twd

Jag orkade lyssna på cirka tre minuter av den ungefär tolv timmar långa 00-talssammanfattningen på P3 Populär. Fy fan. I och med att vi är så söndermedialiserade var jag trött på det här sammanfattandet redan för en månad sedan. Det har ju nästan varit värre än när ett helt årtusende skulle sammanfattas för tio år sedan! Då var det i alla fall lite spännande att se vad som hände med datorerna vid tolvslaget. Det var också lite spännande i stan. Liksom Vattenfestivalen gånger i alla fall sju, eller åtta. Joey Tempest ute på någon pråm, Gamla stan och Slussens t-banestationer avstängda på grund av det liksom inte fick plats mer folk på gatorna ovanför. Ikväll är det mest spännande som händer antagligen att den här hemsidan kommer att utse Hey Ya till årtiondets låt(för det blir det väl? Listan är ju hyfsat vettig även om jag håller med västkustsnobben(felanvänt ord. Snobberi är ursprungsbetydelsen någonting bra. Svenska språket är fattigt i nyanserna...) nedan om att texterna allt som oftast är rent plågsamma.) Nåväl. Såväl jag själv, som flera av de medverkande på hemsidan som tagit det här sammanfattandet på lite för stort allvar, som människan som skrivit en hel hatkrönika om tilltaget har det gemensamt att vi anser att det här skivsläppet var det mest inflytelserika och nästan det bästa under decenniet. Så då måste det väl vara det.
Ta slut nu!