Rundgång

När den svenska sommaren verkligen börjar gå på repeat kommer mega-artisterna på repeat, som dock alltid vill ge sken av att ha utvecklats - till Göteborg. Plastmorsan som står näst på tur kommer jag inte änga någon uppmärksamhet alls. Eftersom att jag inte orkar(med henne över huvud taget, undantaget de där sju låtarna).

U2 är roliga för att det känns som att de har mer gemensamt med diverse börsbolag, än andra så kallade rockband.
De har funnits i hundra år snart. Alla tar dem för givet. De levererar alltid utdelning till aktieägarna och inte minst sig själva. De värnar sin historia. De släpper skivor och turnerar med exakt rätt mellanrum för att aldrig glömmas bort, men inte heller "mätta marknaden". De vill ge sken av att arbeta mot fattigdom och för miljö, trots att de släpper ut fantastiskt mycket koldioxid med sina turnéer.

Trots allting Bono håller på med vill jag hävda att hans främsta merit är att han lyckades skrämma livet ur Patrick Bateman i ett kapitel av American Psycho. Bateman blir där övertygad om att Bono är djävulen, och alltså inte Jesus som han själv tror. Detta strök de av någon anledning i filmversionen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0