Fortsättning på decenniet
Idag är jag på lite bättre humör(jag har sett solen), vilket borde göra experimentet lättare för dagens skörd. Jag tar som sagt det jag hittar i röran och uppdaterar så länge jag har lust.
Lily Allen - Alright, still(2006)
Även om jag tycker mycket om Lily Allen så är det här väl egentligen inte sådant man blir knockad av. Man går snarare omkring och ler lite. Ingen förändring har skett. Jag tycker nog att två av de mindre profilerade låtarna på hennes nya skiva är bättre än det mesta på denna en av decenniets mest hypeade debuter.
Franz Ferdinand - You Could Have It So Much Better(2005)
Det här i mitt tycke 00-talets kanske främsta singelakt. Albumen har inte övertygat mig lika mycket. Nu väntar jag med spänning på om Do You Want To ska göra jobbet åt den här. Det gjorde den!
Men som sagt, albumet, inte jättebra.
Alltså lite av tanken med det här förvirrade yrandet är, förutom att få mig på bättre humör i novembermörkret, att försöka bena ut vilka skivor och akter som överlevt decenniet de slagit igenom i och därmed alltså kommer att följa oss med in på 10-talet. Om man har slagit igenom på 80-talet och sedan tidigare tillhör mina favoritartister/grupper kommer man alltså inte att få sina 00talssläpp behandlade här. Jag måste härmed alltså be om ursäkt till Outkast och Daft Punk som ju faktiskt varit med sedan 90-talet. Skillnaden är att ett par av dessa båda gruppers skivor väldigt mycket kommit att definiera decenniet. Överraskande så här långt är att jag måste ha kastat ut fler skivor/gallrat hårdare än jag trott. Jag menar Arctic Monkeys debut, var är den? Phoenix, någon? De var väl inte så kassa? Men jag verkar å andra sidan inte ha saknat dem innan jag började med det här, vad det nu är för något...
LCD Soundsystem - Sound of Silver(2007)
Dagens överraskning så här långt! Någon kvinnlig recensent ville att det skulle vara en åldersgräns på 35 för den här skivan(det är faktiskt ganska roligt givet att man vet vad det är på den, och dess ursprung). Vi lever ju i en konstig tid eftersom att de "hippast" levande människorna nu gott och väl fyllt 40. Skulle inte han James Murphy sluta göra musik och börja med någon ultravålds-sport förresten?! Jaja, man måste bara älska någon vars näst största hit heter Daft Punk Is Playing At My House(rekord i navelskåderi på bootleg-remixen med Daft Punks egen Around The World. Namnet på remixen? Daft Punk Is Bootleged In My House så klart! Jisses. Se, upplev, älska eller hata. Jag väljer som sagt det förstnämnda). Och knockad är jag här av bland annat North American Scum. Det här är faktiskt första skivan i det här experimentet som är bättre än jag minns den. Stort!
Har jag en skiva med ZZ Top? Som jag inte har slängt ut? Någon driver med mig. Jag är helt säker på att jag inte har köpt någon sådan. Och vem fan skulle ha gett mig den?
Phoenix - United(2000)
Pliktrapportering från Spotify, eftersom att jag inte hittar någon av de två Phoenix-album jag trots allt äger/har ägt fysiskt. Och då tar jag väl svansången när jag ändå håller på. Det här gänget definierar 00-talet otroligt mycket på flera sätt. De är för det första inte från Glasgow, Detroit, New York eller London utan från Saint Germain, en av Paris mest välmående stadsdelar för er som inte visste det. 00-talet var ju första gången globaliseringen slog igenom på allvar. Platsen behöver inte vara fysisk när inte ens musiken är det. Sedan är det friheten att plocka det man känner för, oberoende av om det är musikpolitiskt korrekt eller inte. Sist men inte minst är det Lost In Translation. Jag valde landsmännens Alone In Kyoto framför någon av Phoenix-låtarna på tio i topp-listan i sommras. Men jag hade ju (nästan) likagärna kunnat ha valt Too Young, som jag för övrigt fortfarande blir knockad av.
Justice - † (2007)
Jag fortsätter på Frankrike-temat i och med att jag kände att jag måste få med låten som definierar knock-out under 00-talet. Jag menar 2007 krävdes det ganska mycket för att man spontant skulle säga men vafan är det här?
