twd

70-talet var Hasse&Tage och 90-talet var Killinggänget. Däremellan fanns 80-talet som väl så här i efterhand framstår som en sörja av bland annat Galenskaparna, Sven Melander och Lasse Åberg.
När nu 00-talet går mot sitt slut ligger det nära till hands att i kategorin svensk tv-humor tilldela herrar Filip&Fredrik denna utmärkelse.
Det är naturligtvis intressant så till vida att de inte har producerat någonting eget. Att plocka upp diverse klipp, och fram diverse människor ur olika arkiv och gömmor för att sedan tala snabbt med, om och kring dessa är vad duon sysselsatt sig med. På något sett är detta också symtomatiskt för nedladdningsgenerationens 00-tal. Allting är redan gjort. Nu står vi här lite vid sidan om och kan förhålla oss till alla dessa människor(med betoning på MÄN i deras fall ) och allt detta rörliga material.

Själv har jag alltid skrattat mest åt sidospåren. När F&F i en passage som handlar om kräldjur  liksom lyckats namndroppa Lars Nittve, Carl von Linné samt någon amerikansk independentfilm-regissör.

Men nu går man sedan en tid tillbaka på tomgång. På senare tid har deras nya idéer inte handlat om nya idéer utan om hur man kan göra större, s-t-ö-r-r-e och STÖRRE produktioner. Söndagspartyt från New York var ju roligare som pressmeddelande (“nu ska vi börja sända direkt från New York, med influgna gäster från Sverige”, ehh, ok!?) än i sitt outhärdliga utförande. Det är betydligt mer klädsamt när de åker runt i Sverige. I New York framstår de faktiskt som väldigt bonniga(som i dåligt bonniga) i sin storögda fascination för den stora, stora staden. Och en “New York-show” 2009? Om staden någon gång i historien faktiskt har framstått som relativt ointressant så är det väl paradoxalt nog just nu? Men det spelar i och för sig ingen roll för själva programmet som lika gärna hade kunnat vara inspelat i Köping(om vi bortser från de fantastiska A-M-E-R-I-K-A-N-S-K-A gästerna med obligatoriskt slumrande karriärer).

Förbannelsen ligger sannolikt i att varumärket Filip&Fredrik är för starkt i förhållande till Kanal 5. Nu har tittarsiffrorna för Söndagsparty emellertid varit ganska låga. Men man sopar fortfarande banan med konkurrenterna i ratingen för målgruppen 15-44 år( i den yngre sloten av denna kategori lär de ha väldigt bra täckning, med tanke på hur få 40-åringar som troligtvis  ser programmet), som är ALLT när det kommer till reklamförsäljning. Så länge man gör det lär femman låta grabbarna göra lite som de vill. Kanalen vill inte heller riskera att förlora dem till någon konkurrent.

Tittarsiffrorna totalts sett skvallrar emellertid om att det inte bara är jag som nu har tröttnat på Filip&Fredrik.

Jag såg häromdagen Henrik Schyfferts utmärkta 90-talsmonolog(vi har vuxit upp i samma kommun, varför jag inte bara känner igen 90-talsreferenserna, utan även referenserna till  Pizzeria Adriatic, Hum och Norrsunda kyrka...  ). Det handlade i stor utsträckning om att gå vidare. På den punkten har Killinggänget, och kanske framförallt Schyffert(hur självkritisk han än må vara på den punkten) varit ett föredöme genom åren.

Gå vidare är vad Filip&Fredrik nu också borde göra.