twd

Man vet att det är 2009 när man blir nostalgisk vid åtanken av att man vid utlandsresor, för bara några år sedan, alltid brukade slinka in på något rökigt internetcafé för att improvisera fram e-postmeddelanden eller foruminlägg, utan de för svenska språket nödvändiga bokstäverna å,ä,ö. Inte sällan hade man då istället ett antal helt onödiga bonusbokstäver- och tecken till sitt förfogande. Jag tänker närmast på de upp- och nedvända spanska frågetecknena som brukade vara lattjo att freestylea med. Nu när det alltid finns uppkoppling och man alltid verkar ha med sig en laptop så finns det inte längre några ursäkter för att betala minutpris i de rökiga och nedhaschade internetcaféerna. Man kan göra sig förstådd helt enkelt. Jag befinner mig alltså för tillfället i Köpenhamn. En stad som jag alltid har tyckt känts som en blandning av de bästa från de tre större svenska städerna, som känns långt ifrån kompletta som storstäder betraktat.

Det enda jag aldrig har fattat är den danska musiken som alltid har varit lika dålig som svensk film varit de senaste 20 åren(men de har ju sin film). Sanne Salomonsen, Aqua, Disneyland After Dark, Olsen Brothers, Funkstar Deluxe, Alphabeat, de där med bongotrummorna. Raveonettes var populära när man fortfarande skickade sina meddelanden från nedrökta internetcafér, men de var ju så estetiska att de snarare kunde sorteras in under det ständigt närvarande danska designundret. Det sitter i den lagom knäppa köpenhamnska folksjälen, har jag förstått det som. Den här är från Danmark har jag för mig. Nedan är en trevlig sång från ett californiskt band som inte vet att de på något sätt tillhör den danska icke existerande musikscenen. Herrejälvlar, jag tror aldrig att jag har hört någonting som låter så danskt, som inte är härifrån.