twd

Från Sveriges mest alternativa stad Malmö(i alla fall antagligen den staden som är lättast att vara alternativ i) till den nästan helt säkert  minst alternativa. Uppför och nerför Hallandsåsen bara! Halmstad, hallå?! Jag var ändå ganska väl förberedd på det här, och jag är van vid Karlskrona på sommaren. Karlskrona har ändå en jäkla massa historia och hörvärda anekdoter som man kan hänvisa till när folk konfronterar en med hehe, det är väl inte så tokigt på sommaren?!
Karlskrona måste också anses var superalternativt jämfört med Halmstad(då är det ändå mest segelbåtar och glada blondiner i randiga tröjor i blekingemetropolen på sommaren)

Men Halmstad, jag menar man måste nästan dubbelkolla, är det här något slags skämt? Kontrasten blir extra stor när man precis har lämat Skåne. Jag gillar Skåne för att det har karaktär, inte bemödar sig med att vara insmickrande och (typ) säger ifrån. Många människor har också därför svårt för Skåne och det typiskt skånska. Här i Halland finns det, jag kan säga det redan nu, inget motstånd alls! Ingen kan inte tycka om Halland(på sommaren, finns ens Halmstad på vintern)!

25 procent Småland, 25 procent Skåne, 25 procent "Stockholm" och 25 procent Göt(la)borg!

Jag kan också förstå var Gyllene Tider hittade all "inspiration" till sina låtar någonstans.

Jag minns inte ens om jag har varit här förut. Har jag det?! Fy fan vad ambivalent. Jag gillar väl stället på det där sättet som jag antar att de allra flesta andra människorna gillar det. Men jag ogillar det på det där sättet som jag antar att rätt så många färre är kapabla till.

Eller, redan nu uppsnappat på en busshållplats. En tjej(som så att säga såg ut att inte "vilja vara med") till en annan:
Jag vet inte, men känns det inte bara väldigt väldigt konstigt att faktiskt bo här?

Jag är i Malmö. Och jag säger då det. Blås upp den här stan till åtminstone Stockholms storlek och vi hade haft en storstad i Sverige värd namnet. It is very, very international you know. Till och med när man ska betala notan utgår de från att man inte pratar svenska.

Malmö är lilla(bara lite fattigare, dock utan så mkt komplex åt något håll) Köpenhamn. Stockholm är (numera) stora Karlstad.

Den svenska musikbranschen hälsar att den svenska musikbranschens snille är Oskar Linnros.
Producent här alltså(väl?!).

*Vad är det förresten som gör att jag grämer mig över att(med största sannolikhet) missa Prince, samtidigt som jag inte ens bryr mig om att köpa biljetter till en del andra spelningar med grupper och artister som jag faktiskt (också) gillar väldigt mycket? Bryan Ferry kommer till Cirkus i nästa vecka. Hans Roxy Music är en av mina favoritgrupper genom alla tider. Jag känner faktiskt betydligt mer för flera av deras skivor än jag känner för Prince. Är det för att jag kan ana mig till att Bryan Ferry kommer att vara knappt ens en skugga av sitt forna jag, medan jag fortfarande har ganska stora förhoppningar på Prince som live-akt? Morrissey som också har följt med mig(fast i väldigt olika omfattning) under i alla fall hela mitt myndiga liv ska spela i alla fall två gånger i Sverige i sommar. Jag känner mest "jaha?!". Vad är det som gör att jag gäspar åt återförenade Pulp i Göteborg, men åkte till London för att se återförenade Blur 2009. Okej, Blur var och är min "etta" bland banden från brittpopvågen, men så stor skillnad i entusiasm inför de båda återföreningarna borde det rent logiskt sett inte vara. Herregud vad mycket det krävs för att jag ska bli entusiastisk nuförtiden. Liksom Blur återförenas tillfälligt och spelar Parklife – i Hyde Park. Det är där någonstans ribban ligger för att jag ska kunna frambringa mer än ett "jasså!?". Och detta skrämmer mig lite grann.

