twd

Red Hot Chili Peppers var som synes någonting helt annat 1995.

Jag skiter fullständigt i musik som Fleet Foxes. Retro, stämsång och skägg som kan vara lite när, hur och varsomhelst. Men nu hörde jag en låt här som de alltså påstår ska vara en ny låt med Fleet Foxes?! Jag fattar ingenting. Det lät ungefär som om Phoenix blivit galna, vilket ju inte är som Fleet Foxes låter. Och de streamar ju sin helt vanliga nya skiva här. Och där finns inte den här låten som man på The Quietus menar heter "Rose" med. Det finns tre alternativ härifrån. Antingen har Fleet Foxes blivit uppfriskande GALNA, eller så är det The Quietus som har blivit lurade av någon, eller så är det The Quietus som luras...

Det allra konstigaste är att inget av alternativen verkar troligt...

Det roligaste som kan hända i dag:

*Prins Harry blir fullast på festen och börjar gorma och skrika förolämpningar till alla internationella bröllopsgäster. Han, William och Charles valde ju trots allt fotbolls vm i Sydafrika framför det kungliga brölloppet i Stockholm förra året...

*John Lydon har hyrt en pråm som åker längs Themsen och spelar hög musik....
Nationella säkerhetsstyrkan ingriper.

*Kate rymmer från festen och upphittas av The Sun i Goa tillsammans med typ Russel Brand eller någon b-skådis från Eastenders.

Personliga minnen av den svenska kungafamlijen, topp tre utan inbördes rangordnan:

*Skolutflykt till något jäkla museum uppskattningsvis 1994. Obligatorisk lunch på någon av de då betydligt ovanligare McDonalds-restaurangerna i Stockholm. Det måste vara vår för vi håller på och säljer majblommor. Delar av klassen börjar således sälja majblommor inne på restaurangen. Till deras stora förvåning upptäcker de att detta gör också – prinsessan Madeleine. Man kan undra varför...

*Konsert med Red Hot Chili Peppers i Globen 1995, som jag och min kompis var för unga för att gå själva på. Således följer min far med på konserten med bandet som då var BETYDLIGT hippare och mer cutting edge än vad de blev i slutet på 90-talet. Globen är fylld med de 13 000 personer som förmodligen tycker att de är coolast i stan(viktigt 1995). Moby är av någon anledning förband och sätter stort värde i att ha så lite publikkontakt som möjligt. Red Hot Chili Peppers kommer in på scenen obligatoriskt försenade,  bassisten Flea spelar helt naken, säkerhetsvakterna får jobba stenhårt för att hålla ordning längst framme vid scenen, folk dansar i trapporna på sittplats. Men det absolut konstigaste synen måste ändå vara kronprinsessan Victoria(då på gymnasiet) som dansar omkring omringad av diverse Säpos i hörsnäckor.

*Det handlar om en, som vi säger i norrort, person med "ovårdat yttre" som hade för vana att crascha alla möjliga fester. Nevermind om det är de sedermera yrkeskrimminellas spontana gatu(så kallade)fester i betongen eller internatskolans ganska annorlunda diton. Nu var det i alla fall 1999(tror jag) och den här människan(som faktikt var och är rätt skärpt) hade lyckats lokalisera och ta sig till trädgården utanför någon byggnad i utkanten av Sigtuna stad, där det pågick en i hans tycke ovanligt påkostad fest. Så han hugger tag i första bästa person i trädgården och frågar ordagrant ursäkta, hur "kommer man in" här?. Den unge mannen synar den nyanlände besökaren skeptiskt från topp till tå och svarar därefter kort och gott genom dörren!
När den nyanlände och objudne gästen knallar upp för trappan vänder han sig om och upptäcker då att han precis har träffat prins Carl Philip för första gången.

Om vi bortser från det fruktansvärda som Patrik Sjöberg med flera blev utsatta för av den där friidrottstränaren.

Finns det någonting kvar av "gamla goa Gööööteborg"?

Det här var väl den sista "goa" myten som var kvar att rämna?

*"Göteborgsandan" som finns inskriven bland stadens grundvalar("här är det lätt att komma överens", jo tack!) håller på att smulas sönder rättsligt i spåren av Uppdrag Gransknings och GP:s korruptionsavslöjande härom året.

*Goa göbbarna i Blåååååvitt blev av med sin präktighetsstämpel i den där skattehärvan för några år sedan.

*Bingolotto lämnades över till Bingolotta Engberg(från Dalarna väl?) och fick flytta till TV4 Plus.

