twd

Helt rätt!
Det här partiet måste ta över världen innan det är för sent. Det kan vara det enda hoppet!

Jag har nu inte så lång tid kvar att göra mig lustig på Halmstads bekostnad, någonting som ju har blivit något av en söndagstradition den här sommaren. I dag blir inget undantag(jag är ledsen alltså).

Jag har ju tidigare beskrivit Halmstad som Växjö möter Benidorm men det kan likgagärna vara Borås möter Torremolinos(med Färöarnas väder). Orten Torremolinos fick alltså sitt namn efter tornet mitt i byn. Borås i sin tur verkar ju vilja byta namn till Pinocchio då man för några år sedan reste en staty av Jim Dine tillägnad denna klassiska sagokaraktär. Man skulle också kunna se det som ett desperat försök att ordna någon form av sevärdhet till orten.
För detta ändamål finns i Halmstad örlogsfartyget Najaden som ligger förtöjt nedanför slottet i ån Nissan. Fartyget som inte verkar ha någon annan anknytning till Halmstad än att det skänktes hit någon gång på 40-talet är enligt Halmstad-borna ortens största sevärdhet. Men åter till Torremolinos. Jag har inget minne av att jag har varit där, jag har dock åkt förbi det några gånger med buss när jag har varit i grannorten Marbella, som ju i all sin turistiskhet har en strandpromenad helt i marmor och en gammal fin stadskärna. Men Torremolinos har alltså sitt torn.

Jag har varit i Spanien ganska mycket(för att inte säga riktigt mycket) genom åren. Jag har varit i många olika delar av landet och bland en hel del annat upplevt tapaskulturen. Det har dock också blivit ett och annat besök på Burger King, samt McDonalds i landet. Ofta när jag inte har haft ork att laga mat själv, och/eller inte orkat vänta på att de riktiga restaurangerna ska öppna vid tiotiden(när man är i en "stad" och inte "turistort"). Det går ofta lite långsammare på de spanska snabbmatsrestaurangerna än vad man är van vid i Sverige. Spanjorerna har helt enkelt för det allra mesta inte lika bråttom som nordeuropéer. Men jag har ALDRIG. NÅGONSIN. NÅGONSTANS varit med om att det har gått så långsamt som på McDonalds i Halmstad nu ikväll!. Herregud, så där långsamt kan det OMÖJLIGEN gå i Torremolinos - ens under lågsäsong. Alltså när Halmstad-borna odlade självbilden som charterorten inrikes så kan de väl inte ha menat att det ska vara lika långsam service som på de utländska systerorterna?

Jag har för första gången i mitt liv fått punkterring på någonting som inte är en cykel. Detta inträffade i Mölle hamn. Jo det är sant! På en parkeringsplats i den svenska snobbismens vagga(inte vid någon obekväm och tråkig skogsväg i inlandet...). Det kändes liksom som ödet. Därför kan jag redan nu skratta åt det, trots att det skedde för bara några timmar sedan. På något konstigt sätt hade hjulet liksom satt sig fast på min relativt nya bil, jag fick inte loss det, utan fick ringa efter assistanskåren("hej, jag står i Mölle hamn och kan inte få loss vänster bakhjul...") Så där gick jag omkring och tittade på Dagens Industri-klistermärkena på brevlådorna och den "obrutna havsutsikten mot Kattegatt", i väntan på bärgningsmannen som vid sin ankomst konstaterade att "det är faktiskt tredje gången jag är här ute i dag... ". Det är liksom rätt kul alltihop. Eller som Telenor meddelade när jag anlände till Kullahalvön "Välkommen till Danmark, här ringer du för...". Det jag sörjer mest är liksom att Kullens fyr automatiserades 1979. Det hade ju varit hur fräckt som helst att springa på en riktig fyrvaktare också! Finns det något land som har kvar dem?

Apropå Blur. Mina favoritgitarrister genom tiderna är Blurs Graham Coxon och Johnny Marr, som väl trots allt är mest känd för sin medverkan i den lilla kvartetten The Smiths. Anledningen till att jag gillar de båda så mycket är att de är musikaliskt och tekniskt supebegåvade, men aldrig framhäver sig sjävla på bekostnad av musiken.