*Jag tycker ändå att det på något sätt är lite fint att Gill Scott Heron går bort samtidigt som hans konstnärsskap är förhållandevis brett uppskattat.

*Jag tycker inte om när människor i maktställning använder ord som "slödder", vad det nu än handlar om. Och fråga aldrig Mats Olsson om lösningen på något problem. Det är nämligen helt omöjligt att få honom att säga någonting som inte är dumt, eller ens sant nuförtiden. Helt barockt att man över huvud taget väljer att prata med honom när man kan prata med otroligt mycket mer insatta och nyanserade "krönikörer" som exempelvis Esk och Niva.

Det råder ju som bekant inflation i spellistor/mixtapes med hyfsat obskyr musik i världen i dag. Med detta sagt:
Den här där Memory Tapes blandar låtar från sitt nya album med lite annat smått och gott är nästan obeskrivligt bra. Stand On The Word, oj oj oj!

Jag lyckas alltid vara schemalagd när Prince befinner sig på scen i Skandinavien.
Förra året avslutade han på Roskilde några timmar innan jag var schemalagd(bara en annars smidig tågresa bort).
I år angör han alltså Västkusten samtidigt som jag är – schemalagd på just Västkusten.
För ett antal år sedan spelade han på Cirkus i Stockholm. Då var jag inte schemalagd, men biljetterna var dyrare än hela det där festivalpasset till Way Out West. Satan vad dyrt det måste ha varit om man räknar med inflationen...

Det här var mina bästa Prince-låtar för ett tag sedan(jag tror att det där kan ha varit bland de första spellistorna jag över huvud taget gjorde i Spotify). Och det har nog inte ändrats särskilt mycket sedan dess faktiskt...

Åh vad skönt!

Musik som man hör var den kommer ifrån. Källhagens värdshus. Gör gott i den här tunga grönskan med diverse pollen. Det har blåst i en vecka nu. När ska det sluta? Aldrig?!

Efter mitt nästa jobb så kommer uppskattningsvis två tredjedelar av mitt CV bestå av tjänstgöringar på platser som på arbetsintervjuer resulterar i att någon av intervjuarna drar lite på munnen och säger det är väl inte så tokigt på sommaren?. Detta har redan hänt, och då har jag ändå tackat nej till "Barometern på Öland" vid något tillfälle.
Vad ska de säga när jag nu lägger Juni, juli, augusti i Gyllene Tider-land överst?

Finns det kanske någon som är ännu äldre än Bob Dylan som man kan skriva innehållslösa texter om eller ha ännu mindre upphetsande paneldiskussioner om?

Herregud, man skulle ha slagit igenom på 60-talet. Eller man skulle nog ändå inte ha gjort det. Man hade antagligen som så många av dem dött i förtid. Men man måste ju ställa sig frågan om det i så fall inte hade varit att föredra, i stället för att lika sannolikt avlida av ledan av att flera decennier senare plöja de ointressanta texterna om sig själv.

Jag har inte läst eller hört NÅGONTING nytt eller ens lite intressant om Dylan i anslutning till det här födelsedagsfirandet. Och då är ändå mina vetskaper om artisten högst grundläggande, eftersom att jag inte gillar artisten särskilt mycket. Anledningen till att jag inte gillar artisten särskilt mycket är helt enkelt att musiken är alldeles för odynamisk och tråkig. Texterna är bra, men musik är inte böcker. Och rent litterärt så föredrar jag ju naturligtvis att läsa riktiga författare.

Men snälla kan jag inte få läsa en (att ganska många som kommenterar artikeln verkar tycka att den är "mycket bra" och "uppfriskande" får mig att förlora hoppet om mänskligheten i Sverige 2011, typ) artikel till där någon 35-årig lagom chic kvinna ur slentrianindie-svängen skriver om de lika tråkiga männen "i alla åldrar" som "avgudar" Bob Dylan!? Utan dessa båda kategorier människor i vår närhet hade Sverige(för det är bara i DN och SvD jag har sett denna "artikeltyp", inte i något utländskt medium) varit BETYDLIGT mer vitalt. Dessa båda "ytterligheter"(om det nu är frågan om det, det är väl snarare väldigt, väldigt mittfåra båda delarna...) skulle jag så gärna vilja slippa se ta mer plats i offentligheten.