Albumet som sådant? Det var okej i någon månad. Men varför bry sig om album på 00-talet?
Lily Allen - Alright, still(2006)
Även om jag tycker mycket om Lily Allen så är det här väl egentligen inte sådant man blir knockad av. Man går snarare omkring och ler lite. Ingen förändring har skett. Jag tycker nog att två av de mindre profilerade låtarna på hennes nya skiva är bättre än det mesta på denna en av decenniets mest hypeade debuter.
Franz Ferdinand - You Could Have It So Much Better(2005)
Det här i mitt tycke 00-talets kanske främsta singelakt. Albumen har inte övertygat mig lika mycket. Nu väntar jag med spänning på om Do You Want To ska göra jobbet åt den här. Det gjorde den!
Men som sagt, albumet, inte jättebra.
Alltså lite av tanken med det här förvirrade yrandet är, förutom att få mig på bättre humör i novembermörkret, att försöka bena ut vilka skivor och akter som överlevt decenniet de slagit igenom i och därmed alltså kommer att följa oss med in på 10-talet. Om man har slagit igenom på 80-talet och sedan tidigare tillhör mina favoritartister/grupper kommer man alltså inte att få sina 00talssläpp behandlade här. Jag måste härmed alltså be om ursäkt till Outkast och Daft Punk som ju faktiskt varit med sedan 90-talet. Skillnaden är att ett par av dessa båda gruppers skivor väldigt mycket kommit att definiera decenniet. Överraskande så här långt är att jag måste ha kastat ut fler skivor/gallrat hårdare än jag trott. Jag menar Arctic Monkeys debut, var är den? Phoenix, någon? De var väl inte så kassa? Men jag verkar å andra sidan inte ha saknat dem innan jag började med det här, vad det nu är för något...
LCD Soundsystem - Sound of Silver(2007)
Dagens överraskning så här långt! Någon kvinnlig recensent ville att det skulle vara en åldersgräns på 35 för den här skivan(det är faktiskt ganska roligt givet att man vet vad det är på den, och dess ursprung). Vi lever ju i en konstig tid eftersom att de "hippast" levande människorna nu gott och väl fyllt 40. Skulle inte han James Murphy sluta göra musik och börja med någon ultravålds-sport förresten?! Jaja, man måste bara älska någon vars näst största hit heter Daft Punk Is Playing At My House(rekord i navelskåderi på bootleg-remixen med Daft Punks egen Around The World. Namnet på remixen? Daft Punk Is Bootleged In My House så klart! Jisses. Se, upplev, älska eller hata. Jag väljer som sagt det förstnämnda). Och knockad är jag här av bland annat North American Scum. Det här är faktiskt första skivan i det här experimentet som är bättre än jag minns den. Stort!
Har jag en skiva med ZZ Top? Som jag inte har slängt ut? Någon driver med mig. Jag är helt säker på att jag inte har köpt någon sådan. Och vem fan skulle ha gett mig den?
Phoenix - United(2000)
Pliktrapportering från Spotify, eftersom att jag inte hittar någon av de två Phoenix-album jag trots allt äger/har ägt fysiskt. Och då tar jag väl svansången när jag ändå håller på. Det här gänget definierar 00-talet otroligt mycket på flera sätt. De är för det första inte från Glasgow, Detroit, New York eller London utan från Saint Germain, en av Paris mest välmående stadsdelar för er som inte visste det. 00-talet var ju första gången globaliseringen slog igenom på allvar. Platsen behöver inte vara fysisk när inte ens musiken är det. Sedan är det friheten att plocka det man känner för, oberoende av om det är musikpolitiskt korrekt eller inte. Sist men inte minst är det Lost In Translation. Jag valde landsmännens Alone In Kyoto framför någon av Phoenix-låtarna på tio i topp-listan i sommras. Men jag hade ju (nästan) likagärna kunnat ha valt Too Young, som jag för övrigt fortfarande blir knockad av.
Justice - † (2007)
Jag fortsätter på Frankrike-temat i och med att jag kände att jag måste få med låten som definierar knock-out under 00-talet. Jag menar 2007 krävdes det ganska mycket för att man spontant skulle säga men vafan är det här?
Albumet som sådant? Det var okej i någon månad. Men varför bry sig om album på 00-talet?
Kommentarer
Trackback