*På spåret leds av en stockholmare och assisteras av en sörmlänning.

*Veiron i ottan kom de slutligen(det tog ett tag, fråga Robert Gustafsson!) på att det bara var påhitt.

*..samtidigt som Göteborg de senaste tio åren har" firat triumfer" som ohotad etta på listan över gangsterstäder i Sverige...

..och så vidare.

Nu fattas det (antagligen) bara att Bruce Springsteen slutar turnera, att Volvo flyttar all verksamhet till Kina och att Feskekörka går i konkurs.

Det kan kanske se ut som skadeglädje ovan. Men det är det inte. Det är bara ett konstaterande om att myter, särskilt de präktigaste, ofta är falska.

Monosamhället Sverige presenterar i dag – Veronica Maggio!

Är du inte intresserad av Veronica Maggio är enda lösningen att blunda och/eller hålla för öronen.

Jag är hyfsat intresserad av Veronica Maggio men inser efter att ha hört några låtar från den nya skivan att "femman" i DN är ett utslag av riktig gammal hederlig mediedramaturgi.

Hur ska man kunna ta skivrecensionerna i den tidningen på allvar nuförtiden? Allvarligt alltså?

Och för dem i den här fotbollsbomb-debatten som inte tycker som jag, Niva, Esk eller någon av alla de andra människorna med ett nyktert synsätt på tillvaron kan man ju ställa ett par retoriska frågor.

*Tänk om människan som kastade in smällaren från långsidan(som flera vittnesmål uppger var den smällaren som träffade den assisterande domaren) håller på, tja, BK Häcken? Är det då BK Häcken som ska bötfällas, eller Syrianska för att personen befann sig på Syrianskas läktare på Syrianskas arrangemang?

*Om någon dåre som tycker väldigt illa om tja, IFK Göteborg får för sig att knalla in med en smällare på en match med klubben och slänga smällaren på domaren. Är det då IFK Göteborg som ska straffas?

*Om någon person misshandlas efter ett besök på, tja, Sturecompagniet, är det då Sturecompagniets fel? Eller kanske SL:s ?(om personen blev misshandlad på tunnelbanan hem)
*Och om det mot förmodan var Sturecompagniets fel, ska de då faktureras för den aktuella lördagsnattens polisinsats i Stockholms city(annat än genom skattepengarna som krogen drar in till statskassan)?

*Är det inte så att 15 000 personer på exempelvis Råsunda genererar mer pengar till statskassan samma lördagseftermiddag än vad de kanske 500 gästerna på Sturecompagniet gör senare på natten?

*Var det i själva verket bättre(och lugnare!) på Mussolinis tid?

*Varför ska regler som inte gäller någon annan stans i samhället tillämpas just på fotbollsarenorna?

Jag är glad att några av Sveriges tyngsta oppinionsbildare tycker som jag.
*Avbrutna matcheländet här och här.

*Och någonting helt annat här. Guillou upplever något av en "andra vår" som kolumnist just nu. Han är utmärkt och verkligen på hemmaplan i soppor som de om Assange och Quick.

Jag har kört bil igen. Och då är det tradition med en avrättning av radiokanalen P3. Den här gången skulle "Musikguiden" avverka(alltså inte avrätta utan avverka) musikåret 1991. Vi skulle enligt någon av programledarna "gräva ner oss" i detta viktiga musikår.

Alexander Bard var den enda i "panelen" som verkade kunna berätta någonting som man inte kan få reda på via en riktigt slö googling på "musikåret+1991". Det hade varit betydligt mer intressant om Alexander Bard själv hade suttit i en timme och bara pratat om 1991 i största allmänhet.

"Musikjournalisterna" på plats verkade ju inte ha något som helst helhetsgrepp eller intressant input att tillföra diskussionen.

Om vi bortser från Alexander Bards snack så tror jag att jag helt utan körschema(fast jag hade nog till skillnad mot Jenny Seth faktist bemödat mig med att sätta ihop ett sådant) och utan någon research hade kunnat få fram ett bättre program med en panel bestående av random människor i min gamla högstadieklass.

Jag menar en "musikjournalist" som lite ängsligt frågar sin panel om det inte är "lite skämmigt" med triphop, och som verkar vilja reducera hela decenniet till plagget "flanellskjorta"?! Det(framförallt det förstnämnda) skulle jag vilja hävda är själva definitionen av okunskap i ämnet.