Det kan man ju inte säga om YNGWIE MALMSTEN, som jag ju glömde nämna i samband med mitt inlägg om Upplands-Väsby och denna kommuns storhetstid på 80-talet. Yngwie Malmsten(som i alla fall har bott där), Europe, PAOLO ROBERTO och dessutom Tone Norum. Är det någon som behöver några argument utöver de som jag nämnde i mitt Upplands-Väsby-inlägg senast? Det är ren tur, eller otur, beroende på hur man ser det att Lili&Sussie växte upp i grannkommunen Sollentuna och inte i Lapplands-Väsby, Uppblands-Väsby, Väpplands-Usby, Lilla Finland eller som hantverkarna(som det oftast "går bra" för) i kommunen kort och gott brukar sammanfatta det "U-V"(glas, betong,bygg, rör, trädfällning, solarium. och så vidare. Alltid med prefixet "U-V"!).

Snart har nog alla grupper och alla artister(som är ihågkomna) fått så väl sina(allmänt ansedda) mästerverk baissade, som "bortglömda" skivor hissade i den här typen av omvärderingsartiklar. Det är väl på något sätt sympatiskt med den här viljan att se saker i nya synvinklar och sammanhang(för tydlighetens skull så håller jag med om att Leisure är ett nästan övertydligt uttryck för tiden då den spelades in). Men ibland kan man också bli lite trött på sånt här. Leisure, visst. Men skulle jag ens överväga någon annan låt utöver She´s So High, There´s No Other Way och Sing om jag skulle försöka förklara Blurs storhet för någon ej invigd? Knappast. Samtidigt tycker jag att det där försöket att ta ner Parklife i NME för någon tid sedan var ytterst, ytterst patetiskt. Parklife än nog det ultimata 90-talsalbumet, och ett av de bästa från det decenniet. Det är väldigt jämnt ur ett kvalitetshänseende samtidigt som det manifesterar tidsandan bättre än nästan någonting annat. Det innehåller till och med riktiga mainstreamhits. När jag satt på någon vägkrog i Belgien på bilsemester med familjen sommaren 1994 hörde man Girls&Boys i skvalradion! Jag har ett mycket tydligt minne av detta. Och det känns nästan ofattbart långt borta i dagens musikklimat

Ja, men det är ju nytt från just Studio vi behöver. Deras musik från 2006 låter fortfarande mer modernt, och viktigare mycket bättre, än allt annat svenskt. Det här Krunegård-projektet blev ju i mitt tycke mycket ointressant. Dock inte så mycket sämre och ointressantare än det mesta annat. Vill man vara elak kan man skriva att det blev lika nydanande och intressant som deras respektive utseenden(mäktigt att den här finns på Spotify!!! På MNW och på göteborgska dessutom!!!).

Fortsätt ni att köpa ljusa nazistmöbler på Ikea. Själv har jag i så stor utsräckning som möjligt alltid försökt att undvika det, eftersom att jag alltid har fått en obehagskänsla av att vara inne på varuhusen. Jag har också alltid tyckt att Ingvar Kamprad varit obehaglig, eller kanske i ännu större utsträckning svenskarnas dyrkande av honom. Ett dyrkande som mest har hämtat näring i att att han vägrar flyga förstaklass trots att han är mångmiljardär. Det det här handlar om är ju att de här människorna älskar att se någon som har jantelagen som koncept lyckas möblera stora delar av världen.
Slit och släng, få hela Sverige att se likadant ut och glömma bort sitt ursrprung. Applicerbart även på Ingvar.

Det är alltså en blandning av fascism och jantelag. Ska vi kalla det jantefascism? Supertrevligt. Den tredje vägen?!

