twd

Så sant som det var skrivet:

DEBATT-DEBACLE. Aftonbladets Jan-Olov Andersson var med i SVT:s ”Debatt” för att försvara filmkritikerna mot Ulrika Kärnborgs påstående om att de sätter för höga betyg till svenska filmer – och så håller han med henne! Det händer att det ”petas in ett plus till”. Oops. Men det är förstås sant. Det gäller alla kritiker. Betygsinflation är ett privatekonomiproblem. Dra alltid bort minst en halv stjärna, en hel om verket är svenskt och två om det rör sig om dataspel eller hårdrock.

Men varför behöver det vara så?(jag såg inte Debatt. Jag orkar ytterst sällan se Debatt)

Bjällror, klang och jubel.

Behöver man en till jullåt, undrar upphovsmannen, och det gör man väl antagligen. Jag har ju till exempel i något svagt ögonblick beställt en hel julskiva från Saint Etienne (den låter faktiskt helt fantastisk på de här smakproven) Men själva julen ska jag av en för mig okänd anledning tydligen tillbringa på södra Gran Canaria. Håhåjaja, stämningsfullt så det både räcker och blir över. Jag ser fram emot att se Premier League på storbildsteve i sandaler med britter, samt att titta på de nakna tyskarna i Maspalomas. Hursomhelst, allting som ens påminner om ljus är välkommet den här tiden på året.


Edit: Och apropå Mauro Scocco. Det här är redan en(om än mycket mycket smal) tv-klassiker som jag fick lust att länka till.

Kom igen Wagner!
Rage Against X-Factor tillsammans med  alla barn i femårsåldern. Tillsammans kan ni göra det! Ända in i kaklet nu!
Avdelning: Allt som är dåligt för Simon Cowell är bra för mänskligheten.
(Under förutsättning att inte det här också är en del av Simon Cowells manipulation av lyckligt och olyckligt ovetande)

Bonuslänk.

Jag tänkte bara meddela att 2010 års Magic Numbers-stipendium har tilldelats den amerikanska orkestern Girls.
Orkestern tilldelas priset för att man bjuder på trevlig(som i både bra och dåligt trevlig) musik från cirka 1969, trots att Beppe Wolgers inte gör barnprogram i SVT längre.

Och apropå (avrättandet av) hippies. Ikväll kan man höra Screamadelica LIVE! på Olympia i London och på BBC6 på intörnätt. Perfekt efter säsongspremiären av På spåret.

Oavsett vad folk tycker så har ju de båda sist länkade verken i alla fall någon gång fått folk exalterade på riktigt, till skillnad mot Magic Numbers och dess efterföljare, skulle jag högst kontroversiellt vilja påstå. Det är någonstans där skon klämmer. Jag avskyr när folk från min egen samhällsklass utbrister ett konstlat "ÅÅÅHHH vad fint!" om någonting nyproducerat som låter som Mamas and the Papas. Om detta gör mig anakronistisk så är det någonting jag bjuder på. Det vid releasen i alla avseenden supersuperhäftiga och svårtillgängliga XTRMNTR älskade jag på riktigt. Myspysiga (men likaledes en gång trendiga) Magic Numbers låtsades jag gilla. Nu är det för längesedan slut på sådant. Jag är hård men rättvis i mina omdömen. Det är ett måste för att göra överflödet hanterbart.

(Således)För en nordisk storunion med Köpenhamn som huvudstad, norska oljepengar och svensk kulturexport!
Frågorna är vad vi ska ha för valuta, om Finland ska vara med och vilket språk vi ska tala.

Fördelarna ska enligt flera bedömare vara många. Vi kan i och med en nordisk storunion exempelvis vara en stor enad självtillräcklig och mästrande kraft i världspolitiken, i stället för tre små självgoda och mästrande parenteser i världspolitiken. Det här är det enda sättet att verkligen kunna pracka på hela världen den så kallade klimatfundamentalismen!
Men det är bara vad jag har hört.

..2010 har Orup faktiskt, hur konstigt det än kan låta, gjort sitt bästa album...

Tänk om någon hade påstått att så skulle ske för tio respektive 20 år sedan...

