twd

Läste precis ut Kärlekens raseri av Ian Mcewan. Ett på det stora hela mycket imponerande verk och en givande läsupplevelse. Jag har tidigare läst Försoning, På Chesil Beach och Lördag av författaren. Närmast på tur står Amsterdam.

Första halvan av Försoning är precis som filmen perfekt. Sedan tappar boken precis som filmen när den gräver ner sig alltför mycket i historiska krigsutflykter på andra sidan Engelska kanalen. På Chesil Beach är ockå mycket välskriven, men blir trots det korta omfånget långtråkig.

Jag föredrar helt klart Kärlekens raseri och Lördag. Böckerna är besläktade på så sätt att Mcewan gräver där han står, i de psykologiska och moraliska kvalen hos det samtida Londons bildade övre medelklass. I båda dessa böcker hemsöks i all väsentlighet perfekt ordnade liv av en oordning som inte går att komma undan. Mycket elegant så till vida att det är själva psykologiska processen och konsekvenserna av hemskheterna, och inte själva hemskheterna som sådana som fångar en. Ibland tänker man liksom, jaja, kan det här mordförsöket gå över snart så att jag får läsa en beskrivning av karaktärernas moraliska resonemang av händelsens konsekvenser för sina respektive liv...