Why?
Because he´s an Oxbridge Twat – that´s why!
Och för att britterna i allmänhet är så fruktansvärt skoningslösa i sina omdömen mot alla som blivit det minsta framgångsrika eller inflytelserika. De enda som är undantagna verkar av någon anledning vara de historiskt mest framgångsrika eller inflytelserika musikakterna, och Michael Caine typ.
Detta kan naturligtvis vara tröttsamt, men ibland också skönt. Onödigt pretentiösa typer eller människor som är allmänt korkade avfärdas betydligt oftare än i Sverige med de uppfriskande orden He is just ridiculous! Isn`t he?
Detta tror jag har att göra med den direkta skillnaden att en stor del av arbetarklassen i Sverige ser sig som en del av den redan jämförelsevis stora, "toleranta" medelklassen. Den "försvarar" relativa idioter(Melodifestivalen, Idol etc.) samtidigt som den vill "förstå" knepig litteratur och annan konst(springer benen av sig för att köpa någonting av "årets Nobelpristagare", trots att man egentligen inte vet någonting om denna). I Storbritannien är det precis tvärtom. Många som nu per definition tillhör medelklassen har fortfarande kvar sin arbetarklass-identitet, och gillar därför att skoningslöst slakta "etablisemanget".
Vad McEwan beträffar så tycker jag mycket om honom. Läs särskilt Enduring Love/Kärlekens raseri, Saturday/Lördag och The Cement Garden/Cementträdgården.
Och för att britterna i allmänhet är så fruktansvärt skoningslösa i sina omdömen mot alla som blivit det minsta framgångsrika eller inflytelserika. De enda som är undantagna verkar av någon anledning vara de historiskt mest framgångsrika eller inflytelserika musikakterna, och Michael Caine typ.
Detta kan naturligtvis vara tröttsamt, men ibland också skönt. Onödigt pretentiösa typer eller människor som är allmänt korkade avfärdas betydligt oftare än i Sverige med de uppfriskande orden He is just ridiculous! Isn`t he?
Detta tror jag har att göra med den direkta skillnaden att en stor del av arbetarklassen i Sverige ser sig som en del av den redan jämförelsevis stora, "toleranta" medelklassen. Den "försvarar" relativa idioter(Melodifestivalen, Idol etc.) samtidigt som den vill "förstå" knepig litteratur och annan konst(springer benen av sig för att köpa någonting av "årets Nobelpristagare", trots att man egentligen inte vet någonting om denna). I Storbritannien är det precis tvärtom. Många som nu per definition tillhör medelklassen har fortfarande kvar sin arbetarklass-identitet, och gillar därför att skoningslöst slakta "etablisemanget".
Vad McEwan beträffar så tycker jag mycket om honom. Läs särskilt Enduring Love/Kärlekens raseri, Saturday/Lördag och The Cement Garden/Cementträdgården.
Kommentarer
Trackback