Det är framförallt jämnheten som imponerar, inte minst i jämförelse med artistens samtliga tidigare album där det i många fall har varit en avgrundsdjup skillnad mellan de bästa och sämsta låtarna.

Några framtida superklassiker är väl (antagligen) omöjligt att göra i det supernabba 2010. Men jag skulle nog vilja framhålla Cigarettminut och Huddinge så här efter de inledande lyssningarna.
(John Cale med I Keep a Close Watch tävlar i den yttersta världseliten och är här utom tävlan).

Så här bör en kampanjsajt vara för övrigt.

Jag tycker kanske att de kunde ha utformat någon slags mjäkig halvkombi för den svenska folksjälen. En som ligger mittemellan deluxe edition och collectors edition i fråga om utrustning och pris. Men ska det va, så ska det väl va Extremely limited white colletors edition? Fast jag VILL ju egentligen att den ska vara röd, och jag vill ju ha det mesta som det är i den värstingvarianten, fast inte allt. Sedan har jag redan i dag en väldigt skrymmande Stone Roses-box(ja, jag har den allra största varianten).

Och vart (fan) är E-nytt?

Eller (mer allvarligt) kvällstidningarna för den delen. Det är ju typ här de skulle kunna göra skillnad.Inte genom att genomföra kampanjer "mot rasism" (till skillnad mot kampanjerna "för rasism" liksom?).

*Virtanen är förvirad men har naturligtvis rätt, även om han inte tycker någonting.

*Jag tycker att det är kul med de här människorna som skriver att Kanye-skivan är "den bästa skivan jag har hört". Jag har bestämt mig för att hålla god ton de gånger jag besöker tidningars kommentatorsfält – men det kanske funkar  att vara subtilt dryg genom att ställa frågan "vilka andra skivor är det du har hört?"....

I dag fick jag den här på posten!
Än så länge har jag bara hunnit läsa texten i konvolutet samt titta på den inkluderade DVD:n som bland annat innehåller den föredömligt obegripliga produktionen Dada With The Juice. En av de visuella höjdpunkterna i Dada With The Juice är en lång filmsekvens på någonting som jag tror är en groggy noshörning som har svårt att hålla balansen(sekvensen återfinns i klippet som är inbäddat nedan).

Hur som helst. Jag brukar inte tycka om att tvinga folk, men alla som har möjlighet måste (helt enkelt) köpa den här boxen. Om man är såld på Orange Juice är den ett måste. Om man inte är såld på Orange Juice så kommer man (ändå att) bli det för eller senare, men processen kommer naturligtvis att gå snabbare om man köper boxen. I vilket fall, om man nu i ett senare skede blir såld på Orange Juice så är det stor risk att albumen då är out of print – igen.

Det finns kort sagt ingen anledning som inte är ekonomisk att inte köpa den här boxen.

Allvarligt, de här paralellerna till (typ) månlandningen och murens fall i anslutning till Kanye West-skivan känns inte bra.
Mitt initlialt surmagade omdöme om skivan ska förvisso ses i ljuset av förhandshajpen. Annars hade jag hade jag kanske i stället blivit positivt överraskad, vad vet jag. Vad är det nya? Att en rappare visar självinsikt? Att en rappare har med en cello? Att en rappare dissar GW Bush?

Banbrytande beats är det inte, Kanye är en högst medioker rappare(det är ingen elak åsikt från min sida utan snarare ett vedertaget faktum). Är folk så ovana vid att nysläppta skivor har låtar som flyter naturligt in i varandra? Det är kanske där skon klämmer. Tillsammans med albumtiteln samt mediedramaturgi på  såväl makro som mikronivå.
("Hip-hopens räddning" och "Kanyes revansch/återkomst).

Edit: Förlåt det blev fel. Efter att ha sett den här videon filmen ska det naturligtvis vara Big Bang, hjulet, månlandningen(och eventuellt någon istid däremellan...).

Från och med nu kommer jag alltid, när jag har tråkigt, försöka föreställa mig Johnny Rotten sitta och titta på den aktuella filmen.