För att använda den elitistiska public service-gnällspikens favoritfras: Det här hade ALDRIG släppts igenom på BBC!

För att återgå till min egen följetång: Vad har hänt med P3? Har de helt gett upp eller?

Mina tankar är med den assisterande domaren som fick smällaren kastad mot sig i Södertälje nu i eftermiddag.
Men nu måste vi verkligen gå ifrån att straffa arrangerande föreningar, till att identifiera och straffa de individerna som förstör för precis alla andra. Visst kan man skylla på otillräckliga arenor och otillräcklig visitation. Men det effektivaste (och mest sympatiska) sättet att få bort stökigheterna från idrottsarenorna måste ju helt enkelt vara att få bort idividerna som inte borde vara där.

Edit: Och den vettigaste och mest sansade medierösten hämtar vi från *trumvirvel* – Expressen

Är faktiskt rent historiskt ungefär lika ofta i division ett norra som i allsvenskan. Nu är man på väg "hem" igen, mycket tack vare de här båda olika långa tränarna.

Vilken EPISK superetta det lär bli nästa säsong! Bajen, Blåvitt och Dif!

Är för säkerhets skull redan nu på jakt efter ett nytt hatlag. Det går inget vidare, kan jag berätta.

Okej, om vi fortsätter på temat, våra mest kända människor alla kategorier(och apropå påstådda världsstjärnor). Robyn kommer aldrig någonsin att sätta någonting som Carola gör det här. Fråga mig inte varför det är så otroligt självklart, det bara är det. Jag misstänker dock starkt att begreppet PK kan ha haft en avgörande inverkan på slutresultatet.

Ahhhhhhhgg, jag kan inte vänta på att höra Mikael Wiehes tolkning av Jag klär av mig naken. Påbörja inspelningarna nu!

Och vilken guldgruva (på alla möjliga sätt) Tomas Ledins låtskatt är alltså! Ojojoj. Han har ju så många dimensioner. Urspårad midsommarafton, stökig parkspelning i princip var som helst under 90-talet. Värmebölja, en dag på stranden, hatobjektet för alla recensenter, Carl XVI Gustafs partyblandning, segelbåtssoundtrack. Kvasisocialist och superkapitalist, Polarprisjuryn. Nu ska han göra krogshow också! Och Så mycket bättre!

Han är i alla fall roligare än Ulf Lundell som ju är tråkig och enbart tråkig. Det enda som är tråkigare än Ulf Lundell är Ulf Lundell-fans(de som finns kvar, för min egen generation har ju för länge sedan informellt tack och lov bestämt att vi inte vill ha med Ulf att göra). Tack Andres Lokko!

Men Mikael Wiehe är ju och för sig nästan lika tråkig som Ulf Lundell.

Alltså jag tror att folk har missuppfattat Tomas Ledin lite grann. Han har väl i och för sig gjort några av de absolut värsta låtarna som jag någonsin har hört. Det finns människor som bryter ihop så fort Tomas börjar sjunga på Minns du Hollywood(den är jag personligen ganska neutralt inställd till), och det får man ju så klart respektera. Men om man kikar lite i Ledins 70 och 80-talskatalog så hittar man ju faktiskt en del musik som faktiskt inte alls är olik mycket av dagens softrockinspirerade(och hippa) klubbmusik. Det är väl antagligen också den delen av Ledin som Carl XVI Gustaf tycker bäst om. Det bästa med den här delen av Ledins låtskatt är att så mycket av det är på engelska. För då slipper man få de förskräckliga svenska texterna till den i dag alltså delvis ganska moderna och inte så pjåkiga musiken.

Tomas Ledin sjunger också ganska likt Timbuktu, tycker jag. Samma ansträngdhet och i ärlighetens namn mycket av  samma nonsenstexter. Vilken jävla synkopfestival det kommer att bli på Gotland i augusti! Ledin, Timbuktu och förhoppningsvis också Eva Dahlgrens Glenmark-producerade studslåtar. Ska de inte slänga in Glenmark själv där också när de ändå håller på? Och Magnus Uggla! Ingen studsar som Glenmark.

För tydlighetens skull. Det är typ det här Ledin jag menar.

Jag undrar om Aftonbladet faktiskt inte håller på att lyckas med att "ta betalt på nätet". Fascinerande utveckling i så fall.

Och apropå kvällstidningar. Tänk vad fantastiskt många artiklar man skriva om (det även i mitt tycke ganska lyckade programformatet) Så mycket bättre!

