twd

Nu har jag lyssnat två gånger på Perssons Pack nya Öster om Heden. Det är alltså för tidigt att ge något riktigt omdöme. Men man blir bara så omedelbart glad av så här omedelbar musik. Så uppfriskande ärlig som Per Persson låter så kommer man närmast att tänka på Edwyn Collins, Kevin Rowland, Bröderna Reid i Proclaimers, Springsteen 75 och visst, Joe Strummer. Bara män, men så är ju Persson också man. Konstigare är i så fall att inga direkta svenska referenspunkter dyker upp i huvudet i anslutning till musik som utger sig för att vara så ursvensk. Men det kanske snarare är Kleerup som är det svenskaste vi har i ängsligheten och bloggelectrons(med långa rrrrullande rrrrr för att signalera uppväxt i välmående stad i södra delen av landet) tidevarv. Som det känns nu så blir det kanske ett cd-köp nästa gång jag kommer i närheten av en skivaffär. Bäst efter två lyssningar är Ikväll tar vi över stan, Stenad i Stockholm och Krig och kärlek men mest talande för albumet är Sångare utan orsak, där det konstateras att just dessa inte borde sjunga alls.
Stolt över att ha släkt i Hälsingland!