Tar igen filmer

I går såg jag Shane Meadows Somers Town som jag inte hann se när den kom ut. Jämfört med mästerliga och gripande This Is England var det här betydligt stillsammare och mindre omskakande. Ändå en fin film, men lite väl mycket "jaha-känsla" när den var över. Fast det var väl å andra sidan lite av den där A Day in the Life-känslan anpassat till samtiden som regissören ville åt, antar jag.

Nu tittar jag på Lukas Moodyssons Mammut som jag inte ville se när den kom ut. Mycket tack vare Per Gudmundsons klarsynta recension på SvD: ledarsida(!). Det är det som behövs i träsket som är svenskt filmrecenserande. För  30 minuter in är denna av recensenterna hyllade film så pass gripande att jag i stället sitter och skriver det här inlägget. Det känns som ett experiment där Moodysson försöker få med maximalt antal globaliseringsklychor i en och samma film. Varje replik, varje kamerasvep, varje karaktär har man sett någon annanstans. Tveksamt om jag ens orkar med den första av två timmar. Men herregud svenska filmregissörer. Vilken aldrig sinande källa av att göra sig själva till åtlöje! Och de satans töntar som får betalt för att vägleda konsumenterna borde inte få recensera filmer med svensk inblandning, eftersom att de uppenbart inte klarar av att se med objektiva ögon på dem. Nu stänger jag av - det har gått 35 minuter.

I morgon hade jag tänkt att fortsätta catch up:en med att se Watchmen. Den har jag betydligt större förhoppningar på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0