twd

Low(1977)

Om Hunky Dory är väldigt många människors favoritskiva alla kategorier så är karaktären på Low mer åt hållet att många människor med löjligt stora skivsamlingar har den på sin topp tio.
Arbetet med skivan påbörjades efter Station To Station. Ett album som Bowie på grund av sitt kokainmissbruk knappt kommer ihåg att han spelat in. Resultatet av STS blev ändå väldigt lyckat då det förenade kvalitet, konstnärlig kreativitet och kommersiell slagkraft på ett utmärkt sätt.

Den övergripande tanken med Low var att förena den experimentella elektroniska musiken med den traditionella amerikanska r&b-traditionen.
David Bowies vid den här tiden påstådda fascination för de tyska syntpionjärerna Kraftwerk har i efterhand däremot visat sig vara ganska överdriven. Bowie berättade i en intervju 2001 att gruppen främst inspirerat honom genom att vara helhjärtat europeiska i sitt uttryck, och genom att de inte använde sig av den traditionella amerikanska rockmusikens typiska ackordföljder. Deras musik i övrigt ska dock ha haft liten plats i hans värld.
Jag vet inte heller riktigt varifrån den här utbredda uppfattningen kommer. Så där överdrivet mycket Kraftwerk-influenser hör i alla fall jag inte ens i de avslutande instrumentala låtarna.

Low är alltså del ett i den vida omtalade Berlin-trilogin. Detta trots att den till största delen spelades in i Château d’ Hérouville-studion utanför Paris. Kopplingen till Berlin är snarare att albumets andra instrumentala sida är Bowies musikaliska reflektion kring östblocket och livet i Västberlin under det kalla kriget. Skivans första sida består av korta poplåtar med svårtolkade textfragment som snarare var något av David Bowies konstnärliga terapi från sitt eget drogberoende.

En annan vanlig missuppfattning är att albumet skulle ha producerats av Brian Eno, som annars naturligtvis var högst delaktig i processen. Men om det är någon som inte ska bli fråntagen sin ära i detta sammanhang så är det den verkliga producenten. Den av Bowie ofta anlitade Tony Visconti. Det är än idag inte någon som har lyckats kopiera den klaustrofobiska ljudbilden som främst kanske karaktäriseras av ljudet på gitarrerna och trummorna. Bland annat märks detta tydligt på Always Crashing In The Same Car.
Materialet på Low var först tänkt att användas som soundtrack till filmen The Man Who Fell To Earth(det är också en stillbild från filmen som använts som omslagsbild på skivan). I filmen spelar David Bowie själv utomjordingen Thomas Jerome Newton som kommer till jorden för att ta med sig vatten hem till sin planet. Musiken hann dock inte bli klar i tid till dess att filmen skulle ha premiär.

När Bowie väl presenterade det färdiga resultatet för skivbolaget RCA erbjöd de sig på fullt allvar att köpa ett hus åt honom i Philadelphia så att han skulle kunna spela in en uppföljare till soulalbumet Young Americans.
Detta brydde sig inte Bowie om då hans inställning från början hade varit att musiken på Low skulle vara så konstig att den kanske aldrig skulle komma att ges ut.
I januari 1977 släpptes skivan i alla fall. Den fick ett svalt mottagande av recensenterna. Tidens gång har emellertid reparerat skadan till fullo. Nu är Low inte bara allmänt uppfattat som David Bowies mest svårtillgängliga verk utan också accepterat som ett av hans mästerverk.

Några saker är ganska anmärkningsvärda i mitt eget förhållande till Low.
Jag har märkt att det är ganska ofta jag inte är fullt mottaglig för musiken på albumet. Jag har lyssnat mer på snart sagt alla andra skivor på topp tio-listan. På nästan alla andra skivor jag lyssnar återkommande på är det hyfsat lätt att i alla fall framhålla en tre, fyra låtar som står ut från resten. Varje gång jag lyssnar på Low är det emellertid en annan låt än gången innan som ger det mest bestående intrycket efteråt. Detta är kanske också en anledning till att Sound And Vision är den enda låten från albumet som är med på den mest utbredda samlingsskivan Best Of Bowie. Att det är svårt att sålla, men kanske också att låtarna gör sig allra bäst tillsammans, som en enhet.

Slutligen: Joy Division tog sitt ursprungliga namn Warsaw från låten Warszawa. Depeche Mode hade antagligen inte funnits utan Low. Jag kommer inte att gifta mig med någon som inte uppfattar genialiteten i What In The World. Some Are platsade inte på albumet. Och David Bowie själv har sagt att Low är hans DNA.