Först kunde samtliga medarbetare få skriva århundrades lättaste krönika – den där man spekulerar om vilka som kan tänkas vara med i nästa upplaga av programmet. Därefter kan samtliga medarbetare skriva århundradets kanske snäppet ännu enklare krönika – den där de själva önskar vilka artister som de vill ha med i programmet. Sedan kan någon skriva en artikel om vilka artister som är läsarnas favoriter enligt en omröstning på hemsidan. Därefter kan någon medarbetare skriva århundradet kanske allra enklaste krönika(igen!) – där medarbetaren recenserar läsarnas val. Sedan kan man skriva några artiklar om vilka som enligt uppgifter har blivit tillfrågade i år, och några artiklar om vilka som blev tillfrågade förra året men som tackade nej. Efter det kan man skriva några artiklar om vilka som har tackat nej i år.

Sedan (just nu, that is) kan man i tur och ordning "avslöja" samtliga deltagarna, som produktionsbolaget naturligtvis läcker en efter en för att ge programmet mer publicitet. Därefter kan man skriva några ytterligare krönikor om hur uppställningen ser ut så här långt, och vilka artister som skulle kunna göra det ännu bätte!(ehh...haha!). Sedan kan man skriva några artiklar om vilka låtar de olika artisterna har gjort, och som alltså kan komma att tolkas i programmet(no shit!). Liksom Tomas Ledin har bland annat skrivit Sommaren är kort, En del av mitt hjärta och Snart tystnar musiken(då får man buga och bocka för den informationen, tack!).

Sedan kan de i princip göra om alla punkter i det första stycket(men med några anpassade variationer så klart) när den kompletta listan på deltagare kommer från TV4.

Jag har själv blivit lite inspirerad av den här rapporteringen. Jag funderar på att sätta ihop en Spotify-lista med Tomas Ledin-låtar som jag inte vill höra Eva Dahlgren sjunga. En lista med Eva Dahlgren-låtar som jag vill höra Tomas Ledin sjunga. En lista med Lena PH-låtar som jag bara inte kan fatta hur Mikael Wiehe ska lyckas sjunga. En lista med låtar med alla artister som kan ha tackat nej till programmet. Och så vidare. Ja, ni fattar. Det är en outsinlig källa av inspiration detta tv-program.

Jag tror baskemig att Rix FM har bättre innehåll än P3 nuförtiden(morgon och dagtid i alla fall). Vad tusan har hänt de senaste sex-sju åren(alltså det KAN inte bara vara det att jag har blivit äldre)?

I dag på förmiddagen (när jag körde bil, jag lyssnar i stort sett aldrig på radio annars) "intervjuades" den annars lysande civilisationstolkareln/satirikern Eric Ericson till oigenkännlighet. Han fick bland annat svara på frågan vilken kontorspryl som är hans favorit. Dessutom intervjuades en "datorspelstwittrare" om någonting som jag knappt förstod, knappt hon själv eller programledaren heller, uppenbarligen. Detta var på tillbakavägen. På ditvägen hörde jag en halvtimmes diskussion om huruvida Hanna Hellqvist skulle tillåtas klippa håret på någon av de andra programledarna i Morronpasset.

Varför bytte jag inte kanal? Jag antar att jag blev svårt chockad av bristen på innehåll.

Och apropå cancer i det föregående inlägget och TV On The Radio i inlägget dessförinnan.
Sorgligt och märkligt sammanträffande...

Det är populärt att förakta samtiden. Och varför skulle man inte göra det när man ser sånt här?
Rösta inte på Justin Bieber! uppmanar den en gång i tiden så inflytelserika tidskriften.

Då har jag några frågor att ställa.
Till NME:s redaktion:
Var (exakt!) går gränsen mellan pop och rock?
Är James Brown och Bob Marley pop, men inte The Beatles och David Bowie?
Varför då?
Anar jag ett statement om att svarta artister är mindre värda än vita(Beatles, Stones, Iggy, Bowie, Neil Young etc, rock, alltså fiiiinare?), månne?
Är Little Richard och Marvin Gaye pop, och bör de i så fall jämföras med Justin Bieber och Christina Aguilera?
Är Daft Punk pop, men inte Kraftwerk?

Till "läsarna":
Ni har alltså Chic utanför topp 20?
Stabilt!
Vet ni vad Chic är?
Förmodligen inte...

Läs i stället The Quietus för intervjuerna. Och Pitchfork om ni hänga me måste hänga me(får inte missa nåt!), men ändå inte vill lämnas med ett stort hål i själen.

