Värre än mig...

Det blev en oplanerad lunch med ortens egen blandning av Sartre och Hemmingway.

Av honom kan alla få höra några sanningens ord, om vad nu samtalet råkar glida över på för tillfället.

Om DN:
*De verkar liksom tro att Sarkozy plockar upp den varje morgon det första han gör för att läsa deras omarbetade TT-texter och The Guardian-plagiat.
*Hur fan kan deras kommentatorer ha en aning om hur världens stora ledare tänker och agerar när de aldrig någonsin träffar dem, och baserar sina analyser på material från nyhetsbyråer.

Om vår huvudstad på ett ungefär:
*Vad ska vi med Stockholm till? Den är ju fullkomligt identitetslös. Den är ingenting.
*Förr om åren var ni ju i alla fall ganska skyddade mot den är skiten. Ni åt inte sås och potatis(det var väl det vi gjorde, men jag jag förstår vad han menar, min anmärkning) som alla andra i det här landet. Att till exempel gå ut där nu är som att gå ut på stadshotellet. Man kan vara säker på att träffa minst en från gymnasieklassen på varje ställe.
*Stockholm sägs vara modemedvetet, och ändå går det inte att köpa ett par riktiga Tod´s någonstans.
*Arlanda är inte ens något nav. Det är som flygplatsen i Ronneby.
(här för jag med anläggning av de två sistnämnda utläggen in samtalet på världshistoriens kanske fånigaste slogan för en ort: The Capital of Scandinavia)
*..ja det låter som att det är någon obildad brat anno 2004 som har kommit på den. Brat-näven(*visar) i luften borgar för världsherravälde inom kort.

Om min sommarbostadsort,tillika hans permanenta bostadsort (Där det verkar ploppa upp ungefär en ny designbutik för varje 18-årig förstföderska i grannkommunerna):
*Det är den enda jävla staden där det alltid är motvind åt vilket håll man än går.
*I själva verket har man ett sånt otroligt komplex för att E22 tar slut strax innan staden börjar, och inte går igenom staden som i till exempel Kristianstad(det tycker jag nog tvärtom är en fördel här. Europavägar kan man få nog av på annat håll, min anmärkningl) Det går liksom inte att komma längre än hit.

Allt detta och mycket därtilll på knappt en timme alltså. Tilläggas bör att människan för tillfället jobbar på landstinget(förvisso med ett jobb som kräver akademisk utbildning). Totalupplevelsen förhöjs vid tanken på hur han varje dag försöker stå ut med tanterna i 60-årsåldern och deras haltande konversationer beträffande pelargoner och inte minst Melodifestivalen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0