Eftersom att det var någon som undrade vad anakronism är så var SVT Play så hyggliga att förklara det på den här länken.
Jag drömmer mig tillbaka till Upplands-Väsbys storhetstid på det fantastiska 80-talet. Hela kommunen målades i ljusblått, Väsby Hockey i Elitserien, högstadieungdomarna var fortfarande packade på Lucia och lyssnade på sån där hårdrock med synthmattor och gitarrsolon. Folk stod i hundra meter långa köer för att köpa hamburgare på "Mammas" vid den där OK-macken vid rondellen. Ulf Elfving flögs hem från Kitzbühel av solbränd Janne Carlzon-besättning och landade enligt utsatt tid på Arlandas 80-talsterminal. Infra City byggdes av Upplands-Väsbys egen JR, som bekostade motorvägspåfarten själv och sedermera blåstes på hela sin förmögenhet någonstans i närheten av Dallas. Till exempel.

Göteborg, Halmstad och Upplands-Väsby. Vilka andra orter hade sin storhetstid på 80-talet? Borgholm var riktigt stort då har jag för mig. Jetset-stället nummer ett i Skandinavien nästan, tycker jag mig ha hört sägas. Fjällvärlden hade ju en dipp eftersom att alla lekte Sällskapsresan 2 i Alperna.

Det är 2011, men/och det är fortfarande Lou Reed som folk undrar över vad det är han håller på med egentligen. Är det ett tecken på Lou Reeds storhet eller ett tecken på att den övriga världen just nu är väldigt torftig? Förmodligen både och. Med detta sagt, när jag tittar på den där bilden på länken så börjar jag skratta.


Fast egentligen är det väl snarare mer av The Specials världen behöver(att de 2011 turnerar och dessutom samarbetar med Fred Perry i någon slags retro-kollektion vet jag inte om jag ska bli glad eller ledsen över. Allt är så otroligt devalverat 2011...) Det är ju precis som det var för 30 år sedan, fast ändå inte, på så många olika sätt dessutom.

Each Day I walk along this lonely street
Trying to find, find a future
New pair of shoes are on my feet
Cos' fashion is my only culture

Nothing ever change, oh no
Nothing ever change

People say to me just be yourself
It makes no sense to follow fashion
How could I be anybody else
I don't try, I've got no reason

Nothing ever change, oh no
Nothing ever change

I'm just living in a life without meaning
I walk and walk, do nothing
I'm just living in a life without feeling
I talk and talk, say nothing

Nothing ever change, oh no
Nothing ever change

I walk along this same old lonely street
Still trying to find, find a reason
Policeman comes and smacks me in the teeth
I don't complain, it's not my function

Nothing ever change, oh no
Nothing ever change

They're just living in a life without meaning
I walk and walk, do nothing
They're just playing in a life without thinking
They talk and talk, say nothing
I'm just living in a life without feeling
I walk and walk, I'm dreaming
I'm just living in a life without feeling
I talk and talk, say nothing
I'm just living in a life without meaning
I walk and walk, do nothing

En annan grej som är lite speciellt med just Halmstad är att det är fullständigt befriat från all slags humor. Det som anses som normalt folkvett i större delen av västvärlden, som att vid tillfälle småskoja med butikspersonal, faller nästan undantagslöst helt platt i just Halmstad. Det beror inte på att butikspersonalen i Halmstad är särskilt snorkig, utan på att de helt enkelt inte vet att det finns någonting som heter humor. Vad det beror på är svårt att svara på. Peter Wahlbeck kommer härifrån, och han är väl kanske tillräckligt rolig för att fylla ut också resten av kommunens humorkvot. Den halländska humorn skiljer sig ju annars väldigt mycket med geografin.

I norr återfinns Kungsbacka som tillhör Halland på pappret, men som ju är Göteborg. Kommunen härbergerar till exempel flera av de platser som brukar betecknas som rikemansgetton i just Göteborg. Om man skulle översätta det till Mälardalen skulle det vara lite som att låta Nacka tillhöra Sörmlands län. Hur många människor det finns på Särö som uppskattar klassisk göteborgshumor kan man ju naturligtvis spekulera i, men det är i alla fall antagligen fler än som tål Stefan&Krister. I den här kategorin slinker Varberg med. När jag var där i en halvtimme för några månader sedan lyckades jag mot min vilja träffa hela tre goa göbbar, detta trots att Varberg med bred marginal alltså tillhör Halland.

