Idrottsskämt

Sista gången jag brydde mig om friidrott var VM i Japan 1991. Jag måste ha varit åtta år gammal, vilket gör att jag knappast behöver skämmas för det idag.

Men resten av världen, herregud. Detta skämt till idrott! Vad är det som gör att vi inte en gång för alla kan enas om att sluta bry oss om detta laboratorium? Det är ju helt meningslöst.

Det är bara att repetera efter mig: Han/hon är säkert dopad.

Upprepa detta varje gång någon genomför en prestation som verkar osannolikt bra, och du kommer några veckor senare kunna säga: Vad var det jag sa.
Om det nu är någon som roas av detta, det vill säga. Jag gör det inte, men så länge folk bryr sig om denna sport och förvånas över dopningsavslöjanden kommer jag att plåga omgivningen med mitt mantra.

Det enda som är bra med att friidrott finns är att det innebär att de inte kan ta bort löparbanorna på Stockholms stadion.
För det skulle ju vara ett lika stort skämt som friidrotten är. Häva en k-märkning för att supportrar till en klubb som vunnit de flesta av sina SM-guld på Råsunda, och tillbringat en betydande del av historien på Kristinebergs IP, tror att de är synonyma med en plats som inte varit en acceptabel elitfotbollsarena sedan 80-talet, minst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0