Reguljärt, tack!

Jag var idag och såg filmen Gomorra på Folkets Bio Zita. Skillnaden mellan Zita och monopolets filmstäder kan närmast beskrivas som skillnaden mellan att åka charter och reguljärflyg, för tio år sedan, innan SAS, BA, Swiss och company var tvunga  att börja pressa priserna för att konkurrera med lågprisflyget. Alltså, inga jobbiga människor, relativit hög medelålder och trevligt bemötande från personalen. Ändå är det ju ganska komiskt när biopubliken, till gissningsvis ganska stor andel från närområdet Norrmalm/Östermalm sitter och försöker förstå sig på en ganska så banbrytande och hemsk skildring av Västeuropas absoluta skrap. Filmen var bra. Inga hjältar, bara förlorare och smuts. Se den om/när ni har läst boken(och funnit den intressant). Annars kan man nog lika gärna avstå. Filmen ägnar sig nästan uteslutande åt att visualisera, och i viss mån fläta samman, några av bokens vansinneshistorier från verkligheten. Jag läste boken för ungefär ett år sedan och hade ändå ibland ganska svårt att hänga med. Det ultimata är nog att se filmen med boken färskt i minnet.

Jag måste bara off the record få känga SF ännu mer. Charterbolagen är ändå ganska fantasifulla när det gäller att hitta nya resmål, ressätt, uflykter och målgrupper. SF vet ingenting om detta. Man slänger ut filmerna lite slumpvis i slumpvist antal kopior. Förr om åren fanns det i alla fall ibland någon tanke kring var och hur filmerna gick upp. I höstas gick till exempel Baader Meinhof-filmen på tre SF-dukar i Stockholm. En liten salong på allt sämre Filmstaden Söder(filmen gick av när jag skulle se den, det är alltid skräpigt, slitet och allmänt jobbigt) och i Kista och Heron City. Nära och bra för alla de söndagsshoppande barnfamiljer med bil som ville avrunda eftermiddagen med lite tyska stadsgerillor och Kalla kriget-porr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0