Om man har fått för mycket av Cornelis och Keith den gångna veckan så rekommenderar jag att sopa kliniskt rent med Marquee Moon. Så mycket elektrisk gitarr från 70-talet som ändå är så lite Keith Richards finns liksom inte.
På samma gång kan man få reda på vad (insert anyone) får/har fått allting ifrån egentligen.
Extra specialeffekt: Sopa bort den historiskt mest amerikaniserade britten med det amerikanska albumet som bara britterna förstod när det begav sig.
Albumet innehåller också favoritlåten från musikjournalismprofilen med det härligaste namnet, Rosie Swash.

När Marquee Moon tar slut (den här gången) kommer jag (för övrigt) att lyssna på den igen.

Det här är avigsidan av den svenska folksjälen – tillsammans med jantelagen, 2000-talstappningen av Melodifestivalen och den rasbiologiska forskningen under 30-talet.

Det spelar ingen roll vad det var från början. Det slutar ändå med slentrianprogg och/eller "visa".

Detta slår aldrig fel.

Ibland är mycket inte ens roligt, och blir väl på något sjukt sätt roligt just därför.

*En av veckans stora nyheter, framförallt i kultur/nöjesvärlden är alltså att The Beatles nu finns på Itunes. Det är väl helt fantastiskt! Man kan nu alltså ladda ned The Beatles lagligt! Klockorna stannar!

*Att 424 000 britter måndagen 27 augusti 1997 tyckte att det var en bra idé att gå iväg och köpa ett exemplar av (Oasis helt bedrövliga uppföljare till Morning Glory) Be Here Now kan man skratta åt i efterhand(250 000 svenskar köpte på samma tema Nordmans uppföljare på en vecka i julhandeln 95). Man kan också skratta åt hur otroligt populära exempelvis Take That var under samma decennium. Men att 235 000 britter en måndag 2010 springer iväg(nåja, i alla fall får för sig att betala pengar för) och köper ett exemplar av Take Thats comebackalbum... orkar/kan man ens skratta åt det nu?

*Om Kanye Wests nya album är någon slags hip hopens räddning(efter att ha läst artiklar av till exempel det här slaget så får man ju upp någon slags Speakerboxxx/The Love Below för 2010 på trummhinnan) så är hip hopen väldigt illa ute. Det låter helt fantastiskt daterat redan nu.

*..och jag tänker inte ens kommentera de nya så kallade låtarna från(det verkar ju inte helt safe att skriva av) Michael Jackson.

Håller helt med Strage här.

Om det är någonting som föder ett splittrat samhälle så är det den jakt på...ja vadå egentligen, som Wirfält bedriver i sin text.

(Det är för övrigt inte första gången denne skribent aktivt försöker hitta minsta tecken på tillstymmelse till någonting som väldigt..ehh godtyckligt(?) skulle kunna tolkas som tecken på någonting som skulle kunna främja "rasism". Hitta någonting annat att göra!)

Vi kommer antagligen även i fortsättningen att konfronteras med SD-företrädare som inte är fullblodsidioter och som sysslar med annat än att bara vara SD-företrädare.

Har ikväll varit på extrainsatt medlemsmöte i AIK Fotboll. Mycket kloka saker sades. Det ska bli intressant att se vad det är för människor som står redo att gå in i bolagsstyrelsen, som nu (tack och lov) ska rensas ut.

I sosseturbulensen slänger jag in ett wild card i leken. Han har lyckats få till en winning streak och ökat på traditionell borgerlig mark, där färre än riksgenomsnittet röstade på S i riksdagsvalet. Nackdel: Han är man och heter Anders. Sedan älskar han att bygga!! Handbollshallar, simhallar, rondeller, köpcentrum, bostadsrätter, hyresrätter, parhus, radhus, villor, industriområden, hotellkomplex. You name it!

Jag tycker att det känns skönt att det ibland riktigt stela, men ibland ganska avslappnade BBC har planerat in en hel temavecka till skivan med det av någon anledning utelämnade titelspårets(ovan) ära. Man undrar ju lite vilken show som blir bäst(när de på lite olika platser, vid olika tidpunkter ska spela hela albumet från början till slut). Det är ju viktigt att folk som är där förstår var de har hamnat(det är faktiskt inte helt självklart). Big Day Out i Nya Zeeland känns så här på förhand inte så bra. Jag är också lite räddhågsen när det gäller de spanska datumen(tänk om det bara är ett stort diskotek och folk inte fattar vad det är som händer!). Jag är till och med skeptisk till valet av lokal för London-spelningarna(andra evenemang på samma plats under hösten inkluderar hund, häst, mat och erotikmässa). Om man ska vara fördomsfull så bör de väl kanske haja det här bäst i Manchester. Dock skulle det kanske kunna vara skönt med en sen spelning på Big Day Out i Sydney(tro inte att jag tänker åka dit bara därför!). Lite Ibiza-känsla om allt fungerar(dock troligtvis inte...). Även Madrid-spelningen kan säkert bli fantastisk, om den nu har landat rätt...

