twd

2011 har jag kommenterat tillräckligt här. Beträffande "nyår" – everything they said.
När jag någon gång kommer till tidpunkten i mitt liv när jag i stort sett kan välja när jag ska jobba och när jag ska vara ledig så kommer jag nog att tillbringa VARENDA jul-nyårsvecka på KANARIEÖARNA och sjuna Auld Lang Syne med de där britterna i programmet. Alla dessa "aftnar" alltså. En gång i tiden var de alla helt okej. Sedan har de emellertid fallit ifrån en efter en...

Jo, konformiteten är nog generellt sett det värsta med Sverige. Den är dock olika påtaglig i olika sammanhang och i olika delar av landet.
Annars är jag lite kluven inför det där resonemanget. Man kan ju visserligen hävda att det inte går att komma undan ett besök av Bruce Springsteen i Sverige. Men det är ju i så fall ändå i den kategorin människor som hyfsat frekvent läser tidning. Om SCB nu skulle ringa runt och ställa frågan kommer Bruce Springsteen till Sverige i sommar? så är jag ganska övertygad om att flest skulle svara "vet ej".
Det här är möjligen en paradox. Samhället behöver fler gemensamma referenspunkter, men samtidigt mindre konformitet och förutsägbarhet. Samhället är i dag mycket mer uppdelat, men människorna inom vissa grupper av detsamma är mer förutsägbara än någon gång tidigare under min livstid.

Vad är det för jönsar som ska göra tidningar nu (från och med måndag) egentligen?
Onämnbart många har lärt sig otroligt mycket. Eller nåt sånt. Var det "skit" så var det skit. Men om det var "bra" så visste man säkert att det var bra.
Rolig betalvägg det där, för övrigt(men den var det väl inte Calle som ville ha). Annars hade ju andra än prenumeranterna kunnat läsa den betydligt längre och mer värdiga samt intressanta avskedsintervjun.
(Typ i detta nu 2011, snart 2012 håller många tidningar på och inför samma saker som Calle gjorde här 1994)

Kristian Luuk håller den här säsongen ut. Sedan har rimligtvis även de som inte är fullt lika framsynta som jag fått nog. Nu är vi nog nog på väg mot Sheffield.
Skit-Stockholm. På sittråkighetsskalan mellan 0-100 ligger det här på typ 98.

Varför pratar Lisbeth Salander engelska med fransk brytning i The Girl With The Dragon Tattoo? Att de andra bryter på något försök till allmänskandinaviska kan väl få gå...
Annars en godkänd men alldeles för lång film. Den svenska filmen av den danska regissören var i mitt tycke jämnstark med den här amerikanska versionen. Den stora skillnaden kommer antagligen bli när/om Fincher(eller någon annan begåvad regissör) får fortsätta och göra de två andra filmerna. För de svenska filmerna med en svensk regissör(Daniel Alfredsson) var ju mer än lovligt jönsiga. Framför allt Flickan som lekte med elden.

Ni kan tacka Brian Eno.

Ni kan tacka Sopranos-skaparna. Allvarligt, "Glee"(och alla andra tv-serier och karaokebarer) kan också ta och tacka Sopranos-skaparna. Det är skillnad på genier och icke-genier. Det är väl inte direkt så att Glee och övriga representanter för karaoke-samhället skulle plocka upp låten om den inte hade förekommit i det där absolut sista Sopranos-avsnittet.

Annars tycker jag att det här var en rolig programserie när den gick senast. Hoppas att det blir bra nu också.

(Herregud!) Vad är grejen med "nya" Spotify?! Den där vita blaffan är ett tecken på utvecklingsstörning! Jag bara hatar det!

Puerto de Mogan på öns västsida är "nya" Nueva Estocolmo. Det märkte jag under besöket förra julen. Annars är ju klippningen föredömligt långsam på den här klassikern från  1980.