Jag skiter fullständigt i era personliga jävla förhållanden till olika artister! Det finns några få som klarar av att skriva personligt om diverse ikoner, och ändå få med ett visst givande innehåll/mervärde för människor som inte är dumma i huvudet. Men det förutsätter oftast att man inte har vuxit upp i en svensk småstad. Sorry för att vara elak i överkant. Men jag tror faktiskt att någon behöver tala om detta faktum för artikelförfattarna. De kan ju vara bra på andra saker.

Jag köpte för en tid sedan Brighton Rock på svensk pocket som jag nu har börjat läsa. Det är konstigt nog den första boken jag läser av Graham Greene. Jag är anglofil. Jag har läst en hel del(och tyckt mycket om många) av John le Carrés böcker. Jag har dessutom delivs samma yrke och samma sinnesstämning/ inställning till omvärlden som Graham Greene.

Dallow, Spicer, Pinkie, Cubitt
Rush to danger
Wind up nowhere...

Norah Jones och Paul Weller kan/bör/ska ge ut konceptalbumet Music For Hotel Breakfasts tillsammas. Betalar hotellen pengar till Norah och Paul för att få spela musiken på frukostarna eller är det Paul och Norah som betalar för att få förekomma i hotellfrukostsammanhang?

Fascinerande att min bar spelar min låt (ingen låt är mer jag, några är i närheten, men ingen låt är mer jag) precis när jag kommer in genom dörrarna. Dock mindre lustigt att min bar spelar några låtar från definitivt, kanske (börjar det blir rätt igen, är baren steget före, många steg efter, eller bryr de sig i antisvensk anda helt enklet inte? För att undvika missförstånd. Just den låten kommer alltid att vara fantastisk) senare under kvällen. Men det kommer ju aldrig nånsin vara perfekt, ey!(eller?)

I övrigt. Jag(JAG som aldrig har tagit någonting på allvar i hela mitt liv, typ) frågade på fullt allvar en människa som jag har förtroende för(nåväl) om det kommer att finnas oliver i baren(för dry martini, åsnor!) på Swedbank Arena i Solna, eller bara på den superduperinavlade bajen-varianten vid Globen.
Det här är svaret jag får:

Tobias: Jajamänsan. Båda kommer tillhandahålla bär med olivsmak. Men vill du uppleva kräm dö la kräm så kommer Norrkioskers genmanipulerade oliver i fem olika nyanser och med den rätta, allra krämigaste milda bouquetten från Exxon Valdez, au naturelle, vara att föredra. Vänliga hälsningar / Sune H. PS. Solna station - möjligheternas plats Hejhopp, snoppen opp! A I K

..det här kan vara det sämsta mailet jag någonsin har sett.

Till alla som sökt sommarjobb!

Många har redan fått jobb på någon av de tidningar vi samarbetar med. Några har fått jobb på annat håll.

Vi är fortfarande inte helt klara med sommarens rekrytering men närmar oss slutet.
Nu återstår bara enstaka veckor och vi vill därför lämna besked nu så du kan börja fundera och kanske göra andra planer för sommaren.

Tack ännu en gång för din ansökan. 
Och ha en riktigt skön sommar!

Skicka i stället ett mejl när ni är färdiga då, åsnor! Det här ser nämligen ut som att Google översätt har översatt någonting från polska. För rekryteringsbolagets egen skull så nämner jag inte vilket det är.

I övrigt är jag i Köpenhamn. 2 miljoner människor fast lugnt som i en stad med knappt några invånare alls. Det är betyldigt mer stressigt i Malmö som väl är cikra en tiondel så stor. Fascinerande.

Äntligen ett bra gemensamt ställningstagande av klubbarna i den här frågan som alla möjliga människor bara älskar att ha lite lagom kontroversiella åsikter i.

