twd

Snart har nog alla grupper och alla artister(som är ihågkomna) fått så väl sina(allmänt ansedda) mästerverk baissade, som "bortglömda" skivor hissade i den här typen av omvärderingsartiklar. Det är väl på något sätt sympatiskt med den här viljan att se saker i nya synvinklar och sammanhang(för tydlighetens skull så håller jag med om att Leisure är ett nästan övertydligt uttryck för tiden då den spelades in). Men ibland kan man också bli lite trött på sånt här. Leisure, visst. Men skulle jag ens överväga någon annan låt utöver She´s So High, There´s No Other Way och Sing om jag skulle försöka förklara Blurs storhet för någon ej invigd? Knappast. Samtidigt tycker jag att det där försöket att ta ner Parklife i NME för någon tid sedan var ytterst, ytterst patetiskt. Parklife än nog det ultimata 90-talsalbumet, och ett av de bästa från det decenniet. Det är väldigt jämnt ur ett kvalitetshänseende samtidigt som det manifesterar tidsandan bättre än nästan någonting annat. Det innehåller till och med riktiga mainstreamhits. När jag satt på någon vägkrog i Belgien på bilsemester med familjen sommaren 1994 hörde man Girls&Boys i skvalradion! Jag har ett mycket tydligt minne av detta. Och det känns nästan ofattbart långt borta i dagens musikklimat