Denna tid vi lever i alltså...
Ronny & Ragge, Hjalle & Heavy och nu – Rebecca & Fiona.
Jag tänker inte lägga in några värderingar i detta. Men det säger en del om landet.
Allt har jämnats ut. Rebecca & Fiona är hyfsat stora i hela landet i en viss ålderskategori. Men när Hjalle & Heavy låg etta på topplistan så var det väl fortfarande typ Daft Punk eller nåt som låg ett på Mega Sergelstorgs egen försäljningslista. Rebecca & Fiona är väl någonstans precis mittemellan Daft Punk och Hjalle & Heavy – som dessa duos uppfattades i slutet av 90-talet alltså.
Allt är ju djupt ospännande i tiden som vi nu lever i. Jag tycker att "fenomenet" Rebecca & Fiona är ganska ointressant. Däremot så gör de ju en del hyfsade danspopsinglar. Det är väl också en del i det här att allting som är högprofilerat och "in your face" hela tiden ska man tycka är lite "fult". Det i sin tur har väl att göra med att vi matas med så mycket sådan skit överallt ifrån. Men man orkar ju inte med hur mycket musik som helst som är producerat på en laptop i ett sovrum av ansiktslösa (utåt sett) personer.
Det måste snart komma någonting som har ett ansikte och som klarar av att knyta an till både topplistorna och liven som levs i världen*. M.I.A. har ju varit där och nosat, men hon är ju ganska medvetet exkluderande(vilket förvisso också behövs och är uppfriskande). Rebecca & Fiona har inga behov av att exkludera. Det är ju på sätt och vis rätt kul att de bara är ute och röjer. De spelas (och spelar) på svenska stadshotell 2011/12 – det gör Ronny & Ragge också. Däremot inte Hjalle & Heavy.
*Ja, okej. Topplistorna har ju delvis i ganska stor utsträckning befolkats av Linnros, Adam-Ray och inte minst Maggio nu under förra året. Men det känns ju i väldigt stor utsträckning som musik för den skandinaviskt ljusa och fräscha sommaren. Kliniskt liksom. Jag vet inte om världen eller ens Sverige är så kliniskt, egentligen. Jag tror inte det.
Jag tänker inte lägga in några värderingar i detta. Men det säger en del om landet.
Allt har jämnats ut. Rebecca & Fiona är hyfsat stora i hela landet i en viss ålderskategori. Men när Hjalle & Heavy låg etta på topplistan så var det väl fortfarande typ Daft Punk eller nåt som låg ett på Mega Sergelstorgs egen försäljningslista. Rebecca & Fiona är väl någonstans precis mittemellan Daft Punk och Hjalle & Heavy – som dessa duos uppfattades i slutet av 90-talet alltså.
Allt är ju djupt ospännande i tiden som vi nu lever i. Jag tycker att "fenomenet" Rebecca & Fiona är ganska ointressant. Däremot så gör de ju en del hyfsade danspopsinglar. Det är väl också en del i det här att allting som är högprofilerat och "in your face" hela tiden ska man tycka är lite "fult". Det i sin tur har väl att göra med att vi matas med så mycket sådan skit överallt ifrån. Men man orkar ju inte med hur mycket musik som helst som är producerat på en laptop i ett sovrum av ansiktslösa (utåt sett) personer.
Det måste snart komma någonting som har ett ansikte och som klarar av att knyta an till både topplistorna och liven som levs i världen*. M.I.A. har ju varit där och nosat, men hon är ju ganska medvetet exkluderande(vilket förvisso också behövs och är uppfriskande). Rebecca & Fiona har inga behov av att exkludera. Det är ju på sätt och vis rätt kul att de bara är ute och röjer. De spelas (och spelar) på svenska stadshotell 2011/12 – det gör Ronny & Ragge också. Däremot inte Hjalle & Heavy.
*Ja, okej. Topplistorna har ju delvis i ganska stor utsträckning befolkats av Linnros, Adam-Ray och inte minst Maggio nu under förra året. Men det känns ju i väldigt stor utsträckning som musik för den skandinaviskt ljusa och fräscha sommaren. Kliniskt liksom. Jag vet inte om världen eller ens Sverige är så kliniskt, egentligen. Jag tror inte det.
Kommentarer
Trackback