Centrala delen, och själva hjärtat i Halland enligt dem själva, är Falkenberg. Hur djupt ointressant jag tycker att denna ort är ska jag inte behöva gå in på närmare här. Men Jesper Granslandt som gjorde den skittråkiga filmen Farväl Falkenberg tillhör naturligtvis den yngre generationen(utflyttade) falkenbergare. Men den äldre generationen falkenbergare har garanterat inte sett den där filmen, och om de har gjort det så har de garanterat fått ut ännu mindre av den än vad jag fick. Falkenberg kan sammanfattas REVY! Senast i går på teve REVY! Just det, Ullared ligger i Falkenbergs kommun också. REVY! RIDÅ!

Längst söderut i Halland innan själva Hallandsåsen som utgör inledningen på Skåne återfinns Laholm. Och det enda den kommunen är känd för i resten av landet, förutom att den har Sveriges längsta sandstrand, är naturligtvis att Björn Hellberg bor där. Så hur representativ är Björn Hellbergs humor för resten av kommunen? Svårt att säga naturligtvis. Men det är vad jag vet inget revy-näste. Det är långt till Göteborg och inte helt humorbefriat som Halmstad. Så det får helt enkelt bli "Björn Hellberg".

Åter till det svarta humorhålet Halmstad. Jag tror att den tidigare tesen jag har applicerat på staden är applicerbar även här. Den stora(eller i alla fall liiiiite större) residensstaden tycker att de bonniga/egensinniga grannarna är guuuuuud sååå piinsamma med sina karaktäristiska humorinslag. Därför har Halmstad drivit Peter Wahlbeck på flykt och helt enkelt valt att avskaffa humorn helt och hållet, samt att anmäla sig till "Modelljakten" i stället.

*Fotnot. Till Halland hör också Hylte kommun som jag råkade köra över med rödmarkeringen när jag skulle ringa in revynästet Falkenberg. Om det är någon som vet någonting om karaktäristisk Hylte-humor så får ni gärna höra av er! Detsamma gäller de som vet någonting om Hylte över huvud taget.

På sätt och vis liknar ju Halmstad den kommunen jag själv har vuxit upp i. Helgerna tillbringar befolkningen med att åka bil mellan olika "öar" av butikskluster i stadens utkanter. Östra delen är "ful-Halmstad" och västra delen "fin-Halmstad". Det är väldigt tydligt. Men det är ändå inte så stor skillnad mellan de båda delarna. Östra delen är mycket intdustriområden, miljonprogram och villaområden av mindre märkvärdig karaktär.
Ungefär en mil västerut från centrum räknat finns den rikskända badorten Tylösand. Fruktansvärt(jo...) mycket folk under semestertider. Men även om det är en nedsprungen turistort i juli är den nästan hårdare exploaterad som bostadsort. Hela vägen längs strandremsan ligger, vad som kan vara, hela landets ocharmigaste så kallade "gräddhylla".

Det finns inget småskaligt eller trevligt över Tylösand(eller kringliggande orter). Det finns, och det här är väl värst enligt Tylösand-bornas egen självbild, inte heller särskilt mycket exklusivitet över Tylösand (numera – det var ju bland annat hit de besuttna åkte för att bada tidigt under förra seklet). Nu tävlar lokala bilskojare och Ica-handlare med varandra i historielös smaklöshet när de uppför sina egna versioner av vad Mickan i Solsidan skulle kalla för en Gant-katalog från 92. Runda fönster(som i en båt!) upptill, stora fönster på nedervåningen och balkongdörrar i glas. Det är inget märkvärdigt alls. Det känns som att åka omkring i en smaklösare variant av de stora välmående(men inte allra rikaste) villaområdena i Täby eller Nacka.

Själva stranden påminner en del om Maspalomas, med den vinddrivna sanden. Skillnaden är att Tylösand är mindre, har färre sotimmar och kortare säsong, samt att det växer gräs och nyponbuskar på sanden där.

Har de inte redan sagt att de ska flytta hela Göteborg till Borås med anledning av detta? Eller minns jag helt fel nu...
Jaja, det kommer alltså regna ÄNNU mer där i framtiden?!

