Vadå välmående?

Inte så konstigt alls. Det finns en viss mängd tillgångar som på något sätt måste fördelas. Italienska hushåll är i genomsnitt rikare än tyska. Men den italienska staten är fattigare än den tyska. Det är samma gamla knäckfrågor som alltid. Hur stort inflytande ska nationalstaten ha över dess medborgare? Hur mycket kan människor kräva av staten? Hur stor tilltro har medborgarna till staten?
Det är de här sambanden som rubbas under Eurokrisen när dessa frågor i betydligt större utsträckning blir transnationella. De medel som de tyska hushållen frivilligt avstår för att ha en stabil tysk nationalstat ska plötsligt användas till att hjälpa den italienska staten, som det italienska samhället mer eller mindre medvetet har prioriterat ner till förmån för en större individuell frihet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0