Och ändå. Får jag bara se Per Unckel klicka igång den där Power Point-presentationen om "casualmodets historiska framväxt" så kan jag nog (nästan) dö lycklig sedan. Fiktionen är aldrig någonting jämfört med verkligheten. ALDRIG!

I dag har jag för övrigt varit i suhirestaurangernas, Owe Thörnqvists, Veronica Maggios, Tjock-Steffes, modebloggerskornas, böndernas, lärdomens, kyrkans och inte minst de "intressanta" trafiklösningarnas stad. Jag är inte där särskilt ofta these days (därav detta intressanta inlägg, typ). Men jag gillar Uppsala mer än Stockholm nuförtiden. Uppsala har mer Uppsala-karaktär kvar än vad Stockholm har Stockholms-karaktär kvar. Inte lika urvattnat. Men Uppsala är också väldigt, väldigt konstigt. Ta bara det här med att sushirestaurangerna har gått om Owe Thörnqvist...

Men det var nästan ännu bättre när E4:an hade rödljus och gick rakt igenom stan...

(nästan) Alla tråkiga städer liknar varandra, (men) varje konstig stad är konstig på sitt eget vis.

Jag tänker, funderar, klickar runt, tänker, tänker, klickar runt, funderar. Men jag förstår inte vad som är så fantastiskt med den här nya Ipod-funktionen i Spotify. Det kanske helt enkelt inte passar mina "behov".
Om man ska importera spellistan till sin Ipod så måste man ju ändå köpa musiken, och då kan man väl lika gärna köpa den antingen i Itunes, eller genom att importera musiken från någon inköpt skiva. Dessutom så är det kanske bara en tredjedel av mina spellistor som jag gör för att jag vill lyssna på låtarna i just den följden. Annars är det mest något skruvat "minsta gemensamma nämnare" eller en spellista som gäller typ för ett enda tillfälle, eller en spellista som helt enkelt är roligare att sätta ihop än att lyssna på. Även när jag lyssnar på musik på min Ipod lyssnar jag för övrigt nuförtiden mest på hela album.

(Med anledning av föregående inlägg)
Sveriges roligaste människor är för ännu mer övrigt:
1) Henrik Schyffert
(2011 kan man liksom släpa in honom varsomhelst och det blir fantastisk tv, radio eller vad det nu är)
2) Peter Wahlbeck
(dito)
3) Mauro Scocco
(en fantastisk prestation, inte minst för att han inte jobbar med att vara rolig)

;)

Ikväll är Mauro Scocco äntligen tillbaka i Pluras kök.

Årets säsong av Pluras kök har tyvärr inte varit i närheten av att hålla samma klass som förra årets programserie. En förklaring är att skivbolagen till skillnad mot förra året i år fått upp ögonen för möjligheten att placera in sina albumaktuella artister i programmet. Men den främsta förklaringen är naturligtvis att Mauro Scocco inte har varit där. Men det är han alltså ikväll. En av det fåtal svenskar som inte är ett får i skocken. Det paradoxala? Anledningen till att Mauro Scocco är med i programmet är sannolikt att han är albumaktuell.

Jag hamnade med en förvisso riktigt bra remix av Todd Terje. Men det var också då jag kom på att det var lägligt med (ännu mer) credd till "hjulet", "penicillinet" or what ever you wanna call it. Masters at Work är annars ett ganska gångbart namn – tillika ett av de officiella namnen.

Okej, det förra inlägget kunde möjligen uppfattas som lite hårt i tonen mot Håkan Hellström, vilket inte var tanken.
Här är då i motvikt Håkans bästa, med den allra bästa sist. Det är inte några nya spännande låtar och inte någon ny spännande artist. Men det är de låtarna jag lyssnar på från artisten samlat på ett ställe, vilket ju är praktiskt, för mig inte minst.

90-talet ringde och frågade om det fick komma på årets Hultsfredsfestival. Det fick det.
Kan de inte boka in Screamadelica på Cirkus? Ska det verkligen vara så överdrivet svårt? Det borde finnas ungefär exakt en så stor marknad för det spektaklet i Sverige. Finns det folk som vill se Erasure och Suede 2011? Tydligen.

