twd

Någonting som i alla fall första halvan av det här decenniet kommer att bli ihågkommet för  är  den enfalidga civilisationskritiken. Internationellt tänker jag på Michael Moore och hans gelikar. Men med tanke på den enfaldige president Bush är det kankse inte konstigt att kritiken mot honom också blev därefter.

I Sverige har vi ju vår så kallade hip hop som allt som oftast vill klistra på någon form av medvetet socialt engagemang. Och i dagend DN Kultur breder man ut Promoe över ett uppslag, mannen som på något sätt har fått stå som symbol för just den "medvetna" delen av hip hop-scenen.

Vad har han då åstadkommit rent musikaliskt genom åren?

Det är faktiskt svårt för mig att svara på då jag inte har orkat lyssna till honom ordentligt sedan jag gick ut gymnasiet. Det som jag har råkat höra i förbifarten har dock inte varit bra(annars hade jag väl liksom börjat lyssna mer ingående, det säger sig självt). För mig är den typiske Promoe-lyssnaren någon som bor i en småstad, har akademikerföräldrar, är datorspelsberoende och överviktig samt sympatiserar med Vänsterpartiet. Han tror precis som Promoe att han har förstått precis allt här i världen. Det är också detta jag ser framför mig när jag hör musiken. Promoe appelerar alltså till samma publik som Michael Moore.

Vad har han åstadkommit nyligen?

Det är lättare att svara på. Det här. 
Den lättaste formen av samhällskritik. Alla öppna dörrar som kan sparkas in sparkas också in.
Det ironiska är att det kommer att bli en större hit hos just "Svenne Banan" än hos Promoes ovan beskrivna kärnpublik.
Den kommer att leta sig in på spellistor med Magnus Uggla - Kung i baren, Sommartider och sommarens svar på Jambagrodan. Något så vedervärdigt har nog inte hörts från den svenska hip hop-scenen sedan just The båtten is nådd.

Övrigt: Fattaru framstår allt mer som svensk hip hops behållning.