Betalade han 100 kronor för att få benet sönderstampat i Nicaragua eller? Jävla åsne-artikel.
Och Andreas tyckte att det var "onödigt" att få benet sönderstampat "för" 100 kronor. Kanske kunde någon upplysa den uppenbarligen volontärarbetande Andreas om att anledningen till att han är där som volontär är för att 100 kronor i Nicaragua är lite mer värt än 100 kronor i Östersund. Varför ringer man till en tidning och berättar om att man har blivit misshandlad i Centralamerika och att man "kanske ska ladda ner Kalle Anka"? Missförstå mig rätt –  jag hoppas att Andreas blir bra i sitt ben, även om det säkert inte kan verka så.

Avd. På jobbet en halvtimme till.

God jul!

Åh vad roligt! Anledningen till att det sällan är jobbigt när skåningarna håller på så där är ju att det i grund och botten finns ett mått av självdistans med.

Det finns det aldrig här.(Kommentarerna! Det är inte jag som är konstig...)

Jobbar kväll den här veckan(just nu för lugnt) och ska på julaftonens morgon lämna de som åker den omvända vägen åt sitt juldagsöde på det påkostat renoverade och antagligen mycket lönsamma stadshotellet här i staun.

Svaret är: ett ensamt rike där man kan äta hur mycket äcklig mat som helst, under förutsättning att den är utländsk och inte brittisk. Storbritannien är landet där man inte kan säga att mat från något annat land än Storbritannien är äcklig.
Menlösheten och rädhågsenheten som svar på den (bland vissa överdrivna) nationella stoltheten liknar i stora drag de nyrika svenskarna som reaktion på den svenska jantelagen.

Den omfattande blåsten som har varit under stora delar av tiden sedan jag kom hit har nästan gjort att jag har glömt bort hur fantastiskt skön luft det är här när det inte blåser. Det måste vara Sveriges bästa luft, när det inte blåser alltså.
Dock är inte kranvattnet lika bra.

2011 är alltså så imponerande bland. 2011 är året när folk slutgiltigt helt och hållet slutade förstå varandra. För att om möjligt kanske lyckas bli förstådd så tar folk numera det säkra före det osäkra. Man kan alltså se folk presentera sig med meningar i stil med jag tycker att ironin är den bästa humorn eller jag är en ganska ödmjuk person(jo, faktiskt). Detta tror jag kommer som en reaktion på att folk hela tiden tror sig läsa in vad folk menar när de pratar. Aha, han säger bokstavligen det där, men han menar nog egentligen det här. Det kan ofta vara någonting som är så subtilt att inte ens personen som uttalar orden har en tanke på dem.
Jag vill inte påstå att jag själv är något undantagsfall, dock har jag i alla fall som synes uppmärksammat problemet. Och jag skulle aldrig skriva jag tycker om disneyfilmer, ironi, fotboll, och friluftsliv.
Snart är vi framme vid/ tillbaka till(?) OBESERVERA ATT JAG INTE ÄR RASIST, men nu tänkte jag skoja lite om indier. Är ni beredda? Snart kommer skämtet.
SJÄLVKLART tycker jag att alla människor är lika mycket värda. Men nu tänkte jag skratta lite åt omgivningen. Är det okej med alla?

1) Gruyere.
Ost från Schweiz. När jag bodde i London fick jag kvittera ut en jättelik Guyere på postorder eftersom att de riktiga schweizarna som jag bodde med var borta.
2) Gorgonzola.
Ska det vara mögelost ska det vara gorogonzola, tycker jag.
3) Sulguni.
Någonstans mittemellan haloumni och mozarella. Mycket bra. En georgisk ost. När jag bodde i London gick jag i samma klass som brorsan till Georgiens nuvarande presiden, Saakasjvili. De hade ett lager av den här osten. När lagret tog slut fanns det ett nytt laget. De skulle dock byta bort osten mot ett medlemskap i Nato, sa man.
4) Manchego.
Ost i Spanien. Krämig hårdost.
5) Parmesan.
Kan användas till så mycket. En sympatisk och civiliserad del av Italien härbärgerar den här osten.