I övrigt kan väl konstatera att megabrorsan Glastonbury i år sätter storebrodern Roskilde på plats igen(efter förra årets seger för det sistnämnda). Och att Way Out West ännu en gång har lyckats fått ihop ett jättebra program anpassat för människor som ser smartare och mer insatta ut än vad de är, och i själva verket helst av allt vill fylleskråla sig igenom en Håkan Hellström-skiva(på Hultsfred för tio år sedan...). Kanye West längst upp på affischen är det som får helhetsintrycket att svänga över till negativt.  Det var inte något större fel på Kanye när han koncentrerade sig på att göra det han klarade av – opretentiösa hits.

Ni kan ju för övrigt glömma att jag tänker besöka någon av festivalerna. Och det är på det stora hela naturligtvis inte de bokade artisterna jag har någonting emot, utan människorna som är där. Jag ska se Glastonbury – på Youtube. Innan det George Orwellska BBC har hunnit skicka sina hot till människorna som vill sprida lite glädje till dem som inte lyckades få tag på biljetter, eller av någon annan anledning inte kunde eller ville ta sig till den där groteska campingplatsen.

Det där var ju ett hyfsat fegt beslut av fotbollsförbundets disciplinnämnd.
Vi straffar AIK så att de förlorar matchen med 0-3 och ger böter på, tja, är 150 000 kronor lagom? På så sätt visar vi att vi "agerar" på något sätt, men samtidigt har vi inte satt ett straff som gör AIK:arna allt för upprörda eftersom att de redan låg under i själva matchen. Ansvarsfrågan om vem som verkligen har gjort vad? Skitsamma! Omspel? Har vi inte tid med. Straffa Syrianska på något sätt? Vi orkar inte ta debatten om huruvida förbundet är "rasistiska" eller inte. Lagföra de ansvariga INDIVIDERNA civilirättsligt? Jobbigt, eftersom att det kräver att vi genomför en del förändringar i vårt "arbetssätt" och att vi tillsätter en del extra resurser. Helst skulle vi vilja resa tillbaka till 50-talet. Men det går ju tyvärr inte...

A Man Called Adam är fantastiska! Framförallt när det är varmt ute(som det ju nu har varit i två dagar, med svenska maj-mått mätt). Men det är väl i ärlighetens namn oftast så att jag direkt klickar fram Estelle eller Barefoot In The Head när jag får lust att lyssna på AMCA. Därför tenderar man ofta att glömma det faktum att hela (framförallt) den här skivan är fantastisk. Varför låter musik som gjordes för 20 år sedan (and beyond!) undantagslöst bättre och inte sällan också mer modern än musik som gjordes igår?

Men/och när man googlar på A Man Called Adam så kommer man nästan bara till sidor med den där filmen, eller till såna där nischade dj-sidor. Den här musiken förtjänar att upptäckas av fler än de redan frälsta.
Upptäck! Upptäck! Upptäck! Det här är inte alls knepig/jobbig musik!

Behöver jag nämna det där ordet balearica förresten? Okej, men för er som tröttnat på överanvändadet av detta ord de senaste fem åren kan jag bara kort upplysa om att det här ÄR definitionen av balearica.

Fantastisk intervju med Moby!

Det är samma klass på den som när de tre övriga M:en Morrissey, Malcolm Mclaren och Mauro Scocco var/är som bäst.

Hahahahahahahahahahaha!
Semesterbilder från 2006!?
FEM år sedan!
FAN-TA-ST-ISKT!!!!!!!!!!!!!!

Jag var på Ibiza 2004. Då var det också ganska mycket kändisar där. Typiskt att man inte fotade någonting. Bilderna kanske kunde ha gått att kränga till Mail On Sunday....

Ikväll har jag lärt mig att AIK är så väl Diana Ross, Frankie Knuckles som Bootsy Collins. Intressant...
På köpet fick man en löjliga familjen-historia om Bobby Gillespie. AIK är aldrig fel!
Djurgårn har liksom både Dembo och Ulf Adelsohn...