Apropå Chic, det här blogginlägget är ganska gammalt(och Nile är nu cancerfri). Men man kan ju förstå att den gode Nile undrar om det här är samma planet där han bodde förut. Och man kan ju undra hur Polarprisjuryn varje år har lyckats hitta någon mer lämplig mottagare av priset än just Nile/Chic...

Årets skiva så här långt är TV On The Radio - Nine Type Of Light. Musikhistorien finns där hela tiden närvarande, visst. Men det låter ovanligt och uppfriskande självständigt. Det är också en jämn skiva utan uppenbara svagheter. Det pågår hela tiden olika saker i ljudbilden, vilket borgar för att det här är ett album som kommer hålla för många lyssningar.

Det är bara att gratulera TV On The Radio till att vara ett av de fåtalet slentrianhippa 00-tallsbanden som faktiskt lyckas ta sig vidare till att bli någonting annat - och bättre. Så ja, det var nyttigt för dem att komma bort ifrån Brooklyn.

Det här har alla förutsättningar att bli en av de nyutkommna skivorna som jag kommer att lyssna mest på i år.

Och det här också. A.K.A Far! Jag kan inte få upp kokosnöten som sitter på halsen.
Det är alltså reportern som åsyftas och inte hästarna, barnen eller de TRETTIO TUSEN personer som han svepande tillåts att ställa sig över. Innehållande möjligen flickan i AIK -mössa, dennes föräldrar, många av idiotreporterns kollegor (cirka 15 minuter in i klippet, WTF liksom?! I samma sändning, kan de inte fråga Anna Karenina vad hon tycker om bengaliska eldar också?!) , grannar och all världens andra personer.
Om det är någonting som är en fara för samhället så är det Nyhetsmorgon. Tur att så få tar det på allvar.

Läs det här och det här och bli förhoppningsvis på köpet en lite mer insiktsfull person.

Dagens ord: Sannfinländare.

Den musikakten jag har lyssnat mest på den senaste tiden är helt klart Roxy Music(och då mest de två första, men just nu Siren). Är lite orolig för Bryan Ferrys hälsa, jag hörde att han nyligen fick föras till sjukhus. Att han nuförtiden mest verkar vara grinig är bara klädsamt. Erbjuder samtiden någon anledning att inte vara grinig, liksom?

Bästa Roxy Music-albumen(topp tre är otroligt tight, och Avalon är som sagt den ohotat bästa skivan alla kategorier juli-augusti. Men året består ju också av andra månader...):

1) Roxy Music
2) For Your Pleasure
3) Avalon
4) Siren
5) Stranded

Håkan Juholt kräver att "regeringen agerar" i fallet Saab, eftersom att han "har hört rykten" om att de ska vara passiva...

(jag passar på att vila min påse här eftersom att det är jobbigt att konka på den...)

Kan vi inte ha en folkomröstning om det här när vi ändå håller på. Frågan som bör ställas är alltså
Kan du tänka dig att via skattesedeln finansiera tillverkningen av halvstora bilar i Trollhättan som ingen köper?

Jag noterar vidare att just nu vill en majoritet av Sportbladets läsare att Real Madrid vinner Champions Leage-semifinalen mot Barcelona. Det gör jag också, mest för att jag som bekant gillar Madrid mycket mer än Barcelona. Men jag tror att av de som har röstat på Sportbladet är det en majoritet som helt enkelt inte orkar läsa en.rad.till. om FC Barcelona. Jag förstår dem. I detta upplysta land blir det successivt allt fler som genomskådar och ifrågasätter den präktiga myten som omgärdar klubben i fråga. Att Barcas LAG är mer sympatiskt spelar ingen som helst roll här. Som riktig supporter håller man inte på ett lag, man håller på en klubb. Däremot är det naturligtvis så att det ofta är ett visst lag(eller ska vi för tydlighetens skull säga en viss årgång...) som gör att en person börjar sympatisera med laget/klubben. Den riktiga supportern fortsätter hålla på klubben även när man har ett lag som inte längre charmar hela världen. Av de svenskar som i dag säger att de håller på FC Barcelona skulle jag uppskatta den andelen till under 5 procent. Men de 5 procenten respekterar jag naturligtvis.

Lyssnar på You Can´t Always Get What You Want (ruskigt överskattat album bortsett från den låten, det måste vara all about omslaget...) och önskar att jag var någon helt annanstans.

