Hällevik. Hamnade mitt i någon form av badanläggning(alla allsvenska fotbollsarenor borde ligga 50 meter från finkornig sandstrand...). Till tjejerna i kiosken: – Vart ligger närmsta toalett?
– Det måste väl vara omklädningsrummen...
(Detta fick jag dementerat för mig i dag, men jag tyckte att det var så anmärkningsvärt att jag var tvungen att ta med det).
Inne på Strandvallen var det fler åskådare än det var på Dif:s hemmamatch på Stadion. Och här kommer den stora brytningen mot den pastellfärgade staden med det internationellt gångbara semesterklimatet.
Man kallar (bland mycket annat konstigt) matchens lirare för ålakungen?!
Sölvesborg är för övrigt den kommunen i länet som har bäst inflyttningsnetto efter Karlskrona. Några av de dyraste husen i länet ligger inte långt från den så kallade fotbollsarenan. Hur kan det vara sådan sjuk skillnad? Har de självdistans när de kallar matchens lirare för ålakungen?
Och vad är mest uthärdligt i längden? Chamber Music Festival eller just ålakungen?

Eller så svarar man bara som Mjällbys legendariske engelsman Frank Worthington gjorde till en tidning, på frågan om vilken av alla klubbar han har trivts bäst i:
– Hanöhus night club!

..would like to say to you – but I don´t know how.

Min fascination för folk som fortfarande lyssnar på Oasis har varit intakt sedan 1997.

Messi, han är ju...snabb och...teknisk(!?)...

..det är väl vackert väder ovanför molnen, men regn där vi står...

..Är det här det enda albumet som anhängarna kan texterna till, bättre än artisten i fråga?
Förmodligen inte. Men bland det mest påtagliga.

Jag har för mig att jag vid något tidigare tillfälle klargjort det märkliga i att människor från och i andra länder än Italien försöker prata med mig på italienska.

Detta har nu fått sin uppföljning i Sverige där svenskar numera försöker prata med mig på engelska.
Det kan jag bättre, men det är ändå konstigt.

Språket jag verkligen skulle behöva underhålla är annars spanskan. Men det har ingen som inte är spansktalande från början provat ännu.