Ålakungen
Jag har inte varit inne på förra veckans fotboll. Jag har behövt lite tid att förtränga matcheländena(Rosenborg samt Mjällby – AIK).
Men det är ganska absurt att det spelas allsvensk fotboll på Strandvallen. Alltså Sölvesborg är en liten kommun, Mjällby är en liten by i kommunen som bara har en Preem-mack och någon slags livsmedelsbutik. Strandvallen ligger i en ännu mindre by som heter Hällevik, utanför Mjällby(om nu någonting kan ligga utanför Mjällby)
Östra Blekinge har Ronneby med flygflottiljen F 17, Brunnsparken och en befolkning som negligerar sin egen ort. Vidare har man Karlskrona. Marinstad, världsarv(hela stan!). Stor betydelse under stora delar av historien, dock deppigt främst på 80-talet. Nu är det segelbåtar, blondiner i randiga tröjor, cocktailbarer och lunchrestauranger som serverar hälsosam mat. Försäkringskassa, arbetsförmedling, H&M, högskola och allt annat, liksom mitt ute i vattnet. När Karlskrona skulle grundas så tvingade man Ronnebyborna att flytta dit. Förra året stängde Ronnebys del av högskolan.
Orsak: Den skulle centraliseras till Karlskrona. Så är det här.
Karlskrona lider (eller gynnas?)som alla andra likande städer, halvstora med tillgång till olika eftergymnasiala utbildningar, av att man strävar efter att vara så nationellt och internationellt gångbara som möjligt. I Ronneby heter således stadsfesten Tossia bonnadan. I Karlskrona har man International Sail Festival, Chamber Music Festival etc. Nackskott på kroppkaka, liksom.
Tillbaka till lördagens fotbollsmatch. Jag lämnade alltså ytterligare någon form av stadsfest med internationellt namn och lika internationell matmarknad. Tog bilen de dryga åtta milen till Hällevik. Hamnade mitt i någon form av badanläggning(alla allsvenska fotbollsarenor borde ligga 50 meter från finkornig sandstrand...). Till tjejerna i kiosken: – Vart ligger närmsta toalett?
– Det måste väl vara omklädningsrummen...
(Detta fick jag dementerat för mig i dag, men jag tyckte att det var så anmärkningsvärt att jag var tvungen att ta med det).
Inne på Strandvallen var det fler åskådare än det var på Dif:s hemmamatch på Stadion. Och här kommer den stora brytningen mot den pastellfärgade staden med det internationellt gångbara semesterklimatet.
Man kallar (bland mycket annat konstigt) matchens lirare för ålakungen?!
Sölvesborg är för övrigt den kommunen i länet som har bäst inflyttningsnetto efter Karlskrona. Några av de dyraste husen i länet ligger inte långt från den så kallade fotbollsarenan. Hur kan det vara sådan sjuk skillnad? Har de självdistans när de kallar matchens lirare för ålakungen?
Och vad är mest uthärdligt i längden? Chamber Music Festival eller just ålakungen?
Eller så svarar man bara som Mjällbys legendariske engelsman Frank Worthington gjorde till en tidning, på frågan om vilken av alla klubbar han har trivts bäst i:
– Hanöhus night club!
Men det är ganska absurt att det spelas allsvensk fotboll på Strandvallen. Alltså Sölvesborg är en liten kommun, Mjällby är en liten by i kommunen som bara har en Preem-mack och någon slags livsmedelsbutik. Strandvallen ligger i en ännu mindre by som heter Hällevik, utanför Mjällby(om nu någonting kan ligga utanför Mjällby)
Östra Blekinge har Ronneby med flygflottiljen F 17, Brunnsparken och en befolkning som negligerar sin egen ort. Vidare har man Karlskrona. Marinstad, världsarv(hela stan!). Stor betydelse under stora delar av historien, dock deppigt främst på 80-talet. Nu är det segelbåtar, blondiner i randiga tröjor, cocktailbarer och lunchrestauranger som serverar hälsosam mat. Försäkringskassa, arbetsförmedling, H&M, högskola och allt annat, liksom mitt ute i vattnet. När Karlskrona skulle grundas så tvingade man Ronnebyborna att flytta dit. Förra året stängde Ronnebys del av högskolan.
Orsak: Den skulle centraliseras till Karlskrona. Så är det här.
Karlskrona lider (eller gynnas?)som alla andra likande städer, halvstora med tillgång till olika eftergymnasiala utbildningar, av att man strävar efter att vara så nationellt och internationellt gångbara som möjligt. I Ronneby heter således stadsfesten Tossia bonnadan. I Karlskrona har man International Sail Festival, Chamber Music Festival etc. Nackskott på kroppkaka, liksom.
Tillbaka till lördagens fotbollsmatch. Jag lämnade alltså ytterligare någon form av stadsfest med internationellt namn och lika internationell matmarknad. Tog bilen de dryga åtta milen till Hällevik. Hamnade mitt i någon form av badanläggning(alla allsvenska fotbollsarenor borde ligga 50 meter från finkornig sandstrand...). Till tjejerna i kiosken: – Vart ligger närmsta toalett?
– Det måste väl vara omklädningsrummen...
(Detta fick jag dementerat för mig i dag, men jag tyckte att det var så anmärkningsvärt att jag var tvungen att ta med det).
Inne på Strandvallen var det fler åskådare än det var på Dif:s hemmamatch på Stadion. Och här kommer den stora brytningen mot den pastellfärgade staden med det internationellt gångbara semesterklimatet.
Man kallar (bland mycket annat konstigt) matchens lirare för ålakungen?!
Sölvesborg är för övrigt den kommunen i länet som har bäst inflyttningsnetto efter Karlskrona. Några av de dyraste husen i länet ligger inte långt från den så kallade fotbollsarenan. Hur kan det vara sådan sjuk skillnad? Har de självdistans när de kallar matchens lirare för ålakungen?
Och vad är mest uthärdligt i längden? Chamber Music Festival eller just ålakungen?
Eller så svarar man bara som Mjällbys legendariske engelsman Frank Worthington gjorde till en tidning, på frågan om vilken av alla klubbar han har trivts bäst i:
– Hanöhus night club!
Kommentarer
Trackback
