Så lugnt, så lugnt
Det slår mig alltid hur sjukt lugnt det är här ( i Köpenhamn), bortsett från Ströget och Rådhusplatsen.
Är det för att alla cyklar? Eller är det för att köpenhamnarna är bättre än stockholmarna på att anpassa sin stressnivå till stadens storlek? Städerna är ungefär jämnstora. De som bor i Stockholm verkar tro att de går omkring på Manhattan eller sitter i bilkö på väg in i Paris. Köpenhamnarna verkar tro att de cyklar omkring på Legoland.
Nåväl. Frågan är om det ikväll blir ett sånt där område där man tidigare torkade fisk/slaktade kött(populär följetång här under hela 2009) , eller ex-skobutiken med fotoförbud som dessutom aktivt motarbetar det kontantlösa samhället.
Edit: Det blev skobutiken. Roligast under kvällen: Det är innan midnattt. Musik på ganska låg nivå. Sparsamt med folk i lokalen. Sparsam berusningsnivå. Sparsam ljudnivå. Av någon anledning spelas titelspåret till StationToStation. När Bowie sjunger The European Cannon is Here, i sluttampen på den tio minuter långa låten, kommer tre stycken objektivt sett brutalt snygga tjejer in i lokalen. Folk, även den kvinnliga delen, noterar tid för landning. Några sekunder senare, skarvar låten in i When Doves Cry. Och en överrumplad bartender får ta emot en beställning på Pina Colada, från en rund turkos norrman.
Samlat ansiktsuttryck i den smygelitistiska lokalen. Kan man gå vilse så långt? Och hit?
De två ultimata augustilåtara har för övrigt gjorts för längesedan. Alltså behöver ingen försöka igen.
REM – Nightswimming
Jag tycker ju oftast att de är så tråkiga, så tråkiga. Automatic For The People-skivan är dock ganska svår att snacka bort. Den står intakt som ett av de otvivelaktiga monumenten över 90-talet. Den här låten hade varit den bästa sensommarlåten om inte...
Roxy Music – More Than This
Alltså alla krystade försök till "balearica" och andra typer av sommarhits. När Bryan och Brian inte drog jämnt längre blev ju Brian(Eno) så mycket mer intressant och inflytelserik än Bryan(Ferry). Brian stakade ut visioner åt alla möjliga håll och strösslade med sin genialitet över så väl andras som egna projekt. Roxy Musics kvarvarande ledare Bryan Ferry var bara intresserad av en väg och ett mål. Det här. När de hade nått hit upphörde också gruppen att existera. Om det tar några veckor att sätta sig in i vidden av Enos inflytande, så räcker det i Ferrys fall med att lyssna på More Than This. Och som enskild låt betraktat lär den ju slå det mesta som Eno mäktat med, och nästan alla andra låtar också för den delen. I sensommarkonkurrensen är den på en annan planet än resten.
Är det för att alla cyklar? Eller är det för att köpenhamnarna är bättre än stockholmarna på att anpassa sin stressnivå till stadens storlek? Städerna är ungefär jämnstora. De som bor i Stockholm verkar tro att de går omkring på Manhattan eller sitter i bilkö på väg in i Paris. Köpenhamnarna verkar tro att de cyklar omkring på Legoland.
Nåväl. Frågan är om det ikväll blir ett sånt där område där man tidigare torkade fisk/slaktade kött(populär följetång här under hela 2009) , eller ex-skobutiken med fotoförbud som dessutom aktivt motarbetar det kontantlösa samhället.
Edit: Det blev skobutiken. Roligast under kvällen: Det är innan midnattt. Musik på ganska låg nivå. Sparsamt med folk i lokalen. Sparsam berusningsnivå. Sparsam ljudnivå. Av någon anledning spelas titelspåret till StationToStation. När Bowie sjunger The European Cannon is Here, i sluttampen på den tio minuter långa låten, kommer tre stycken objektivt sett brutalt snygga tjejer in i lokalen. Folk, även den kvinnliga delen, noterar tid för landning. Några sekunder senare, skarvar låten in i When Doves Cry. Och en överrumplad bartender får ta emot en beställning på Pina Colada, från en rund turkos norrman.
Samlat ansiktsuttryck i den smygelitistiska lokalen. Kan man gå vilse så långt? Och hit?
De två ultimata augustilåtara har för övrigt gjorts för längesedan. Alltså behöver ingen försöka igen.
REM – Nightswimming
Jag tycker ju oftast att de är så tråkiga, så tråkiga. Automatic For The People-skivan är dock ganska svår att snacka bort. Den står intakt som ett av de otvivelaktiga monumenten över 90-talet. Den här låten hade varit den bästa sensommarlåten om inte...
Roxy Music – More Than This
Alltså alla krystade försök till "balearica" och andra typer av sommarhits. När Bryan och Brian inte drog jämnt längre blev ju Brian(Eno) så mycket mer intressant och inflytelserik än Bryan(Ferry). Brian stakade ut visioner åt alla möjliga håll och strösslade med sin genialitet över så väl andras som egna projekt. Roxy Musics kvarvarande ledare Bryan Ferry var bara intresserad av en väg och ett mål. Det här. När de hade nått hit upphörde också gruppen att existera. Om det tar några veckor att sätta sig in i vidden av Enos inflytande, så räcker det i Ferrys fall med att lyssna på More Than This. Och som enskild låt betraktat lär den ju slå det mesta som Eno mäktat med, och nästan alla andra låtar också för den delen. I sensommarkonkurrensen är den på en annan planet än resten.
Kommentarer
Trackback