Nej, nej, nej! Alltså hur ska man förklara det här. Det är ett tidsdokument. Det är helt galet att göra uppföljare på någonting som är 30 år gammalt. Lex Star Wars. Varför är filmbranschen alltid så mycket dummare än det mesta andra? Skulle Paul McCartney, bara för att ta ett exempel ur högen, plötsligt komma på att det nu är dags att göra en "uppföljare" till Revolver? Det kan funka i romanform. Och det kan väl antagligen i sin tur ha att göra med att romanen rent tekniskt varit ganska konstant väldigt, väldigt länge.

Samtiden är en enda lång meta-diskussion om internet (intressant, läs!). Och Red Hot Chili Peppers(fattar folk hur konstiga de var en gång i tiden? Alltså fram till och med 1995.) är ett Rolling Stones med gymkort(jag har inte läst det och vägrar både lyssna på och läsa om dravlet). Är det den här världen vi vill ha?

När var världen så fullständigt ointressant och så totalt deprimerande på samma gång? Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Jag var väl till exempel inte ensam om att ta fullständigt för givet att de där "revoultionerna" i Nordafrika i slutändan skulle visa sig betyda absolut ingenting?

Mannen som(typ mot sin vilja) utvecklade det där fruktansvärda datorsystemet som köper och säljer börsen, och som numera enligt någon dokumentärfilm jag såg, är ekonomiskt oberoende men/och har slutat med och skiter allt, samt fiskar hummer i Florida. Han vann.

Alltså det här med olika statsskick har aldrig engagerat mig åt något håll, jag är alltså ingen fullblods-republikan. Men i dag blir jag ÄCKLAD av att ta del av medierapporteringen. Expressens Thomas Mattson i P1 i morse liksom på ett ungefär. Det är ju naturligtvis jätteroligt med en så här stor POSITIV nyhet efter allt elände i Afrika och Norge.

Herregud, Morgan Stanley flaggar för VÄRLDSRECESSION. Det är ju lite smolk i den nationella glädjebägaren över att kronprinsessan är gravid. Alltså bara sluta och skaffa er lite jävla värdighet! Då är det inte kungafamiljen jag syftar på utan de stollar i landet som sysslar med "nyhetsvärdering".

Om det var någonting som saknades på Way Out West av realistiska bokningar så var det ju i mitt tycke det här(som i stället hamnade på Hultsfred av de svenska sommarfestivalerna). Och eftersom att jag har tjatat om det där sedan i våras någon gång, men inte vid något av tillfällena fått ändan ur den berömda vagnen, så tänkte jag väl att jag kunde fortsätta med det, och kanske(men knappast troligt) få ändan ur vagnen.

Jag gick som av en händelse in och synade kvarvarande spelningar på jubileumsturnén för att se om jag skulle hitta något attraktivt. Vega i Köpenhamn är det som ligger smidigast till hands. Men Amnesia på Ibiza(med start 00:00!) och Akropolis(!) känns väl ändå lite mer spektakulärt. Det ligger dock i sakens natur att ingenting lär så Glastonbury-giget. Så är det nämligen nästan undantagslöst alltid, vilka det än gäller.

I vår serie Sverige lakar ur sig självt har vi i dag kommit till turistbyrån i förändring.
"Turistchef" med 179 000-googleträffar lämnar plats åt "destinationsutvecklare", med än så länge ynka 4100 träffar.

Vad är det för fel på "turistchef"? Det är väldigt konkret och bra. Chef över turisterna liksom! "Destinationsutvecklare"-blä!

Det är här vi är nu. Kan någon sätta stopp för det, snälla?!

Jah Wobble vill tydligen stoppa det.
"Facebook and the industrial revolution point towards the same thing. Unthinking, unhappy uniformity – well, fuck that. (That's why post-punk came about; because 'punk' became unthinking, unhappy and uniform – and artistically restricting.)..."


Hmm, det blev verkligen serien Stockholmsnatt av det här inlägget, blev det inte?

Som journalist ska man aldrig dra sig för att ställa följdfrågor. Särsilt inte om de är av karaktären "ingen åker på semester till Norrköping. Vad tycker du om Mohamed Banguras insats?"