Herregud vad tråkig DN:s ledarsida har blivit sedan Niklas Ekdal slutade. Man vet precis vad det kommer att stå innan man börjar läsa texterna.

Ni vet den där klyschan om att alla artister egentligen bara har två låtar som de gör om och om igen.
Den stämmer naturligtvis inte på de flesta. Men den stämmer faktiskt väldigt bra in på Robyn, slog det mig precis.
Jag tror inte att jag kommer lyssna ens två gånger på låtarna på Body Talk pt.3. Jävla plast.

Allvarligt talat. Vad är det för fel på er? Förr om åren var det inte så jävla mycket gnäll. Då gjorde man det som behövdes och höll rent till höger och vänster. Man behövde inte tycka om alla beslut. Man behövde inte ens vara sosse för att vara med, bara man var lojal med "partit" och gjorde som man hade kommit överens om.

Kjell Olof Feldt, Ingvar Carlsson, Gunnar Sträng. Det finns många kandidater(döda eller levande) som känns betydligt fräschare och mer kompetenta än de namn som nu figurerar.

Glädjer mig åt att Filip & Fredriks radiosändning är tillbaka på Aftonbladet. Tar upp precis rätt ämnen i det formatet!
De har inga verkliga nationella konkurrenter i den här genren(vilket väl är anledningen till att någon av dem allt oftare befinner sig i USA). Schulman är alldeles för inskränkt till den, om man inte plockar den ur sitt sammanhang, ointressanta svenska "kändisdjungeln".

En typisk grej F&F hade kunnat ta upp i programmet är det här. Vadå restaurera konstverk? Vi bränner pengarna på Elton John!

..and besides, Elton John sang the Neapolitan song O Sole Mio for the first time ever," he added

*Vilken förmiddag! Det går av förklarliga skäl inte att komma in på Gnagarforum.

*Sedan är till och med jag förvånad över att rockmaskotten Keith Richards fortfarande verkar vara förbannad på Markus Larsson för att han skrivit att rockmaskotten är en rockmaskott, för tre år sedan...

Dagens låt ett, och två i anslutning till mening nummer två. Och även om de båda länkade musikakterna på senare tid närmat sig den gode Keith en aning så kan man ju räkna ut hur patetisk den sistnämnde är när man tar i beaktning att dessa båda låtkängor i dennes riktning nu har 20(TJUGO!!) år på nacken.

Är det någon som tror att det skulle märkas om Rapport/ABC/Aktuellt skulle köra samma trafikkaos på grund av snöfall-inslag som förra året? Okej, det var väl rätt många förra året. Men om man gick runt på tre-fyra stycken olika varianter kanske det skulle funka...

Den här spellistan finns i alla fall kvar sedan förra året. Det borde tamejfan vara minst några veckor för tidigt. Men jaja, det ska ju bli den kallaste vintern på tusen år har dom sagt. Temat för spellistan är alltså att man har fastnat i en snödriva(helst ska det väl vara några dagar kvar till jul), och helt enkelt inte kommer därifrån. Ett absolut krav för den här samlingen är, som jag tidigare har berättat, att mina förebilder Homer Simpson och Tony Soprano inte ska ha någonting emot den.  Några låtar är riktigt bra på riktigt, andra är inte det. Men helheten, helheten! Motell! Stadshotell! Skidort!

Ja, den där norrmannen är fyrkantigare än tv-apparaterna han kan beskådas genom.

Varför bemödar man sig med att skriva ett blogginlägg om ett kontroversiellt publiceringsbeslut om man ändå inte har ett resonemang som håller?