Edit: AIK hävdar i motsats till Barbara Belusconi att det inte är särskilt "starka känslor" efter Milans ligatriumf. Däremot så hävdar man att det är Panarea, strax norr om Sicilien, som gäller för eventuella sommarsemestrar till stövellandet. Detta ska tydligen ha varit intakt under hela det nya milleniet. Panarea alltså. Portofino känns ju lite mossigt, Sardinien överlag lite mycket lediga fotbollsspelare, Capri lite mycket semestrande kungahus, Riccione lite mycket 80-talet. Men Panarea är alltså AIK.

Jag kan faktiskt inte riktigt greppa att Måns Zelmerlöv ska ta över Allsång på Skansen i år. Inte för att jag brukar titta på det, men om vi säger så här:
Det var tillräckligt fjantigt med Anders Lundin. Och nu tar de in den här schampoflaskan som ersättare. Vad hände med gamla hederliga människor som Bosse Larsson?

Allting som görs i Sverige har egentligen sitt ursprung i Bullfest. Antingen är det en reaktion mot Bullfest, som till exempel den svenska proggrörlesen på 70-talet. Eller så är det Bullfest i rakt nedstigande led till samma klämkäcka schlager, vårstädade pop, nyduschade house eller själlösa soul. Bullfest var i sin tur en oundviklig reaktion mot Lortsverige, som fick en renässans från mestadels välmående människor på 60 och 70-talen i och med bland annat proggrörelsen. Men nu sitter proggarna tillsammans med representanter för de moderna bullfesterna och upprepar samma ointressanta mantra om och om igen. Nämligen:
Abba kunde man ju bara inte lyssna på. Det fick man bara inte göra.
(Men nu är vi sedan 20 år tillbaka bara ett enda stort BAO, som har åkt buss för att se Kristina från Duvemåla, flygplan (eller buss!) för att se Abba-musikal, nästan spolats bort av en stor våg i Thailand för att sedan återvända hem för att där oroa oss för klimatfrågan på någon konsert med Mikael Wiehe i Torekov(eller på Öland!), redaktionens anmärkning ).

Det absolut värsta med detta neo-lortsverige var ändå att de inkluderade den svenska punkrörelsen i sitt trams och gjorde den medioker och ointressant.

Egentligen borde alla svenskar tvingas lyssna igenom hela den här samlingen, för att man lite bättre ska förstå sitt ursrprung och inte inbilla sig någonting i onödan.

Kategorier: Sol, vind, vatten, öppna landskap som till exempel ängar, isar som smälter, gossar, Fritjjoff, Carmencita, Spången, Kalle, Diggiloo, Diggiley.

Ja, det är säkert en u-båt. Precis som i den där filmen. Precis som det här var en u-båt. ALLT kan vara en u-båt. Teoretiskt sett.

Någon har tydligen betalat motsvarande 162 000 kronor(och då får man ändå mycket för kronan nu...) för en, udda, japansk pressning av Bowies singel Space Oddity. Hur musikintresserad och i en del avseenden konservativ(OCH hyfsat intresserad av olika investeringsmöjligheter) jag än må vara så har jag alltid haft lite svårt att förstå de här samlarna. 1500 SEK för diverse nyutgivna boxar framstår ju verkligen som ingenting i jämförelse. Nåväl, jag hoppas att de två låtarna japanen fick för sina slantar låter EXTRA bra nu. Eller han(det lär ju inte vara en kvinna...) lär väl knappast lyssna på den...

Återigen(eller nåt). Det är ju sådana här musikartiklar som morgontidningarna borde ägna sig betydligt mer åt. Jag kan väl i och för sig bara minnas en artikel om M.I.A och en om Prince av Lokko i samma tidning för ett knappt år sedan som liknande exempel i relativ närtid, men ändå.

Intervjuer med skivsläppande artister, som det allt mer ofta blir,  är ju oftast så ofantligt tråkiga att läsa. De handlar i princip oftast om ingenting.