..som morgontidningarna benhårt håller fast vid trots att i stort sett allting annat är upplöst by now.

Det är alltså bland annat Kajsa Grytt(faktiskt bra), hajpad svensk hip hop( Mohammed Ali, som jag inte har hunnit lyssna något på), nytt från Alkberg och Pascal(inte heller lyssnat på ännu). Och Niclas Frisks nya, som ju har mottagits ganska väl av de flesta. Jag tycker nu att det låter lite pömsigt. Typ alla låtar kan avas med  Christer i P3, Jonathan, har du något riktigt konstigt du vill berätta?

Men jag har väl ändå tänkt att det väl ändå inte är dåligt, och att det ganska varma mottagandet bara är ännu ett exempel på betygsinflationen som konstant råder inom så väl film som musik i dag.
Därför är det skönt att Andres Lokko öppnar sin recension med:
Det låter förvånansvärt nog ibland som om Austin Powers gör sitt yttersta för att brista ut i Marquee moon, ibland som om Edwyn Collins en afton 1980 erbjuds att ersätta Mark Knopfler i Dire Straits.

För det är nämligen precis så det låter.

Det här gamla klagomålet om att recensenter är alldeles för elaka kanske stämde en gång i tiden. Nu är problemet snarare att de oftast är alldeles för snälla, vilket det absolut inte finns något värde i, för någon. Det tenderar att göra (och gör!)musiken allt mer slätstruken. Man vill liksom inte ta några risker, tycker inte att det är värt det då man ändå kallt kan räkna med minst en trea och inte sällan en fyra i betyg. Det är samma gamla uppdaterade amerikanska västkustrock, Moroder-mattor och Belle&Sebastian-estetik överallt(om vi bortser från den ABSOLUT mest kommersiella musiken). Och när någon VERKLIGEN tar ut svängarna och utmanar normerna(typ M.I.A. förra året) så kan de alltså BESKYLLAS för att vara FÖR cutting edge(vi föredrar Robyn liksom, går utmärkt att servera frallor till på Gallerian Hamngatan...).

Dessutom, nu när alla ändå kan höra i stort sett all musik gratis på nätet och bilda sig en egen uppfattning så är det ju knappast så att recensenterna dödar någons karriär genom att vara hårda i sin bedömning.

Om de senaste tio åren i sammanhanget har medfört någonting positivit så är det ju det att recensenterna på det stora hela har blivit bättre på att bedöma verket som sådant, utan att ta hänsyn till upphovsmän. Det finns i dag inte längre särskilt många "hackkycklingar". Däremot finns det de(svenska artister, nästan undantagslöst) som aldrig behöver bekymra sig för att få ett lägre betyg än en fyra, trots att de inte är nyskapande för fem öre. Därmed inte sagt att jag tycker ILLA om i första hand de här två artisterna som jag är ganska övertygad om att alla nog egentligen känner på sig vilka de är...

Det här är för många av oss det kanske allra mest oförklarliga. Vem är Djäuvgån? Super han? Ingen aning. Varför frågar ni?

Och vad sjunger egentligen morgondagens motståndare i hemmapremiären Mjällby. Super Mjällby ifrån stranden? Super Mjällby på stranden? Eller håller de helt enkelt klädsamt nog käften. Hanöhus är i alla fall riktigt kassiskt, klassigt och trevligt – till skillnad mot Åkersberga.

Det här borde han kunnat tacka nej till tycker jag. Av respekt för sina riktiga fans och inte minst för sig själv.

Programidén går ju nämligen ut på att i största möjliga utsträckning utrota all Iggy Pop som kan finnas.

Om idén från Iggys sida var att lansera sig själv för en yngre publik så tror jag dessvärre att han sjöng för döva öron...

Jag är ofta tolerant inställd och förstående till diverse nyhetsvärdering i diverse medier eftersom att jag är införstådd med att olika medier har olika målgrupper och olika sätt att hantera olika händelser.

Med detta sagt. Om SVT i dag kan jag bara säga - fy fan vad bedrövligt!