*Jag fattar fortfarande inte hur det gick till när Kanye West fick den där röstförvrängaren inopererad i halsen. Problemet är, som jag har varit inne på tidigare, att artistens pretentioner inte motsvarar talangen. Om någon har gjort ett mästerligt album så heter det aldrig "My Beautiful Dark Twisted Fantasy". Det är en vilja att ettikera någonting som något det inte är. Med detta sagt. Jag förstår inte vad skillnaden är som gjorde recensenterna lyriska över albumet, men inte över den här konserten. Det var i mitt tycke samma sak, fast live. Och musiken tjänar på en riktig påkostad over the top-koreografi. På det stora hela var jag mer imponerad över gårdagens konsert än Kanyes senaste skiva. Men Markus Larsson har rätt gällande den förbluffande bristen på humor och självdistans. Kanye West är antagligen fullständigt galen på riktigt. Men det viktiga är att jag i alla fall kommer minnas den där konserten - länge. Vilket man ju inte kan säga om, ehh, nästan alla andra konserter man har varit på. När fan. Var fan. Vem fan var det? Liksom

*Och en massa respekt till 70-åringen(eller vad det kan ha varit) i Lou Reed-tröja på Ariel Pink-konserten. Vars publik i övrigt bestod av precis de man hade räknat ut på förhand skulle vara där...

Jag sa ju på förhand att jag inte skulle missa Ariel Pink och Pulp ikväll. Men de får ursäkta för Kanye West är uppenbarligen galen på riktigt. Helt galen. Musikaliskt saknas det väl ibland en del, tja, ska vi kalla det "verkshöjd". Och hans komplex inför gammal europeisk högkultur och gamla mastodont-skivor från 70-talet är stundtals löjeväckande. Men Göteborg(och den "svala" stadsfestivalen) VÄLTE ju nästan under Through The Wire, och det firade Kanye med att, ehh, avbryta den efter någon minut så där...

Okej. Så hur bra var Prince? Inte riktigt så här bra. Hur kan man dela ut fem plus om man "har frågetecken kring första halvtimmen"? Svackorna var i mitt tycke efter Little Red Corvette samt(faktiskt!) under första passagen extranummer. Avslutningen med bland annat Kiss och en helt makalös Controversy gör dock att det blir en stark fyra sammantaget.

I övrigt från fredagen kan konstateras en på det stora hela riktigt bra spelning från Janelle Monae på eftermiddagen, en likaledes stark(men inte särskilt överraskande, väl?) Thåström, en standard-Robyn och ett The Hives som jag faktiskt tycker kan lägga av helt nu. Om de hade någon slags relevans som underhållningsmaskin förut så har de inte längre ens det.

*I dag missar jag inte Pulp och Ariel Pinks Haunted Graffiti. I dag slipper jag gärna dessutom fantasilösa crowdpleasers i form av Michael Jackson-covers. Liksom här står jag inför 30 000 personer, allt ljus på mig, hmm, hur vore det att riva av en uttjatad Jackson 5-dänga?

*Den genomsnittlige Way Out West-besökaren har i tur och ordning 1) Appen, 2) Kanye West 3) Fleet Foxes och 4) Prince(mest "för att") som "måsten" under festivalen. Människorna här ser faktiskt ofta jätteroliga ut. Jag träffade en snubbe från en pr-byrå som hade förlagt kick-offen till Way Out West. Ehhm, ja...

*Riktigt fascinerade är de brittiska män som nu med stormsteg närmar sig pensionsåldern, i oklanderligt brittiskt street-mode, som är här för att se Prince. Där snackar vi tradition och genuint intresse! Jösses! För det är väl någonstans det som saknas här ändå. "Ladda ner appen"(men 2004 var jag på Gyllene Tider i Lysekil), liksom.

Nej, det är på det stora hela kraftig amatörvarning på valet av Prince-låtar som just nu länkas från diverse olika platser, av den anledningen som alla numera måste känna till.

Det här en best of jag gjorde för längesedan. Några jättehits är med, andra har straffat ut sig själva på grund av uttjatningssyndromet och ytterligare andra av de mest kända låtarna gillar jag helt enkelt inte.

