twd

Rubrikcitatet är en hård men ändå rimlig och dessutom rolig invändning mot Bruce Springsteen. Kommentaren fälls av naturliga skäl oftare av pigga poptjejer (som inte sällan bor nära en tunnelbanestation) än från den del av artistens manliga publik som själva har ett stort bilintresse. Det återkommande bilåkartemat tror jag är en av flera anledningar till att Springsteen är så oproportionerligt stor just i Sverige(analyserandet av exakt varför det förhåller sig på detta sätt är i övrigt lika uttjatat som själva bilåkandet är som låttema för "Bossen"...). Vi är och har, precis som amerikanerna, länge varit både en bilproducerande och en bilburen nation(framtiden för denna tradition ser ju i dagsläget minst sagt oviss ut...). Nu är det väl i ärlighetens namn på så vis att bilåkandet inte alltid är något självändamål, utan snarare är det så att det ofta har varit det enda till buds stående färdmedlet, så väl för landsortssvenskar som för New Jersey-bor.  Detta avspeglar sig naturligtvis i Bruce texter.

Men när jag inför Stadion-konserterna tar del av låtlistor från de inledande konserterna på Europa-turnén slås jag snarare av att det är alldeles för få bil-låtar. För flera av bilåkarlåtarna råkar tillhöra det absoluta toppskiktet av artistens minst sagt omfattande repertoar. Det beror naturligtvis på att de mest klassiska av dessa producerandes under 70- och början av 80-talet – när Springsteen gjorde relevant musik. Den sista riktigt bra skivan är i mitt tycke 1978 års Darkness On The Edge of Town med fantastiska Racing In The Street. Den bästa långsamma låten om att åka bil jättefort, brukar det sägas.

Slutligen önskemål om låtval.
Jag inser så klart att han måste spela ett antal låtar från den senaste skivan Working On A Dream. Därifrån kan jag tänka mig titelspåret, Outlaw Pete samt Queen Of The Supermarket.
Men det är min förhoppning( knappast troligt) att han sedan skippar det mesta härifrån till 1980 års The River. Skivorna däremellan är på det stora hela alldeles för musikaliskt odynamiska.
I Tammerfors spelade han titelspåret och Out In The Streets från The River. Från denna faktiskt ganska ojämna skiva skulle jag till Stockholmsspelningarna vilja addera Hungry Heart(så klart!) Drive All Night(spelas sällan live), Sherry Darling och Cadillac Ranch(underbar “hål i huvet”-rock).

Från Darkness On The Edge Of Town: Titelspåret, tidigare nämnda bilåkarlåt och Badlands(som nästan alltid finns med i live-seten)

Born To Run: Ehh, hela tack! Nej, men titelspåret och Thunder Road spelas ju nästan alltid. Utöver dessa så tar jag gärna Backstreets( ett inte alls otroligt val) och fantastiska Jungleland (dock knappast troligt att den dyker upp)

Greeting From Asbury Park, NJ: Jämnstark skiva för mig personligen. Låtval spelar ingen roll.

The Wild, the Innocent & the E street Shuffle: Rosalita (livebomb!) och New York City Serenade, knappast sannolik, men man kan ju alltid drömma...