Jag håller inte med
Läste Märta Myrsteners krönika i DN Påstan om hennes känslor inför att komma ut som nyutexamnierad i "statusproletariatet" i vår. Jag håller inte med om att det känns extra deppigt att tillhöra en yrkesgrupp där det, till och med i vanliga fall, finns ont om jobb nu när lågkonsjunkturen slår till på allvar. Tvärtom känns det skönt att när nu i stort sett alla verkar få det lika illa ha valt någonting som i alla fall stundtals är hyfstat inspirerande när man väl jobbar. Även om det inte är allvarligt menat så är det däremot ett roligt förslag om ett statligt företag som designar kläder och hemsidor - även om jag natulrligtvis inte håller med på allvar.
Åtgärdsprogram till Märta Myrstener och alla andra alienerade 80-talister i statusproletariatet:
*Åk till Tokyo, checka in på ett stort hotell, sitt i panoramafönstret och fatta absolut ingenting till tonerna av Jesus & Mary Chain.
*Bli lite mer allvarlig än vad som är klädsamt med ambitionen att "skriva en bok".
*Kolla om det i alla fall inte går att vicka som bild, dans eller svensklärare någonstans.
*Arbeta ideellt för någon välgörenhetsorganisation.
*Lär dig "ett nytt" språk.
Åtgärdsprogram till Märta Myrstener och alla andra alienerade 80-talister i statusproletariatet:
*Åk till Tokyo, checka in på ett stort hotell, sitt i panoramafönstret och fatta absolut ingenting till tonerna av Jesus & Mary Chain.
*Bli lite mer allvarlig än vad som är klädsamt med ambitionen att "skriva en bok".
*Kolla om det i alla fall inte går att vicka som bild, dans eller svensklärare någonstans.
*Arbeta ideellt för någon välgörenhetsorganisation.
*Lär dig "ett nytt" språk.
Kommentarer
Trackback