Prince stängde uppenbarligen Budapest-spelningen i tisdags med Sometimes It Snows In April.
Om man vill tänka positivt så visar det att det är möjligt att han gör det. Om man väljer att se det negativt/realistiskt så är det väl knappast troligt att han gör det två gånger samma vecka...

Allt hände i Göteborg i mitten på 80-talet! Eller det är väl rättare sagt i Göteborg hände allt i mitten på 80-talet. Bruce Springsteen rev Ullevi, Blåvitt dominerade ute i Europa, Galenskaparna och After Shave, Gothia Towers räkmacka grundades, Staden bestämde att man skulle satsta på "event". Allt var okomplicerat, som en riktig göteborgare vill ha det. Det jobbiga tänker man bort. Flumeride liksom! Det var ännu många år kvar tills dess att det skulle gå upp för dem att Veiron i ottan inte var på riktigt, att Loket skulle tvingas bort från Bingolotto och så vidare. Vad är det man har nu? En musikfestival med en ärkestockholmare som general. Hippa indiemusik-akter. Gangsterkrig. Muthärvor. Vad hände med det riktiga Göteborg? Det som det är helt osannolikt att det var på riktigt. För det var det väl? Eller? Det finns nog kvar, fast inte lika mycket i andra människors medvetanden som förut.

Gör imorgon tionde arbetsdagen i rad. Orkar mig igenom denna genom att uppmuntra mig själv med att jag på fredag kväll kommer att få se det här spektaklet live. Jag vet inte, men resten av Way Out West-programmet kvittar ju lite i jämförelse. Jag tror att festivalens största publik kommer att finnas framför scenen när Robyn sjunger och dansar. Men om man nu vill se Robyn dansa lite mer avslappnat är det nog den lilla, lila mannens konsert senare samma kväll man bör uppsöka...

Jag noterar att P3-programmet Christer i måndags under programpunkten Cityleaks uppmärksammade en viss sommarstad, också känd som Växjö möter Benidorm. Ni noterar att de flesta "tipsen" är av karaktären jag var full där en gång för tre år sedan, då kissade jag i en fontän på torget.

Vad fascinerande många oroshärdar det är samtidigt i världen. Kan det inte vara så att den här frekvensen av oroligheter gör att man(till sist, typ nu) liksom vänjer sig och, så att säga, kör på som vanligt?...
Jag menar nuförtiden är det ju alltid någon revolution någonstans. Någon svältkatastrof. Någon regering som mejar ner demonstranter med stridsvagnar. Någon nation som(nästan) går i konkurs. Något terrorattentat. Någon stadsdel eller förort som "brinner". Kris för amerikanska presidenten(vem det än må vara) och brant utför på Dow Jones och Nasdaq. Man orkar helt enkelt inte. Man går och lägger sig och vaknar troligtvis i morgon också.

Om det är någon enda sak som har förvånat mig här i Halmstad så är det att så få tjejer har samma frisyr som den svenska popartisten September. Jag trodde på förhand att nästan alla skulle ha den frisyren här. Det här känns ju som urtypen för en sådan stad. Men nu är så inte fallet, av någon anledning. Så vad kan det bero på? Kan det möjligen ha att göra med att det där vita håret nästan förutsätter en vit hud?

Att ha vit hud på sommaren skulle nämligen ingen Halmstadbo gå med på frivilligt, hur trendigt det än skulle bli. Det här är solbrännans stad även när det är regnigt(i dag var det dock riktigt fint väder, för en gångs skull). Men då blir man ju i alla fall lite nyfiken. Hade alla September-frisyren november till april? Eller var de solbrända då också? Och hade de i så fall jeansshorts på sig även under den perioden? Man kan ju föreställa sig ungdomarna på det colombianska segelfartyget som har angjort den jättestora segelfesten som pågår här. Hur var Sverige? Alla såg likadana ut. Långa och blonda. Gubbarna hade fula sportsandaler och tjejerna hade jeansshorts. Vad är det för bild man sänder ut till omvärlden?

Slutsatsen är alltså att jag nästan funderar på att göra ett besök på Septembers konsert, bara för att vidimera att det mot alla odds inte finns några tjejer med September-frisyr i Halmstad.

