twd

En allt ovanligare glimt av en dåres genialitet


Jag gillar människor som bygger broar mellan olika världar. R Kelly har, mer under 00 än 90-talet, varit en brobyggare av rang.

År 2009 vet man ganska säkert när man är ganska så säker på att få höra vilken typ av musik. Detta naturligtvis på grund av att det finns folk som jobbar med att veta precis allting om varumärkets målgrupp(till exempel vilken musik denna tenderar att föredra).
Ska man köpa märkesjeans är det till exempel mycket sannolikt att någon singelsamling med The Jam står på i butiken.
Ska man äta hamburgare på Max är det Blå blå vindar och vatten, någon av Winnerbäcks mer kända låtar eller nästan vad som helst annat på det svenska språket som gäller(senast jag var där var det i och för sig "topplistan". Om det var den specifika restaurangen som bröt mot företagspolicyn eller om företaget övergivit policyn låter jag vara osagt).

Ska man däremot äta sin hamburgare på Burger King så är man säker på att få höra hip hop/r&b från den absoluta mainstream-fåran. Och det är också här som veckans mest uppmärksammade skivsläpp kommer in i bilden i det här inlägget. När man de senaste åtta åren stått och väntat på sin Whooper någonstans på jordklotet så har den bästa låten/det som stått ut i sörjan påfallande ofta varit signerat R Kelly. Likadant under en slötittad timme på MTV, eller på någon klubb med tveksam musikinriktning.

Annat var det med den svarta musiken under 90-talet. Biggie och 2pac (bara för att nämnda de två största som mycket signifikativt också blev skjutna innan milleniumskiftet) var i sina bästa stunder genialiska. Det är mycket svårt att beskriva deras efterträdare på 00-talet med samma ord. Det här decenniet har snarare varit producenternas årtionde när det kommer till hip hop och r&b. De så kallade stjärnorna har i mitt tycke däremot saknat så väl genialitet, själ som mer lättuppnåelig karaktär. R Kelly och Jay Z, som ju båda också slog igenom på 90-talet, har under större delen av decenniet varit undantagen som har bekräftat regeln. Både i sina respektive genres och på BK.

Med detta sagt så är den här Untitled inte direkt någonting att hänga i granen(jag tycker att det är carte blance för den klyschan den här tiden på året).