*Håkan Juholt får gärna förklara varför Sverige inte bör slutföra uppdraget i Libyen. Vad är grejen med att göra precis allting halvdant? Är det detta som sossarnas nya USP? "Vi är med – men bara lite"(för vi tycker att vi är lite för mer än resten av världen). Bör stå på valaffischerna 2014. Sedan att det här med Libyen ju visade sig vara betydligt knepigare än vad som först verkade vara fallet, det är faktiskt en annan diskussion. Lämna i ett förmodat kaos och låta andra göra jobbet. Snyggt! Verkligen...
Edit: Och efter att Urban Ahlin har uttalat sig i Aktuellt så förstår jag ännu mindre av vad de håller på med. "Vår linje har hela tiden varit tydlig". Ja, det är ju tydligt eftersom att den är så tydlig att du knappt själv verkar förstå den.

*Nu när till och med Kristdemokraterna ska ha ett tält på Pride-festivalen kan man väl lika gärna passa på att avveckla hela festivalen? Ingen person i det "officiella" Sverige har väl "på pappret" någonting emot HBT-personer. Måste alla offentliga personer som inte är homofober gå i tåget för att verkligen visa att man inte är homofober? Det är inte så lite skevt alltihop. Det är en grej för SPONSORERNA och alla svenskar i det offentliga som har detta märkliga behov av att helgardera sig så att man aldrig ska kunna komma att ifrågasättas, 24 timmar om dygnet, året om. För dem och för alla som gillar(musiken i) schlagerfestivalen, oavsett sexuell läggning.

Det är  det här som är Sverige. Lär dig, förändra dig, anpassa dig(till allt som är nytt).

Det sänds "världsmästerskap" i ishockey på 90-talskanalen. Överallt kliniskt vårstädad musik, om och om igen.
"Och från norr kommer en kall isande vind".

Framsteg? Vilka framsteg?

Jag blir på fullt allvar knäpp i huvudet av det här med bin Ladin. Jag har inte kunnat tänka en enda vettig tanke på någonting annat i dag.

Sammanfattningsvis: Det bästa som hade kunnat hända Obama i något slags inrikespolitiskt pr-hänseende. Mannen är som vilken amerikansk president som helst. Han vill sitta kvar och kan gå hur långt som helst när det gäller symbolladdade frågor(Nobels fredspris, herregud...). Men man behöver ju inte vara något geni för att konstatera att tv-bilderna på de firande amerikanerna antagligen kommer att skada USA mer än vad en levande bin Ladin hade kunnat göra.

Jorden är ett South Park-avsnitt. Ibland tror man nästan att jorden hämtar inspiration från South Park och inte tvärtom.

Avd. Och då var väl hela världens problem lösta i och med detta då...

I kvällens Agenda berättade de om Blue Labour, den nya "verklighets"orienterade lösningen på Labourpartiets problem post Tony Blair. Det är intressant att det har dröjt så här länge innan något etablerat parti har identifierat många britters upplevelse att komma i andra hand i sitt eget land. Eller som taxichauffören i reportaget uttryckte det det bästa du kan vara i det här landet är utlänning. Och denna allmänt utbredda uppfattning har nog inte så mycket med rasism att göra, som att det faktiskt HAR gjorts väldigt lätt för utlänningar att flytta till Storbritannien. Särskilt om du har väldigt mycket pengar. Detta samtidigt som den nationella identiteten och arbetarklassidentiteten urholkats paralellt.

Nåväl, jag tror nog inte att detta Blue Labour är framtiden. Och visst låter det lite som att ideologen bakom denna inrikting har hämtat en hel del inspiration i den ibland utskällda Morrissey-låten Bengali In Platforms. Life is hard enough when you belong here, och så vidare...

Jag säger bara Donald Trump. Vi kommer att få leva med denne Donald Trump överallt framöver. Nu är Donald Trump i The Guardian och The New Yorker. Om två veckor lär han vara i SVT:s Agenda, och sedan kommer det att rulla på. Vi älskar bra och roliga historier. Donald är både en bra och rolig historia. Dessutom gillar vi omväxling och "change". Politiken som underhållning.