twd

Jag lyckades med att inte helt omotiverat referera till Tyler Brûlé i mitt föregående inlägg. Man måste helt enkelt ha någon form av hatkärlek till den här människan.
Ibland finns det (nästan) ingenting bättre än att läsa hans självupptagna jetset-krönikor i Financial Times. Självupptagenheten kompenseras dock relativt ofta, precis som hos exempelvis Malcolm McLaren(en annan hobbysociolog av rang), av att han lyckas vara spot-on i sina iakttagelser av världens vanor och utveckling.

Den enda människan/kolumnisten som oftare lyckas vara en parodi på sig själv är sannolikt Expressens Mats Olsson(Jonstorp, Los Lobos, namndroppande av kollega och någonting om vad som fanns att äta i pressrummet). Denne har dock inte varit spot-on någon gång de senaste tio åren.

Tyler Brûlé har dessutom, med ett mått av den förmodade hatkärleken, blivit parodierad i en svensk blogg. Det skulle vara alldeles för enkelt(och tjatigt) att göra detsamma med Mats Olsson.