Avslutad Mad Men-säsong
Jag är klar med tredje säsongen av Mad Men. Mycket bra, precis som de två tidigare säsongerna. Sista avsnittet gav nästan sken av att karaktärerna håller på att bli folkliga hjältar, typ. Hoppas att det inte slås vidare in på den vägen i nästa vända. De får inte reduceras till några jäkla seriefigurer.
Topp tre Mad Men-karaktärer:
1) Roger Sterling. Delägare i ursprungsbyrån.
Motivering: Alltid salongsberusad. Ständigt omotiverad med vad det nu är han behöver göra på jobbet. Skön kontrast till de övriga karaktärerna som det faktiskt är meningen att man ska känna sympati med.
När en av sekreterarna i ett av den tredje säsongens avsnitt kör över en av de nya ägarnas representanter med en John Deere-gräsklippare så att han förlorar en fot(jag lovar att det är det mest farsartade inslaget under alla tre säsonger, annars hade jag inte tittat) blir alla helt förfärade och så att säga "till sig" på ett sätt som nog var ännu vanligare på 60-talet. Roger Sterlings kommentar: I bet that somewhere in this buisness, that has happened before...
2) Joan Holloway. Ett under av proffsighet. Det är svårt att tro att det ens fanns så proffsiga människor på 60-talets arbetsplatser. Efter tre säsonger vet man fortfarande egentligen ingenting om henne. Just därför mycket spännande.
3) Paul Kinsey. Lite för intellektuellt lagd för att springa omkring på reklambyrå. Tycker nog egentligen att det var roligare på universitetet. Har skrivit en pjäs, har skägg, försöker, men får sällan till det.
Topp tre Mad Men-karaktärer:
1) Roger Sterling. Delägare i ursprungsbyrån.
Motivering: Alltid salongsberusad. Ständigt omotiverad med vad det nu är han behöver göra på jobbet. Skön kontrast till de övriga karaktärerna som det faktiskt är meningen att man ska känna sympati med.
När en av sekreterarna i ett av den tredje säsongens avsnitt kör över en av de nya ägarnas representanter med en John Deere-gräsklippare så att han förlorar en fot(jag lovar att det är det mest farsartade inslaget under alla tre säsonger, annars hade jag inte tittat) blir alla helt förfärade och så att säga "till sig" på ett sätt som nog var ännu vanligare på 60-talet. Roger Sterlings kommentar: I bet that somewhere in this buisness, that has happened before...
2) Joan Holloway. Ett under av proffsighet. Det är svårt att tro att det ens fanns så proffsiga människor på 60-talets arbetsplatser. Efter tre säsonger vet man fortfarande egentligen ingenting om henne. Just därför mycket spännande.
3) Paul Kinsey. Lite för intellektuellt lagd för att springa omkring på reklambyrå. Tycker nog egentligen att det var roligare på universitetet. Har skrivit en pjäs, har skägg, försöker, men får sällan till det.
Kommentarer
Trackback