Här är ett typexempel på ett band som bara borde vara dj:s, musikläggare eller liknande. Fantastisk mix. Bandet själva är dock vad man på engelska skulle beskriva som just bland. Alltså intetsägande.

Världen är ganska ofta som i Stockholmsnatt, det här är definitivt inget undantag.

På sätt och vis känns det lite skönt att även Ängelholm(det är aldrig direkt panik på kussträckan mellan Helsingborg och Båstad) också kan drabbas av någonting. Här till exempel, att det har blåst.  Annars dock synd på anrikt värdshus i  attraktiv bad - och boendemiljö. Jag gillar ställen där folk i artikelkommentarerna påpekar att man ska vara glada över vad invånarna gjorde på 1700-talet.

Haagarna drar i detta nu på Eskilstuna i På spåret när vi åker NORRUT mot Sigtuna. Känner de inte igen Hagalund?

Just det. Glömde det allra viktigaste. Frank Worthington ska göra comeback – på Mjällbys julfest på Hanöhus.
De som fattar fattar.

Hälsningar de sydligaste kustlandskapen.

Det är 1988 och har precis börjat snöa(?).

Ingenting händer här och nu.

Jo, förresten. Det regnar.

Jag funderar på att köpa en sån där tröja med ditklistrade cd-skivor på som var populär i slutet på 80 och början på 90-talet och dansa in i typ den här videon, för att sedan bli kvar där inne fram till och med att Stone Roses-helgen i Manchester är i månadsskiften juni/juli. Allt för att manifestera att det inte är 2011 – året som vi hoppade över.

Det vore ju bra om SVT textade georgierna när de förklarar konfliktutveckling – på georgiska. Det blir lite svårt att hänga med annars.

Jag vill, jag vill ha tillbaka Sopranos!!! Eller ännu hellre någonting helt nytt som är lika bra och definierande!!! Mad Men är jättebra men Sopranos var BÄST. Bättre än allt annat som har sänts i tv. Antingen förstår man det eller så gör man inte det. Jag vill se det tablålagt på söndagkvällen. Jag vill ha fler Sopranos-avsnitt fast ändå inte! Det tog ju minst sagt SLUT när det väl tog slut. Jag vill alltså inte se repriser. Jag har aldrig varit personen som sitter och tittar på tv-serier(eller filmer för den delen) om och om igen. Varför vet jag inte.
För de som älskar repriser och Beck kan jag också meddela att Pojken i glaskupan visas i fyran i kväll. Vad är det de vill uppnå med detta ständiga Beck-repriserande? Att alla i Sverige ska lära sig alla avsnitten utantill, som i Kalle Anka och hans vänner på julafton? Ge mig dina tv-val på söndagskvällarna och jag ska tala om vem du är! Konstigaste tablåkrocken är Starke man och Agenda. Är det inte så att väldigt många av de som tittar på Agenda tycker att det korrumperade och inskränkta kommunalrådet också är roligt. Varför ligger inte Starke man klockan åtta? Och nej jag vet naturligtvis inte att det finns någonting som heter SVT Play. Det är inte grejen! Det är så mycket annat som man alltid måste uppsöka, och då kanske man inte vill uppsöka "förra veckans avsnitt av Starke man" Så roligt är det inte! På söndagar(inte minst den här tiden på året) vill man bara åka med i tablån. Klockan 22 tittar man för övrigt på Dokument utifrån.

Brian Enos julfest?

Och Bryan Ferry är årets H&M-tomte. HO HO!

Sammantaget efter hela Så mycket bättre - säsongen blev det en knapp seger för Laleh. Timbuktu kom tvåa och följs närmast av Ledin, som överraskade med en del bra tolkningar under programserien. Och av Wiehe som aldrig var riktigt bra, men heller aldrig riktigt dålig. E-Type, Dahlgren och PH tycker jag inte gjorde någon bra version under hela programserien.

