Nytt favoritnöje
Mitt nya favoritnöje är att sitta och läsa igenom läsarkommentarer under konsertrecensioner på nätet.
Eftersom att konsertrecensenterna till skillnad mot till exempel filmrecensenterna ofta är sunt skeptiska tills dess att motsatsen bevisats för dem blir det påfallande ofta rena sågningar.
Dagen efter kan man sedan sitta och frossa i idiotreflexer från ryggraden som frågar om recensenten själv kan spela gitarr om de har sett samma konsert om recensenten över huvud taget varit där och andra intressanta frågeställningar, uppblandade med idiotförklaringar av recensenten ifråga: vi 8000 personer som var där tyckte alla att det var fem plus!!!! för att sedan avsluta med att återvända till knäckfrågan om vi har sett samma konsert?!?!?!?!
När det inte krävs inloggning för att kommentera har jag också börjat roa mig med att slänga in brandfacklor i idiotdiskussionerna. En trend som allt fler nu verkar ägna sig åt. Favoriten från den här helgen är Jenny Seths(jag kan visserligen också undra varför de skickar henne?) trevliga text om Eros Ramazzotti där hon bland annat ställer frågan om en scen verkligen kan se tristare ut?
Någon med samma fritidsysselsättning som jag svarar i kommentatorsfältet:
Eros dekor är ju anpassad till landet Sverige, gråa plåtlådor motsvarar gråa fyrkantiga tråkiga ointressanta svenskar, hans låtval symboliserar den stagnerade svenska modellens inkapacitet att förnya sig.Det hela är ju medvetet.
Anledningen till att jag skriver många inlägg den här helgen är för övrigt att jag på grund av vädret vägrar gå utanför dörren.
Eftersom att konsertrecensenterna till skillnad mot till exempel filmrecensenterna ofta är sunt skeptiska tills dess att motsatsen bevisats för dem blir det påfallande ofta rena sågningar.
Dagen efter kan man sedan sitta och frossa i idiotreflexer från ryggraden som frågar om recensenten själv kan spela gitarr om de har sett samma konsert om recensenten över huvud taget varit där och andra intressanta frågeställningar, uppblandade med idiotförklaringar av recensenten ifråga: vi 8000 personer som var där tyckte alla att det var fem plus!!!! för att sedan avsluta med att återvända till knäckfrågan om vi har sett samma konsert?!?!?!?!
När det inte krävs inloggning för att kommentera har jag också börjat roa mig med att slänga in brandfacklor i idiotdiskussionerna. En trend som allt fler nu verkar ägna sig åt. Favoriten från den här helgen är Jenny Seths(jag kan visserligen också undra varför de skickar henne?) trevliga text om Eros Ramazzotti där hon bland annat ställer frågan om en scen verkligen kan se tristare ut?
Någon med samma fritidsysselsättning som jag svarar i kommentatorsfältet:
Eros dekor är ju anpassad till landet Sverige, gråa plåtlådor motsvarar gråa fyrkantiga tråkiga ointressanta svenskar, hans låtval symboliserar den stagnerade svenska modellens inkapacitet att förnya sig.Det hela är ju medvetet.
Anledningen till att jag skriver många inlägg den här helgen är för övrigt att jag på grund av vädret vägrar gå utanför dörren.
Kommentarer
Trackback