*Jag är väl inte mycket för sånt här extremt ankdammsgnabb egentligen. Men att Mustafa Can – Sveriges mest överskattade journalist/skribent menar att någon annan person är det måste helt enkelt uppmärksammas.

Obs! Icke att förväxlas med den tyska avantgardegruppen Can.

*All publicitet är bra publicitet(för att undvika eventuella missförstånd, NEJ ,det är det naturligtvis inte generellt sett!), i alla fall om man inte är särskilt bekant med fenomenet sedan tidigare.
Nu var jag ju tvungen att upptäcka detta "innebandy-Manu Chao", som jag aldrig hade hört. Jag fattar ingenting. Hoffmaestro? Vilka är det? Vart kommer dom ifrån? När började dom bli populära?

*Jan Gradvall tycker att det är läge att skjuta av Jamiroquai. Då skulle det bli landssorg i Frankrike.

* Fastnade för följande stycke hos Laul nu när den nationella fotbollssäsongen är så gott som över:
Allsvenskan är över och den går till historien som den mest ointressanta sedan jag började jobba som sportjournalist (2001).

…med ointressant menar jag att det aldrig tidigare under 2000-talet varit så dåligt intresse kring vår högsta serie. Det enda folk verkar bry sig om är AIK, oavsett vad fan som händer i andra delar av landet. Hälften bryr sig om klubben på riktigt, en fjärdedel är irriterade på klubben oavsett vad, och den sista fjärdedelen gnäller på att det skrivs för mycket om AIK. AIK borde ha en stående plats i högsta serien.

MFF och HIF är välskötta och sympatiska klubbar med riktigt bra fotbollsspelare, fina arenor och ambitioner, men endast de närmast sörjande verkar bry sig. Förutom folk i städerna Helsingborg och Malmö känns det som att intresset varit så gott som stendött för denna guldstrid. Fotbollen behöver lag från Stockholm och Göteborg i toppen.

Vilken tur (då) att vi inte åkte ur! Men styrelsen verkar ju lyckas bra med att avveckla verksamheten själva i stället...

Sedan tycker jag personligen inte att det var den mest ointressanta allsvenskan på tio år. Den kan möjligen kvala in på topp fem. Allra tråkigast:
1)2008(Kalmar FF dödar serien tidigt, ingen utanför Kalmar bryr sig om Kalmar FF)

2) 2005(Så otroligt dålig serie. Dif vinner utan att vara i närheten av bra. Många Dif-supportrar tyckte inte ens att laget var särskilt bra)

3) 2004

Bra text om den här, ur mitt förhållningssätt till den, mycket märkliga skivan. Jag älskar ungefär fyra av de där tio låtarna. Men jag blir trött bara jag tänker på själva skivan. Så tungrodd, så jobbigt producerad. Som att bli tvångsmatad med sandpapper.
I stället lyssnar jag på likaledes återutgivna Band On The Run. Paul McCartney sitter i NIGERIA i början på 70-talet och ser dum ut! Hur kan man motstå det?! Jag fick aldrig uppleva någonting av 70-talet, men nu tror jag att jag är där på riktigt, faktiskt.

*Vilken dag för Malmö!

Bonusmaterial: Den bästa låten från Darkness On The Edge Of Town filtrerad genom Google översätt –  så att fler ska kunna förstå vad det handlar om(eller nej, det är ett konstexperiment för att prova hur mycket meningslös textmassa man kan producera på svenska om Bruce Springsteen. Aftonbladet kommer att tvingas se sig själva besegrade!)

Jag fick en sextionio Chevy med en 396
Fuelie huvuden och en Hurst på golvet
Hon väntar i kväll ner på parkeringen
Utanför Seven-Eleven-butik
Jag och min partner Sonny byggt henne rakt ut scratch
Och han rider med mig från stad till stad
Vi kör bara för pengarna fick utan krångel
Vi stängde 'em up och sedan får vi stänga ner dem

Ikväll, ikväll remsan är precis rätt
Jag vill blåsa bort dem i mitt första heatet
Sommaren är här och tiden är rätt
För goin 'racin "på gatan

