twd

Eftersom att jag har firat jul på precis samma ställe(hemma hos mor och far) varenda år i hela mitt liv så kan jag känna att jag har missat någonting när jag inte har fått vara med om det satans tågkaoset som utbryter varje år dagarna innan jul. Jag har heller aldrig blivit föremål för den fixa idén att åka iväg och fira själva julaftonen i fjällen. Därför är det tur att Peter Dalle finns. Den där julstämningen som bland annat Coca Cola-reklamen försöker förmedla kan ju inte locka andra än småbarn. Det som framförallt kännetecknar julen är ju som alla vet upprepning och ett viss mått av vansinne. Sällan har det förmedlats så träffande som i Johan Ulvessons fulla tomte i slutscenen av Ogifta Par. Det är skruvat, men det roliga ligger ju framförallt i att man faktiskt inte har behövt skruva särskilt mycket från den känsla av upplösningstillstånd  en ganska normal svensk, lagom bitter man känner för högtiden varje år.

Ännu bättre är filmen Skenbart som återberättar en tågresa till Berlin strax innan jul när andra världskriget precis har tagit slut. Allra bäst är naturligtvis Robert Gustafssons överdrivet optimistiske soldat som efter flera år vid fronten tycker att "nu ska det bli skönt att komma hem till Uppsala och fira jul". Dalles konduktörs replik: "vad synd då att det här tåget går non stop till Berlin". 

Detta klipp hittades dock inte, så ni får nöja er med ett när Gustafsson nästan håller på att brinna upp istället.

Mer julvansinne efterlyses! Jag har försökt hitta specialavsnittet av "Grumpy old men" från BBC där diverse medelålders britter i kulturarbetarsvängen sablar ner julen på de mest fantastiska sätt.

Och ja, det är vääääldigt lugnt och tråkigt på jobbet nu.