twd

*Vad är det förresten som gör att jag grämer mig över att(med största sannolikhet) missa Prince, samtidigt som jag inte ens bryr mig om att köpa biljetter till en del andra spelningar med grupper och artister som jag faktiskt (också) gillar väldigt mycket? Bryan Ferry kommer till Cirkus i nästa vecka. Hans Roxy Music är en av mina favoritgrupper genom alla tider. Jag känner faktiskt betydligt mer för flera av deras skivor än jag känner för Prince. Är det för att jag kan ana mig till att Bryan Ferry kommer att vara knappt ens en skugga av sitt forna jag, medan jag fortfarande har ganska stora förhoppningar på Prince som live-akt? Morrissey som också har följt med mig(fast i väldigt olika omfattning) under i alla fall hela mitt myndiga liv ska spela i alla fall två gånger i Sverige i sommar. Jag känner mest "jaha?!". Vad är det som gör att jag gäspar åt återförenade Pulp i Göteborg, men åkte till London för att se återförenade Blur 2009. Okej, Blur var och är min "etta" bland banden från brittpopvågen, men så stor skillnad i entusiasm inför de båda återföreningarna borde det rent logiskt sett inte vara. Herregud vad mycket det krävs för att jag ska bli entusiastisk nuförtiden. Liksom Blur återförenas tillfälligt och spelar Parklife – i Hyde Park. Det är där någonstans ribban ligger för att jag ska kunna frambringa mer än ett "jasså!?". Och detta skrämmer mig lite grann.

*Jag tycker ändå att det på något sätt är lite fint att Gill Scott Heron går bort samtidigt som hans konstnärsskap är förhållandevis brett uppskattat.

*Jag tycker inte om när människor i maktställning använder ord som "slödder", vad det nu än handlar om. Och fråga aldrig Mats Olsson om lösningen på något problem. Det är nämligen helt omöjligt att få honom att säga någonting som inte är dumt, eller ens sant nuförtiden. Helt barockt att man över huvud taget väljer att prata med honom när man kan prata med otroligt mycket mer insatta och nyanserade "krönikörer" som exempelvis Esk och Niva.