Watch them all fall down
Kan inte Darin, för att markera starten på 10-talet, slå ihop sig (fysiskt) med Alexander Rybak och skapa...ja vad vet jag...
Äsch! Skitsamma.
Pet Shop Boys gör någonting alldeles självklart när de slänger in en version av en så kallad livebomb från årets turné på sin jul-EP. Det är rent av ganska förutsägbart, för att det liksom gick att räkna ut utan särskilt mycket tankeverksamhet. Huvudspåret på denna EP(även det är en ny version av en inte så ny låt) tycker jag känns lite hemsk när allt bjällrade och "fluff"(förlåt!) i ljudbilden kontrasterar mot den mycket cyniska texten. Trots att låten låter mycket kommersiell, inte utger sig för att vara någonting annat, inte är jättesvår att förstå, så kommer den konstigt nog att flyga HÖGT över huvudet på de allra flesta i generation dum i huvudet.
Att Darin skulle göra en version av förra årets största hit gick å andra sidan inte på något sätt att förutse. Detta på grund av att tilltaget inte ens är dumt, det går liksom inte att logiskt förklara eller härleda till någonting annat i den här världen(ens att det är jul eller att hans kortlivade karriär är över).
Jaha, här är ett ljud. Det låter som Coldplay.
Ja, det är en Coldplay-låt som Darin sjunger.
Jaha.
Belfrages text var underhållande. Han hade dessutom rätt om fransmännen som dessutom talande nog inleder den oöverskådliga spellistan. Men i övrigt så var väl hans poäng som vanligt att berätta att han en gång i tiden intervjuade The Strokes. Det här med att över och övre medelklass-kids "gör konst" är ju knappast någonting som var nytt för 00-talet(jätterolig jämförelse mellan Göteborgs Högre Sam och Södra Latin i senaste numret av Filter). De enda som sa rakt ut att de ville bli överklasss var ju för övrigt Mando Diao, som är från Borlänge. Några ytterligare andra pressades i intervjuer med just herr Belfrage att komma ut som "brackor". Dock utan vidare resultat.
Äsch! Skitsamma.
Pet Shop Boys gör någonting alldeles självklart när de slänger in en version av en så kallad livebomb från årets turné på sin jul-EP. Det är rent av ganska förutsägbart, för att det liksom gick att räkna ut utan särskilt mycket tankeverksamhet. Huvudspåret på denna EP(även det är en ny version av en inte så ny låt) tycker jag känns lite hemsk när allt bjällrade och "fluff"(förlåt!) i ljudbilden kontrasterar mot den mycket cyniska texten. Trots att låten låter mycket kommersiell, inte utger sig för att vara någonting annat, inte är jättesvår att förstå, så kommer den konstigt nog att flyga HÖGT över huvudet på de allra flesta i generation dum i huvudet.
Att Darin skulle göra en version av förra årets största hit gick å andra sidan inte på något sätt att förutse. Detta på grund av att tilltaget inte ens är dumt, det går liksom inte att logiskt förklara eller härleda till någonting annat i den här världen(ens att det är jul eller att hans kortlivade karriär är över).
Jaha, här är ett ljud. Det låter som Coldplay.
Ja, det är en Coldplay-låt som Darin sjunger.
Jaha.
Belfrages text var underhållande. Han hade dessutom rätt om fransmännen som dessutom talande nog inleder den oöverskådliga spellistan. Men i övrigt så var väl hans poäng som vanligt att berätta att han en gång i tiden intervjuade The Strokes. Det här med att över och övre medelklass-kids "gör konst" är ju knappast någonting som var nytt för 00-talet(jätterolig jämförelse mellan Göteborgs Högre Sam och Södra Latin i senaste numret av Filter). De enda som sa rakt ut att de ville bli överklasss var ju för övrigt Mando Diao, som är från Borlänge. Några ytterligare andra pressades i intervjuer med just herr Belfrage att komma ut som "brackor". Dock utan vidare resultat.
Kommentarer
Trackback