En kvart i både Rapport och Aktuellt om att elvaåringar sminkar sig? No shit! De gjorde de redan när jag gick i mellanstadiet i mitten av nittiotalet. Var det ingen på redaktionen som hade egna barn? Sedan (låtsas man, hoppas jag...) förvånas över att många fler i sexan än i fyran sminkar sig. Liksom, ja?! Om det hade varit tvärtom hade det kanske varit värt ungefär tio sekunder i sändingen – de tio sekunder som man nu i stället att hade reserverat för att elva skolbarn i Brasilien sköts ihjäl i en skola i dag. Det tror jag faktiskt att till och med majoriteten av de som har mellanstadiebarn i svenska skolor tycker är aningen mer intressant. Skolbarn skjutna i USA – Sverige stannar. Skolbarn skjuta i Tyskland – Sverige stannar. Skolbarn skjutna i Finland – Sverige stannar och reporten frågar dessutom om det kan hända här...

I Aktuellt-sändingen fick man vidare sitta i en kvart och vänta på direktrapporteringen från ett USA som alltså inom 24 timmar kan behöva permittera 800 000 offentliganställda för att man inte kan komma överens om budgeten.

I övrigt från min tv-kväll kan jag konstatera att jag skulle vilja göra en majbrasa med bara vänster(så kallade)-intelektuella. Allvarligt talat. Assange-dokumentären. Tariq Ali menar alltså att Stieg Larssons Milleniumtrilogi ger en rättvisande bild av det svenska rättssystemet. Universalidioten Michael Moore är också helt övertygad om den stora sammansvärjningen mot Assange. Det här alltså människor som beundras för sitt "intellekt". Herregud...

Edit: Thomas Quick-soppan(även där har ju Claes Borgström en framträdande roll) har förvisso stora likheter med rättsrötan i Milleniumtrilogin. Jag tycker faktiskt att den skandalen inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Det är ju helt obeskrivligt och helt obegripligt.
Jag är faktiskt så här i efterhand lite stolt över att jag redan i mitten av 90-talet(när tjejerna bland annat sminkade sig...) tvivlade på sanningshalten i den där historien. En psykiskt sjuk människa som helt plötsligt börjar minnas att han har dödat några ytterligare barn i Norge. Nu när jag tänker efter så är det nog jag som ligger bakom varenda ouppklarat mord i Skandinavien de senaste 25 åren, ge mig bara min medicin!

Om DEN historien går på export, då kan vi snacka om "skadat anseende i omvärlden". Säg ingenting till Tariq Ali...

Vad menar danskarna när de säger "Uha da da"?

Det verkar ju vara en sång i samma stil som Hubba hubba zoot zoot. Men det verkar också vara ett vanligt uttryck.

Jag vet inte hur jag ska tackla det här. Nästa gång svarar jag helt enkelt Hubba hubba zoot zoot och ser vad som händer?

*Adam Alsing ska lyfta TV3 från avgrundens tittarsiffror genom att göra comeback i hockey VM:s comeback i TV3? Det blir nog jättebra det där...
Eller ska man se det som att trean i någon slags metaironi tar upp konkurrensen med Filip & Fredriks nya program Nittileaks? Hahaha! 90-talet, det var ju då alla satt och kollade på hockey-VM i TV3! Folket rasade för att SVT inte fick sända annat än med EN KVARTS FÖRDRÖJNING!!(det här är alltså sant, om ni inte minns det, redaktionens anmärkning...)

*Saab håller på att lägga ner(igen!). Men menar på att allt är som vanligt? "Det är vanligt med stopp i produktionen". Ja, visst. Det är alltså meningen att vi ska fortsätta tillverkar bilar(paus) i Sverige(paus). Som ingen köper. Ja, visst. Det är alltså meningen att hela företaget är beroende av skojare och fullblodsnarcisist från Nederländerna. Och en rysk gangster. Det här kan vara ett utmärkt tillfälle att börja fundera på STRUKTUROMVANDLING, STRUKTUROMVANDLING, STRUKTUROMVANDLING. Herregud.

*Moderaterna har inga nya idéer, alls. Det är dock tur för dem att Socialdemokraterna, trots att man sitter i opposition och byter ut diverse människor i ledningen inte heller har några nya idéer. Man har ju knappt ens några gamla idéer. Frågan är vem man försöker lura? Snart slutar till och med Mona Sahlins berömda hästar att rösta på partiet.

*De största stjärnorna i musikvärlden just nu är alltså Lady Gaga och Adele? Adele och Lady Gaga? Utländska agendasättande medier försöker nu förtvivlat hitta någon krok här. Men eftersom att alltihopa är så ointressant så misslyckas de. En fattgmans-Madonna och en "modern" soulsångare?!  Hur jag än försöker tycka någonting om dessa båda människor så misslyckas jag. Det fanns en gång en tid när världsstjärnorna  var helt fantastiska och liksom självlysande. Sedan fanns det också världsstjärnor som var så sjukt bedrövliga att man störde sig på dem så fort man såg dem på bild, eller hörde dem i etern. Var är ni?