Ett studiebesök på sportbar under El Clasico på lördagskvällen kan sammanfattas som följande(något som man ju redan visste). Spanjorer(på högskola) håller på Real Madrid. Snygga svenskar med viss världsvana håller också på Real Madrid. Epatraktor-chaufförer och kategori "övriga i Sverige 2011" håller på Barcelona. Själva matchen var inte speciellt bra. Framförallt inte Real Madrid.

Inte så konstigt alls. Det finns en viss mängd tillgångar som på något sätt måste fördelas. Italienska hushåll är i genomsnitt rikare än tyska. Men den italienska staten är fattigare än den tyska. Det är samma gamla knäckfrågor som alltid. Hur stort inflytande ska nationalstaten ha över dess medborgare? Hur mycket kan människor kräva av staten? Hur stor tilltro har medborgarna till staten?
Det är de här sambanden som rubbas under Eurokrisen när dessa frågor i betydligt större utsträckning blir transnationella. De medel som de tyska hushållen frivilligt avstår för att ha en stabil tysk nationalstat ska plötsligt användas till att hjälpa den italienska staten, som det italienska samhället mer eller mindre medvetet har prioriterat ner till förmån för en större individuell frihet.

Fy fan vad tråkig Kristian Luuk är. Han funkade 96/97.

”De kunde lika gärna föreslå EU-gemensamma punktskatter på cricketutrustning och vita bönor i tomatsås för att finansiera italienska budgetunderskott”

och

Benke

Lite storm på det, och det var väl den dagen på det stora hela.

Har avnjutit en vinst men förlustmatch med världens konstigaste idrottsklubb – Manchester City. Ekonomiskt dopad. Mer själ än lokalkonkurrenterna på läktarplats, mindre själ än de likaledes utslagna lokalkonkurrenterna på plan och bänk. Som objektiv åskådare vill jag se Manchester City med deras ekonomiska dopning försvinna(United är inte heller direkt attraktiva eller roliga nuförtiden. Allt är bara beiget och ointressant). Manchesters sämsta rockband Oasis håller också på City. De bästa Manchester-grupperna tenderar faktiskt att dra åt United i sina sympatier – trots allt snack om att City är mer äkta Manchester. Jag skiter i vilket. Jag håller på AIK. Det känns dock mäktigt att Napoli är vidare i svampligan.

På lördag är det en match mellan världens mäktigaste fotbollsklubb och Kataloniens största fotbollsklubb. Ska bli intressant. Real är dock något så unikt som "hela Spaniens klubb"(lex "hela Sveriges Blåvitt") OCH en av världens mest raffinerade klubbar. Jag vill inte påstå att jag håller på dem eller bryr mig så vansinnigt mycket om La Liga. Men jag lockas ju en del av sånt som det blir inte större än så här. Sedan gillar jag staden Madrid.

Jag gillar ju för övrigt att överhöra bardiskussioner som gör att man konkretiserar var man är någonstans. Följande är ett utdrag från Karlskrona hösten/vintern 2011.
(sluddrigt)
Vi har en golfliga med 16 pers. Hälften militära, hälten civila. Vi är två som dricker rosé.

Fenomenet Stieg Larsson har hållt landet i ett järngrepp sedan 2005. Hur kommer den här epoken att sammanfattas i historieböckerna? Åren när ingenting utvecklades och allting stannade, och däremellan lite(eller snarare väldigt mycket) Stieg Larsson.
När den i vågor återkommande Stieg Larsson-febern släpper för gott måste det komma någonting annat i stället. Annars kommer det att vara ingenting precis hela tiden.

Som sagt. INGET fel på Milleniumtrilogin. Men att den får så gigantiskt mycket utrymme överallt måste ju bero på att det inte händer så där värst mycket annat av sådant som kan anses som upphetsande.

