Blue Lines
Apropå 90-talet och Storbritannien. Det finns verkligen ingen hejd på hur bra Massive Attack var/är.
Det måste rimligtvis vara en av de musikakterna genom alla tider som hade både högst lägstanivå och högst högstanivå när de var som bäst.
Jag lyssnar just nu på debuten Blue Lines och kan konstatera att den fortfarande är helt sinnesjukt bra.
Det enda som just nu hindrar dem från ett ännu bättre eftermäle är väl dels att de fortfarande är aktiva(nytt album februari nästa år, tydligen). Men framförallt att det de senaste cirka fem åren har funnits en utbredd trötthet över sådant som var det ballaste som fanns på 90-talet. Unfinished Sympathy har dock alltid varit immun mot precis allting. En av de få låtar som kan få allt runtomkring att liksom stanna när den spelas.
Det måste rimligtvis vara en av de musikakterna genom alla tider som hade både högst lägstanivå och högst högstanivå när de var som bäst.
Jag lyssnar just nu på debuten Blue Lines och kan konstatera att den fortfarande är helt sinnesjukt bra.
Det enda som just nu hindrar dem från ett ännu bättre eftermäle är väl dels att de fortfarande är aktiva(nytt album februari nästa år, tydligen). Men framförallt att det de senaste cirka fem åren har funnits en utbredd trötthet över sådant som var det ballaste som fanns på 90-talet. Unfinished Sympathy har dock alltid varit immun mot precis allting. En av de få låtar som kan få allt runtomkring att liksom stanna när den spelas.
Kommentarer
Trackback
