Ett roligt samarbete och julsånger med Glasvegas
På en vid tillfället Finlandsfärjeinspirerad bar för en tid sedan dök diskussionen under någon övergångsperiod in på Johnny Marr och Bernard Summers gemensamma sidoprojekt Electronic. Jag hade glömt bort det så pass att jag inte ens mindes namnet vid tillfället, men det gjorde visst Johan. Jag har sedan ett par dagar blivit beroende av den här låten som förutom att den är helt fantastisk och underskattad också är rolig av flera anledningar.
Första anledningen är alltså att det här är "de normala" killarna bland alla märkliga typer som vid den här tiden i övrigt utgjorde/hade utgjort deras ordinarie konstellationer. Neil Tennant får för första gången sitta snett bakom någon, i stället för som brukligt stå snett framför någon. Det är också härligt att Tennant som har en av de erkänt mer karaktäristiska rösterna får agera bakgrundssångare till Bernard, vars röst snarare är charmig i sin torftighet. New Order (och Joy Division ska tilläggas) kan för mig personligen vid vissa tillfällen vara helt oslagbar musik. Men jag tröttnar samtidigt relativt snabbt på båda, vilket i New Orders fall just har att göra med Bernard Summers röst.
Den andra anledningen är, som det går att läsa i några av kommentarerna under klippet på Youtube, att den utstuderat fantasilösa videon ska vara regisserad av den franske filmaren Chris Marker.
Den tredje anledningen är att låttexten är en parodi på Johnny Marrs Smithskollega Morrisseys texter.
Kategori: Seeent åtti - Tiiiiiidiiigt niittii, som skivsamlarna i reklambågar säkert skulle säga på någon fotbollsläktare i Stockholm för fem år sedan. Bernard Summer skulle tillsammans med sitt ordinarie gäng(och Liverpoolmittfältaren John Barnes av någon anledning) senare samma år också spela in det definitiva soundtracket till att riva Sardinien. Men det gick säkert bra till ovan inklippta låt också.
*Julbonusdiscen till Glasvegas debutalbum innehåller några fantastiska låtar som Cruel Moon och A Snowflake Fell(And It Felt Like A Kiss). Bjällerklanget gör faktiskt snarare mer till än från till deras sound.
*Morrissey kommer till Hovet 24 juni. Isstadion mitt i sommaren i sommaren alltså, mysigt. Jag tror dock att jag prioriterar Parklife i London någon vecka senare.
Första anledningen är alltså att det här är "de normala" killarna bland alla märkliga typer som vid den här tiden i övrigt utgjorde/hade utgjort deras ordinarie konstellationer. Neil Tennant får för första gången sitta snett bakom någon, i stället för som brukligt stå snett framför någon. Det är också härligt att Tennant som har en av de erkänt mer karaktäristiska rösterna får agera bakgrundssångare till Bernard, vars röst snarare är charmig i sin torftighet. New Order (och Joy Division ska tilläggas) kan för mig personligen vid vissa tillfällen vara helt oslagbar musik. Men jag tröttnar samtidigt relativt snabbt på båda, vilket i New Orders fall just har att göra med Bernard Summers röst.
Den andra anledningen är, som det går att läsa i några av kommentarerna under klippet på Youtube, att den utstuderat fantasilösa videon ska vara regisserad av den franske filmaren Chris Marker.
Den tredje anledningen är att låttexten är en parodi på Johnny Marrs Smithskollega Morrisseys texter.
Kategori: Seeent åtti - Tiiiiiidiiigt niittii, som skivsamlarna i reklambågar säkert skulle säga på någon fotbollsläktare i Stockholm för fem år sedan. Bernard Summer skulle tillsammans med sitt ordinarie gäng(och Liverpoolmittfältaren John Barnes av någon anledning) senare samma år också spela in det definitiva soundtracket till att riva Sardinien. Men det gick säkert bra till ovan inklippta låt också.
*Julbonusdiscen till Glasvegas debutalbum innehåller några fantastiska låtar som Cruel Moon och A Snowflake Fell(And It Felt Like A Kiss). Bjällerklanget gör faktiskt snarare mer till än från till deras sound.
*Morrissey kommer till Hovet 24 juni. Isstadion mitt i sommaren i sommaren alltså, mysigt. Jag tror dock att jag prioriterar Parklife i London någon vecka senare.
Kommentarer
Trackback