Spotifys tips på ny musik indikerar att det tror att jag är i Danmark, då jag får tips om julmusik på detta språk(andra sidor gissar på Holland). Jaja, det kan ju vara lite omväxlande(i jämförelse med den "traditionella" julmusiken) i alla fall. På temat outtjatad julmusik gillar jag annars Saint Etiennes julskiva från förra året(I´ve got a signed copy of that one!). Jaja, det om detta( men man vet ju aldrig). Nu önskar jag bara att det håller sig snöfritt här.

Det ska ju tydligen bli en tredje säsong av Så mycket bättre. Premiäråret var det deltagarna som "ställer upp på allt, ring bara!". I år är det de som inte har någonting emot att ställa upp på vad som helst, under förutsättning att det är en garanterad succé, vilket det ju var inför årets omgång. En vända till med sannolika deltagare med hyfsat breda låtrepertoarer finns det nog utrymme för i Sverige. Men sedan tror jag nog att det är stopp. Följande svenska artister får väl till exempel anses vara osannolikt att de skulle vilja vara med.

1) Agnetha Fältskog – ställer mycket sällan upp på ens vanliga intervjuer
2) Thåström – se ovan
3) Ulf Lundell - folkilsk
4) Per Gessle - för rik
5) Robyn - för stor just nu
6) Mauro Scocoo - ja eller hur...
7) Olle Ljungström - se ovan
8) Carola – känns väl fortfarande lite för stor ändå, trots utebliven musikalisk framgång de senaste åren. Det är star quality det...
9) Magnus Uggla - Va i helvete då för? För att någon bortglömd artist som var stor 2005 temporärt ska kunna bli störst i landet med någon prettoversion av Vittring eller Varning på stan? Jag har lyssnat igenom din skivor, och du har ju gjort så mycket. Men jag har valt en låt som heter Jag skiter. Jag fastnade för texten i den här låten.
10) Peter LeMarc - Skulle antagligen tjäna riktigt ordentligt på ett deltagande. Hans låtkatalog skulle behöva exponeras för 2 miljoner svenskar för att den ska leva kvar på det sättet som den har potential att göra. Men scenskräck deluxe gör att det knappast känns troligt.

En trolig deltagare nästa säsong är väl antagligen Niklas Strömstedt. Tommy Körberg skulle faktiskt inte förvåna mig, han är underhållande med karaktär. Har mycket att berätta och flera riktigt folkkära låtar i repertoaren. Orup har säkert fått en förfrågan och är väl inte helt otänkbar. Veronica Maggio kan nog vara med någon gång, om hon får en karriärsvacka. Lisa Nilsson är jag lite osäker på, detsamma gäller för hennes namne Ekdahl. Annika Norlin kanske? Marit Bergman? Siw Malmqvist?  Håkan Hellström skulle nog inte ha jättemycket emot att vara med, å andra sidan är det ju inte någonting han behöver göra för att hålla karriären levande. Vidare är ju Winnerbäck lika skygg som topp tre på osannolika-listan, men han känns ändå som någon jag tror skulle kunna uppskatta programkonceptet. Någon frontfigur i något svenskt band som är/har varit stort? Vem skulle det vara? Jag vet inte.

Å vad(möjligen ofrivilligt) rolig Jason Pierce är. Han är alltså lockad av att nu göra the great lost album. Alltså att ha det redan som intention är så post everything att jag är mållös.

Hela samtiden är, och har väldigt länge varit Ladies and Gentlemen, we´re floating in space (men gruppens övriga alster har kanske just på grund av denna titel glömts bort lite). Jason Pierce var kanske  först med att vara post everything. Han har alltid varit post everything




2002 fick man fortfarande vara med i tv även om man inte ville.

Stone Roses ska spela på Hultsfred sägs det. Mani var där förra året med Primal Scream för att framföra Screamadelica. Det var då alla undrade varför de inte gjorde det sistnämnda på Way Out West i stället. Hur mycket kapital har de här nya ägarna till Hultsfred egentligen? Sannolikt dyra bokningar trots fjolårets biljettfiasko.

Jaja, jag ska till "premiärhelgen" i Madchester i sommar, så jag skiter egentligen i vilket