Nu har jag varit och sett Sveriges antagligen objektivt sett bästa liveakt någonsin(på skiva och utan Damn! är det lite väl ojämnt...). Och nu när det har gått en sisådär drygt tio år känns det faktiskt lite stort att man var hyfsat tidig med att hajpa Timbuk.

Oavsett vad man tycker så är det också rätt mäktigt att se en redan etablerad artist bränna av en riktigt stor sommarhit på den allra största festligheten i den objektivt sett(långt ifrån bästa men i alla fall) mesta sommarstaden(alla bara: HÄLSA TILL SATAN TILL VI HÖRS!).

Jag har en flaska med duschtvål och schampo i ett stående i badrummet. Den, det eller vad det nu är bara längtar efter att få göra tevedebut.

Det kan alltså inte vara hur karaktärslöst som helst. Ens i Allsång på Skansen. Lär er detta, sopiga, hemska SVT Nöje.

Jag gör bara min plikt. Rapport-redaktörens svar på det här måste vara årtusendets "WTF?!" så här långt.

Sedan gillar jag det här med att albumen som musikformat återvinner mark på menlösa blogg-mp3:s bekostnad.

Eftersom att jag har tråkigt och dessutom har snor i näsan, och det samtidigt har varit någon slags reggaefestival utanför fönstret(fråga inte!). Så har min hjärna fungerat långsamt, tänkt långsamt, på långsamma frågeställningar. Jag har tänkt lite på det här med identifikation med boendet. Även Halland har ju både sina miljonprogram och "överklasstämplade" villaområden(där folk med genomsnittliga inkomster inte gärna bosätter sig). Grejen är bara detta att de sistnämnda objekten enligt Hemnet(med få undantag) kostar som "helt vanliga hus" i Stockholmsområdet(som ju naturligtvis blir min oundvikliga förstahands-referens). Nu är det väl allmänt känt att bostadsköparna i huvudsakligen huvudstaden generellt sett lägger alldeles för stor del av inkomsten på boendet, men ändå. Är det inte i själva verket så att en hel del folk man träffar här i själva verket inte alls skulle ha några EKONOMISKA svårigheter att flyta upp på land, nere vid(exempelvis Tylösand). Men att man helt enkelt undviker det, eftersom att man symboliskt inte kan identifiera sig med det? Det är naturligtvis bättre att köpa ett hus som ligger mer "jämte" någonting. Man behöver ju naturligtvis inte bo på någon "gräddhylla".

Men bostadsköparna i Stockholm är det ändå synd om. Det är ju helt omöjligt att komma undan med någonting som kan anses vara "ett bra köp". I en normalsvensk stad räcker det ju med att flytta till ett "normalt" område i stället för "gräddhyllan" om man vill spara pengar. "Stockholmarna" får flytta långt åt helvete(om de vill ha "billigt och attraktivt boende"). Arboga? Räcker ens det längre? En fråga är vad alla människor(som jobbar) "ute i landet" gör med alla pengar de "tjänar igen" på boendesituationen. En annan fråga är om man är nöjd när man har lagt fem miljoner på ett tråkigt hus i en tråkig förort till det (i ärlighetens namn) ganska tråkiga Stockholm. En ytterligare fråga är hur man över huvud taget kan stå ut med att bo i Halmstad, Tylösand eller inte. Ävafan! Hampstead! Där ska man bo. Eller möjligen Säffle, där jag antar att man kan få en kopp kaffe, men inte så mycket mer.

Wihoo! Bara två dagar kvar nu. Och alldeles utanför dörren dessutom. Var det någon som sa en halv miljon extra besökare?! Härligt! FOLKFEST(nu igen!)! JIPPIE!

Men seriöst alltså. Hur ska jag kunna ta mig in och ut ur stan? Det brukar väl i normala falla vara NÅGOT mer utbyggda platser som står som värd för MÅLGÅNGEN i den här tävlingen...

Nordvästra Skånes kustlandskap. Lokalt producerad flygmat, lokalt producerade kärnreaktorer.  Där gör de (precis!) vad de vill. Försök komma dit med någon saggig polarklämma!