Vi tar alla de åtgärder vi kan träffas
Och vi täcka alla den nordöstra staten
När remsan stängs kör vi dem på gatan
Från branden vägarna till mellanstatliga
Vissa killar ger de bara upp levande
Och börjar dö lite i taget, bit för bit
Några killar kommer hem från jobbet och diska
Och gå racin "på gatan

Ikväll, ikväll remsan är precis rätt
Jag vill blåsa dem alla ur sina säten
Ringa ut runt om i världen, vi kommer racin "på gatan

Jag träffade henne på band för tre år sedan
I en Camaro med denna snubbe från L.A.
Jag sumpade Camaro från min rygg och körde den lilla flickan bort
Men nu finns det rynkor runt mitt barns ögon
Och hon gråter sig till sömns på natten
När jag kommer hem i huset är mörkt
Hon suckar "Baby gjorde du allt rätt"
Hon sitter på verandan i hennes pappas hus
Men alla hennes vackra drömmar rivs
Hon stirrar ut ensam i natten
Med ögonen på en som hatar för att bara vara född
För alla stänga främlingar och hot rod änglar
Mullrande genom detta förlovade land
Ikväll mitt barn och mig vi ska åka till havet
Och tvätta dessa synder bort våra händer

Ikväll ikväll motorvägen ljusa
Ur vårt sätt mister du bäst håller
'Cause sommaren är här och tiden är rätt
För goin 'racin "på gatan

Fy fan vad larvigt!
Två kommentarer på detta.
*Jag har något svagt minne från min barndom att filmen Forrest Gump, i någon av kvällstidningarna, gick från betyg 3 till 5 från en vecka till en annan. Detta kunde kanske ha någonting att göra med att filmen blev något av en omedelbar klassiker, och att en sant reaktionär tidning då inte ville/kunde stå med ett mjäkigt medelbetyg.
*Kan inte alla börja med åtminstånde en tiogradig betygsskala? Helst bör det vara samma som Pitchfork har. Det vill säga 10,0 som maxbetyg. Det blir mycket mer rättvisande, då det går att vara mycket mer nyanserad i sitt betygssättande. 2 steg från paradise skulle exempelvis på en sådan skala få 6,8 från mig. Det vill säga något över medel, men inte i närheten av maxbetyg.
(detta vill naturligtvis inte Markus Larsson då han enligt egen utsago alltså skriver för dem som står längst fram och skriker).

*Jag vet att det (likt exempelvis herr Hellströms album) har tjatats till döds om den. Men alla borde läsa Henrik Berggrens(inte han som spelade med herr Hellström) biografi om Olof Palme. Oavbrutet intressant, som de skulle säga på kultursidorna. Fem plus!

Hela Sverige skrattar!
(eller nej, de gör det inte, men det borde göra det)
Dif:s ishockeymålvakts insats i gårdagens Stockholmsderby framtstår som ett under av yrkesskicklighet i jämförelse med tokstollarna på Svenska fotbollsförbundet, Solna stad samt nuvarande bolagsstyrelse i AIK Fotboll AB.

Någonting jag verkligen gillar med Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray är att de är unga svenska artister som sjunger på svenska och lyckas tilltala ett väldigt brett spektrum av nordborna(Daniels ansikte pryder till exempel i skrivande stund startsidan för den här bloggportalen, där det annars är mest Twilight eller någon Idol-deltagare). Från tolvåriga tjejer som annars gillar Lady Gaga via deras 40-åriga Scocco/Orup-fans till föräldrar. Från radio-mainstream till stora delar av den mer musikmedvetna delen av befolkningen. Från förort till innerstad och så vidare.
Detta har väl i och för sig Oskar och Daniel gemensamt med kanske i första hand Robyn och Håkan Hellström, men de har ju betydligt längre karriärer bakom sig, från en tid när det fortfarande var hyfsat lätt att slå brett med seriös musik.

Till saken. Samtliga ovan nämnda artister har släppt album i år, och jag skulle vilja påstå att den igår släppta Daniel Adams-Ray har gjort det bäst.
Att inte jämföra med Oskar Linnros är naturligtvis oundvikligt. Oskar har i mitt tycke gjort årets två bästa låtar på svenska Ack, Sundbyberg och Från och med du(inte minst tack vare texternas klockrena samspel med musiken). Men resten av albumet var i mitt tycke ganska ojämnt. Med Daniel är det lite det omvända förhållandet. Jag tyckte att Dum av dig var en bra singel, men var inte överförtjust i den just nu jättestora Gubben i lådan. Albumet Svart, vitt och allt däremellan känns däremot betydligt jämnare än Linnros Vilja bli.

