Om länders varumärken
Om man ska bli lite allvarlig med anledning av föregående inlägg så är det nog så att det där med vad man förknippar olika länder med är viktigare än vad man tror. Utländska varumärkesexperter brukar ju mena att Sverige är relativt unikt på så sätt att man uppfattas som både tryggt och sexigt. Det delas väl i viss mån med våra nordiska grannländer men dessa har ju inte varit i närheten av att vara lika framgångsrika med sina kulturella exportvaror genom åren.
Det är ju också så att eventuella baksidor måste vägas upp med fenomen och företeelser som av de flesta uppfattas som positiva. Om vi tar länderna i det gamla Östeuropa som exempel. Här lider samtliga länder av sviterna från järnridån samtidigt som man olika framgångsrikt håller på att anpassa sig till EU:s villkor. Ändå har länderna väldigt olika attraktionskraft på omvärlden. För att återknyta till föregående inlägg. Om någon säger "Tjeckien" så ligger det nära till hands att tänka 1) Prag 2) Öl 3) Ishockey 4) (eventuellt) prostitution 5) Kafka.
Ungern: 1) Budapest 2) Gulasch 3) Langos 4) (eventuellt) prostitution 5) Kanske den gamle fotbolsslegendaren Puskas, alternativt "hästar".
Om jag däremot säger Slovakien, Bulgarien, Rumänien eller för den delen Polen – det i de flesta avseenden mest framgångsrika av länderna i det gamla öst? Någon kulturintresserad kanske har varit i Gdansk, några kanske faktiskt har hört om den relativa ekonomiska frammarschen Polen har gjort de senaste tio åren. Men det är inte alls säkert. Bulgarien? Den billigaste formen av fyllecharter, korruption. Slovakien? Spelar inte dom också ishockey? Det stora landet Rumänien? Eh, Dracula?
Länder som till exempel USA, Italien och Brasilien drabbas ofta av negativ rapportering i medierna. Men eftersom att samtliga tre länder samtidigt förknippas med så många positiva saker går det på ett ut, eller det positiva kanske till och med för många överskuggar eländet. Men är det bra eller dåligt att det är så? Många italienare hade säkert velat att fler i omvärlden brydde sig mer om landets mediemonopol och gigantiska problem med organiserad brottslighet än att boka ännu en påskhelg i Rom eller augustivecka vid Adriatiska havet. Jag vet att många brasilianare är dödströtta på romantiserandet av Copacabana och den "brasilianska fotbollen"(som i ärlighetens namn inte varit mer underhållande än någon annan fotboll under min livstid, så fick jag det sagt också). Men å andra sidan. Hade man hellre haft ett "varumärke" som enbart präglades av skottlossning i Rios favelor? De som är drabbade av misären har annat att tänka på och bryr sig knappast. Men alla människor som lever på det stora hela normala liv utan några egentliga möjligheter att påverka omvärldens bild av sitt land. De ska nog vara glada att de har Copacabana – också.
Det är ju också så att eventuella baksidor måste vägas upp med fenomen och företeelser som av de flesta uppfattas som positiva. Om vi tar länderna i det gamla Östeuropa som exempel. Här lider samtliga länder av sviterna från järnridån samtidigt som man olika framgångsrikt håller på att anpassa sig till EU:s villkor. Ändå har länderna väldigt olika attraktionskraft på omvärlden. För att återknyta till föregående inlägg. Om någon säger "Tjeckien" så ligger det nära till hands att tänka 1) Prag 2) Öl 3) Ishockey 4) (eventuellt) prostitution 5) Kafka.
Ungern: 1) Budapest 2) Gulasch 3) Langos 4) (eventuellt) prostitution 5) Kanske den gamle fotbolsslegendaren Puskas, alternativt "hästar".
Om jag däremot säger Slovakien, Bulgarien, Rumänien eller för den delen Polen – det i de flesta avseenden mest framgångsrika av länderna i det gamla öst? Någon kulturintresserad kanske har varit i Gdansk, några kanske faktiskt har hört om den relativa ekonomiska frammarschen Polen har gjort de senaste tio åren. Men det är inte alls säkert. Bulgarien? Den billigaste formen av fyllecharter, korruption. Slovakien? Spelar inte dom också ishockey? Det stora landet Rumänien? Eh, Dracula?
Länder som till exempel USA, Italien och Brasilien drabbas ofta av negativ rapportering i medierna. Men eftersom att samtliga tre länder samtidigt förknippas med så många positiva saker går det på ett ut, eller det positiva kanske till och med för många överskuggar eländet. Men är det bra eller dåligt att det är så? Många italienare hade säkert velat att fler i omvärlden brydde sig mer om landets mediemonopol och gigantiska problem med organiserad brottslighet än att boka ännu en påskhelg i Rom eller augustivecka vid Adriatiska havet. Jag vet att många brasilianare är dödströtta på romantiserandet av Copacabana och den "brasilianska fotbollen"(som i ärlighetens namn inte varit mer underhållande än någon annan fotboll under min livstid, så fick jag det sagt också). Men å andra sidan. Hade man hellre haft ett "varumärke" som enbart präglades av skottlossning i Rios favelor? De som är drabbade av misären har annat att tänka på och bryr sig knappast. Men alla människor som lever på det stora hela normala liv utan några egentliga möjligheter att påverka omvärldens bild av sitt land. De ska nog vara glada att de har Copacabana – också.
Kommentarer
Trackback
