twd

Efter två dagars total stiltje på redaktionen åkte jag i förmiddags ut på en så där lagom bra grej. På sommaren innebär det att den hade kunnat toppa en sida, även under resten av året. Skönt, eftersom att jag igår eftermiddag var nära att iscensätta en egen algblomning någonstans.

Men ett gammalt journalistiskt talesätt lyder: när du efter två dagars total stiltje bara ska sätta dig ner och skriva dagens helt okej grej, kanske till och med i huvudet börjat tänka på helgen, kan du vara säker att det kraschar ett Jas-plan i någon buske - nära dig.

Under två timmar utsätts man därför för känslolägena:
*DU ÅKER UT DIREKT, BRA! (redaktionen)
via.
*FLYTTA PÅ DIG TRAKTORJÄVEL(jag)
via
*det ser inte så farligt ut...(jag)
*vet du någonting mer om vad som har hänt?(SVT)
via.
*harkel, jag står här och bla bla...bara de knapphändiga uppgifter jag hade (SVT)
via.
*Hej! Hihi, det ser ju inte så farligt ut. Jag tar väl några bilder. Får man fota här förresten?(fotografen)
via
*det var inte så farligt, det hade visst börjat brinna i något däck, jag tror
att du behövs mer här än där.(redaktionen)
via
*okej, då gör vi en kortare grej på det här då?(jag)
via
*MEN VAR DET EN BUKLANDNING ELLER NÖDLANDNING?
HUR MYCKET KOSTAR DET HÄR?
MISSADE PILOTEN ATT FÄLLA UT LANDNINGSSTÄLLEN?
DET HÄR BLIR SKITBRA, MED GRAFIK, PÅ TREAN(otålig nattchef)

Nu säger ett ögonvittne på Rapport att landningställena VAR utfällda. Men flygvapnet säger att det var den mänskliga faktorn.
På det stora hela känns det fortfarande sjuuukt oklart allting...
Vilken tur att det finns en haverikommission.