twd

*Jag fattar fortfarande inte hur det gick till när Kanye West fick den där röstförvrängaren inopererad i halsen. Problemet är, som jag har varit inne på tidigare, att artistens pretentioner inte motsvarar talangen. Om någon har gjort ett mästerligt album så heter det aldrig "My Beautiful Dark Twisted Fantasy". Det är en vilja att ettikera någonting som något det inte är. Med detta sagt. Jag förstår inte vad skillnaden är som gjorde recensenterna lyriska över albumet, men inte över den här konserten. Det var i mitt tycke samma sak, fast live. Och musiken tjänar på en riktig påkostad over the top-koreografi. På det stora hela var jag mer imponerad över gårdagens konsert än Kanyes senaste skiva. Men Markus Larsson har rätt gällande den förbluffande bristen på humor och självdistans. Kanye West är antagligen fullständigt galen på riktigt. Men det viktiga är att jag i alla fall kommer minnas den där konserten - länge. Vilket man ju inte kan säga om, ehh, nästan alla andra konserter man har varit på. När fan. Var fan. Vem fan var det? Liksom

*Och en massa respekt till 70-åringen(eller vad det kan ha varit) i Lou Reed-tröja på Ariel Pink-konserten. Vars publik i övrigt bestod av precis de man hade räknat ut på förhand skulle vara där...