Ju äldre desto bättre
Jag har som den duktigt medvetne medborgaren jag alltid har sett mig som börjat läsa Blåsta av Gustav Fridolin. Det är en intressant tes han har, den om att 80-talistgenerationen på grund av 90-talets sparåtgärder skulle ha blivit lämnade kvar på perrongen efter gymnasiet. Det är emellertid alldeles för enket att härleda allting tillbaka till 90-talets krisår. Det finns i samanhanget konkreta problem på arbetsmarknaden som jag antar att den gode Fridolin på grund av sin politiska hemvist kommer att avstå från att problematisera i boken.
Annars har det varit ju äldre desto bättre som har gällt i mediebruset i veckan. Bredvid Blåsta ligger Philip Roths Vålnaden försvinner (Exit Ghost) och väntar på att bli läst. Den gamle Roth ska alltså en gång för alla utplåna sitt alter ego Nathan Zuckerman. Återstår att se om det räcker för Akademin.
Bob Dylan som nästan känns äldre än Philip Roth har gett ut en ny skiva. Första två styckena i Lokkos SvD-recension sammanfattar på något sätt mina känslor för denna legend 2009. Jag förstår liksom att han har gjort fantastiskt mycket musik. Men om jag numera nästan somnar av Blonde On Blonde så känns det här inte som någonting jag bör försöka med, om jag inte har svårt att sova, det vill säga. Återstår att se om det räcker för Akademin(den här meningen är bara effektsökeri samt lite raljerande , don´t worry!).
Nototriske sommarskojaren Mange Schmidt tänker i konkurrens med Promoe (och Markoolio?) "förgylla" även 2009. Han går i Vet att du förstår hårt åt Ratatas Jackie. Den har här flyttats från innerstadsbalkong efter 22.00 i september valfritt år, till Gallerian Hamngatan, mitt på dagen i juni 2009.
Annars har det varit ju äldre desto bättre som har gällt i mediebruset i veckan. Bredvid Blåsta ligger Philip Roths Vålnaden försvinner (Exit Ghost) och väntar på att bli läst. Den gamle Roth ska alltså en gång för alla utplåna sitt alter ego Nathan Zuckerman. Återstår att se om det räcker för Akademin.
Bob Dylan som nästan känns äldre än Philip Roth har gett ut en ny skiva. Första två styckena i Lokkos SvD-recension sammanfattar på något sätt mina känslor för denna legend 2009. Jag förstår liksom att han har gjort fantastiskt mycket musik. Men om jag numera nästan somnar av Blonde On Blonde så känns det här inte som någonting jag bör försöka med, om jag inte har svårt att sova, det vill säga. Återstår att se om det räcker för Akademin(den här meningen är bara effektsökeri samt lite raljerande , don´t worry!).
Nototriske sommarskojaren Mange Schmidt tänker i konkurrens med Promoe (och Markoolio?) "förgylla" även 2009. Han går i Vet att du förstår hårt åt Ratatas Jackie. Den har här flyttats från innerstadsbalkong efter 22.00 i september valfritt år, till Gallerian Hamngatan, mitt på dagen i juni 2009.
Kommentarer
Trackback
