Tylösand
På sätt och vis liknar ju Halmstad den kommunen jag själv har vuxit upp i. Helgerna tillbringar befolkningen med att åka bil mellan olika "öar" av butikskluster i stadens utkanter. Östra delen är "ful-Halmstad" och västra delen "fin-Halmstad". Det är väldigt tydligt. Men det är ändå inte så stor skillnad mellan de båda delarna. Östra delen är mycket intdustriområden, miljonprogram och villaområden av mindre märkvärdig karaktär.
Ungefär en mil västerut från centrum räknat finns den rikskända badorten Tylösand. Fruktansvärt(jo...) mycket folk under semestertider. Men även om det är en nedsprungen turistort i juli är den nästan hårdare exploaterad som bostadsort. Hela vägen längs strandremsan ligger, vad som kan vara, hela landets ocharmigaste så kallade "gräddhylla".
Det finns inget småskaligt eller trevligt över Tylösand(eller kringliggande orter). Det finns, och det här är väl värst enligt Tylösand-bornas egen självbild, inte heller särskilt mycket exklusivitet över Tylösand (numera – det var ju bland annat hit de besuttna åkte för att bada tidigt under förra seklet). Nu tävlar lokala bilskojare och Ica-handlare med varandra i historielös smaklöshet när de uppför sina egna versioner av vad Mickan i Solsidan skulle kalla för en Gant-katalog från 92. Runda fönster(som i en båt!) upptill, stora fönster på nedervåningen och balkongdörrar i glas. Det är inget märkvärdigt alls. Det känns som att åka omkring i en smaklösare variant av de stora välmående(men inte allra rikaste) villaområdena i Täby eller Nacka.
Själva stranden påminner en del om Maspalomas, med den vinddrivna sanden. Skillnaden är att Tylösand är mindre, har färre sotimmar och kortare säsong, samt att det växer gräs och nyponbuskar på sanden där.
Ungefär en mil västerut från centrum räknat finns den rikskända badorten Tylösand. Fruktansvärt(jo...) mycket folk under semestertider. Men även om det är en nedsprungen turistort i juli är den nästan hårdare exploaterad som bostadsort. Hela vägen längs strandremsan ligger, vad som kan vara, hela landets ocharmigaste så kallade "gräddhylla".
Det finns inget småskaligt eller trevligt över Tylösand(eller kringliggande orter). Det finns, och det här är väl värst enligt Tylösand-bornas egen självbild, inte heller särskilt mycket exklusivitet över Tylösand (numera – det var ju bland annat hit de besuttna åkte för att bada tidigt under förra seklet). Nu tävlar lokala bilskojare och Ica-handlare med varandra i historielös smaklöshet när de uppför sina egna versioner av vad Mickan i Solsidan skulle kalla för en Gant-katalog från 92. Runda fönster(som i en båt!) upptill, stora fönster på nedervåningen och balkongdörrar i glas. Det är inget märkvärdigt alls. Det känns som att åka omkring i en smaklösare variant av de stora välmående(men inte allra rikaste) villaområdena i Täby eller Nacka.
Själva stranden påminner en del om Maspalomas, med den vinddrivna sanden. Skillnaden är att Tylösand är mindre, har färre sotimmar och kortare säsong, samt att det växer gräs och nyponbuskar på sanden där.
Kommentarer
Trackback
