Ja, herregud...

Fortsätt ni att köpa ljusa nazistmöbler på Ikea. Själv har jag i så stor utsräckning som möjligt alltid försökt att undvika det, eftersom att jag alltid har fått en obehagskänsla av att vara inne på varuhusen. Jag har också alltid tyckt att Ingvar Kamprad varit obehaglig, eller kanske i ännu större utsträckning svenskarnas dyrkande av honom. Ett dyrkande som mest har hämtat näring i att att han vägrar flyga förstaklass trots att han är mångmiljardär. Det det här handlar om är ju att de här människorna älskar att se någon som har jantelagen som koncept lyckas möblera stora delar av världen.
Slit och släng, få hela Sverige att se likadant ut och glömma bort sitt ursrprung. Applicerbart även på Ingvar.

Det är alltså en blandning av fascism och jantelag. Ska vi kalla det jantefascism? Supertrevligt. Den tredje vägen?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0