Jag hoppas att...

Nu har jag varit och sett Sveriges antagligen objektivt sett bästa liveakt någonsin(på skiva och utan Damn! är det lite väl ojämnt...). Och nu när det har gått en sisådär drygt tio år känns det faktiskt lite stort att man var hyfsat tidig med att hajpa Timbuk.

Oavsett vad man tycker så är det också rätt mäktigt att se en redan etablerad artist bränna av en riktigt stor sommarhit på den allra största festligheten i den objektivt sett(långt ifrån bästa men i alla fall) mesta sommarstaden(alla bara: HÄLSA TILL SATAN TILL VI HÖRS!).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0