Tack!

Finns det något tråkigare än gamla skidåkare? Det skulle väl i så fall vara gamla friidrottare.

Själv minns jag med fasa skolan och temadagarna i skogen. Jag minns faktiskt på fullt allvar inte ens vad det var för tema. Jag minns bara att vi var i skogen, fick gå i en halvmil, och bo i tält. Jävla dårar! Så fullständigt efterblivet.

Talking Heads - Remain In Light (1980)

Så 80-talets bästa album är alltså Talking Heads Remain In Light från decenniets första år. Skivan har en hel del gemensamt med främst tre andra album på den här listan.
Det är i mångt och mycket syskonskivan till My Life In The Bush Of Ghosts på plats nummer fyra. Brian Eno står här inte med som upphovsman, även om det faktiskt diskuterades på grund av att han i egenskap av producent hade betydligt större medverkan och inflytande än vad producenter normalt har. Han är också medkompositör till samtliga låtar. Remain In Light bygger alltså vidare på de afrikanska och mellanöstern-rytmer som Eno utforskade tillsammans med Talking Heads frontfigur David Byrne på My Life In The Bush Of Ghosts(Remain In Light gavs ut innan My Life..., men gjordes i själva verket efteråt. Detta bland annat på grund av att My Life...försenades då det tog väldigt lång tid att ordna med alla rättigheter till samplingarna på skivan).

Arbetet med Remain In Light påbörjades i Compass Point Studios (där Roxy Music några år senare skulle spela in sin legendariska Avalon, på plats 13 här...) på Bahamas. Bandmedlemmarna och äkta paret Chris Frantz och Tina Weymouth var på semester i Karibien för att fundera över framtiden och avslutade semestern med att köpa en lägenhet ovanför studion. Tidigare under semestern hade de umgåtts med reggae-akten Sly and Robbie på Jamaica. När resten av bandet anslöt på Bahamas började man med olika Afrika-inspirerade jamsessions, som skulle utgöra grunden för det kommande mästerverket.

Talking Heads var förvisso på väg i den här riktningen redan på föregångaren Fear Of Music(låten I Zimbra därifrån var till exempel utgångspunkten för arbetet på Bahamas), men det är på Remain In Light alla bitar faller på plats. En anledning till att skivan låter så speciell är högst sannolikt att ingen av låtarna har traditionella ackordföljder. De är i stället uppbyggda främst på så kallade övertoner och genom flitigt utnyttjande av percussion.

I jämförelse med My Life In The Bush Of Ghosts och Paul Simons Graceland på plats 26 är de afrikanska inslagen här nedkokade till att i stort sett enbart handla om rytmerna. Detta är en stor anledning till att Remain In Light är så fantastisk. I stället för att tolka främmande musik så gör man någonting helt nyskapande. Det låter som att de hittar den felande länken som både de själva och andra har varit på jakt efter ett bra tag(Lodger, den avslutande och ojämnaste delen i Bowies "Berlin-trilogi", för att nämna ett exempel). Talking Heads integrerar Afrika i sin vita avantgardefunk så pass att man knappt hör Afrika annat än om man tänker efter lite, eller lyssnar väldigt nogrannt. Men det liknar knappast någon annan musik gjord av vita musiker heller. Visst kan man höra spår av samtida Joy Division i de avslutande spåren The Listening Wind och The Overload. Och visst kan man med fog också påstå att Born Under Punches knappast hade kommit till utan George Clinton och Funkadelics avtryck i musikhistorien. Men det är ändå inte i närheten av att likna det här. Remain In Light låter skarpare, spänstigare och mer fokuserat än nästan alla skivor jag kan komma på. Albumet är drygt 30 år gammalt och låter ändå mer modernt än någonting annat, inkluderat så väl nyproducerad som äldre musik. Jag vågar påstå att ingen av de i dag yngre verksamma musikartisterna(David Byrne själv ägnar sig ju nu främst åt...cykling...) någonsin kommer att komma i närheten av att göra en sådan här skiva. Jag tror inte ens att de skulle lyckas kopiera Remain In Light rakt av, om de nu skulle försöka sig på det. 80-talets bästa album låter fortfarande som ljudet av en väldigt spännande och attraktiv värld.

Skivomslaget? Framtaget av en professor vid Massachusetts Institute Of Technology. Vad annars liksom?