Oskar svor sig i intervjuer i samband med albumsläppet fri från Scocco/Orup-influenserna han prackades på i media, för att i stället nämna Al Green och superslicka amerikanska akter som Hall & Oates.

Inledningsspåret Svart påminner väldigt mycket om flera av låtarna på Linnros album. Men sedan blir det mer musikaliskt dynamiskt. Daniel verkar ha lyssnat på mer lekfulla akter för att få inspiration. Här hörs stråkarrangemang som påminner om Beatles post Rubber Soul,inte minst sticket i Lilla Lady. Här hörs spår av Style Council och – så klart lite förutsägbart av Paul Simons Graceland(vilket verkar vara en tanke som är omöjlig att komma ifrån när vita musiker närmar sig Afrika). Mycket stor vikt har lagts vid percussion och effektfulla växlingar i låtttempo.

Daniel verkar vara mer tillfreds med livet och verkar ta albumsläppet mindre allvarligt än Oskar. Daniel har ju också en paralell karriär som kläddesigner. Detta kan ha resulterat i att Daniel har gjort ett album som känns mer avslappnat och som är sammantaget mycket starkt. Men när vi om tio år ska sammanfatta det svenska musikaliska decenniet så kommer sammanfattningen att inledas Från och med du. Men sedan nu kommer både Daniel och Oskar att ha hunnit med mycket mer musik.

Bästa spår: Medan vi faller.

Ja(kort paus)ha...

Vilken är den allra märkligaste svenska artisten/gruppen?(det är i min bok mer positivt än negativt att vara lite omöjlig att förklara. Hur dålig eller bra musiken än må vara)`

De nominerade skulle väl kunna vara:
Regina Lund, Di Leva. Kommentarer överflödiga.

Carola. Har gjort en minst sagt märklig resa.

Dr Alban.

Army of Lovers. Okej, väldigt utstuderat konstigt redan från början. Borde ändå vara med här.

Leila K. Ett otroligt sorgligt kapitel...

E-Type. Ja vi vet ju alla om fascinationen för vikingar, att hans far länge var programledare för Vetenskapens värld, och vi undrar alla vad han gör nu.

Jakob Hellman. Gör man en skiva för att sedan försvinna helt i hur många år som helst måste man vara med.

Olle Ljungström. Ett bitvis sorgligt kapitel men med fantastisk musik.

Så långt ganska självklara namn på konstighetslistan. Det skulle kanske vara frästande att ta med några(fler) trötta Eurodiscoakter från 90-talet. Det finns säkert många märkliga namn från diverse undergroundscener, men tanken är ju att man ska känna igen namnen på listan. Sedan finns det många som gör allt som står i deras makt att försöka kvala in på sådana här listor men inte lyckas. Ingen nämnd, ingen glömd

Återstår då de verkliga mysterierna

Addis Black Widow Heeeeeelt out of the blue! Vart kom dom ifrån? Var kommer dom ifrån? Finns uppgifter om Californien, Etiopien, Göteborg, London och Karlstad bland annat. Idag hade det inte varit så konstigt, men då? Va?! Är ni inte i något fack? Inte förorten, inte landet, inte innerstaden och inte utomlands? Va?!


Neneh Cherry. Seriöst. Hon hoppade inte bara över skolan utan hela jävla Sverige! Vad gjorde resten av landet i skarven mellan 80 och 90-talet? Lyssnade på Grymlings och tittade på Bingolotto? Detta medan Neneh Cherry hängde med Massive Attack, Chrissie Hynde, Gang Starr, Youssou N Dour och remixades av Masters at Work. Hur hamnar bara plötsligt mitt i smeten, alltså inte Stockholmsmeten utan i Londonsmeten under den populärkulturellt kanske mest inressanta tiden någonsin(möjligen tillsammans med swinging 60s)? Bor idag enligt Wikipedia varken i London eller New York utan i Tågarp(vilket tydligen finns på flera ställen i landet).

Fler förslag?