Retroaktivt

The Times har en recension med spot-on beskrivning av publik, band, sammanhang samt storheten i Girls&Boys
As the swelter of the hottest day of the year so far melted into the early evening, Blur took to the stage and launched into She’s So High, an indie disco anthem that had the entire place punching the air as if they got confused and thought they had gone to see a Metallica concert.
(hittar inte övriga brittiska recensioner på nätet)

En retroaktiv seger säger Lokko om torsdagens konsert.

Det kändes verkligen hur mycket främst Damon Albarn älskar staden London. Han fick inte fram många ord, såg mest av allt rörd ut. Han nämnde ändå några landmärken i parken som inspirerade honom till Parklife när han bodde på Kensington Church Street.

Jag har svårt att slå mig till ro och rota mig på ställen. Men ju mer jag tänker på det(och känner) tror jag att jag snart bosätter mig snett över gatan (från Bayswater Arms på Queensway räknat...). Ett av stadens allra trevligaste områden ligger ju faktist bara ett stenkast från hotelldistriktet...
(Jag kan i och för sig tänka mig nästan vilken adress som helst...)

Frågan är bara vad man ska göra där? Bli frilansjournalist? Sälja Oyster cards till all världens turister i tunnelbanespärren?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0