twd

1. Outside(1995)

Ett mycket ambitiös konceptalbum från 1995. Mardrömmen från 1974 års Diamond Dogs är här förflyttad till ett 90-tal i milleniumångest och den fiktiva staden Oxford Town, New Jersey. Låttexterna befolkas av Twin Peaks-liknande karaktärer och det genomgående temat är ett mord på en 14-årig flicka vid namn Baby Grace Blue.
Brian Eno är tillbaka som samarbetspartner för första gången sedan Berlin-trilogin. 1. Outside är med sina 75 minuter Bowies längsta studioalbum. Det är också, möjligen tillsammans med Low, den skivan som kräver flest lyssningar att ta sig innanför skinnet på. När man väl har gjort det blir man belönad till fullo. Det är ett imponerande hantverk med många dimensioner.
David Bowie hade vid den här tiden återigen blivit kreddig. Detta delvis tack vare att flera av brittpopvågens förgrundsfigurer återkommande hyllade honom i diverse intervjuer. Men mest på grund av att han efter en svacka under större delen av 80-talet nu var musikaliskt relevant igen. Black Tie White Noise med Bowies största hit efter 80-talet(som i den här briljanta Leftfield-remixen låter precis som att någon beställer en taxi från Soho till Ministry Of Sound en novembernatt 1993, lyssna och lär!) två år tidigare var ett steg i rätt riktning. Någonting som befästes i och med soundtracket till filmatiseringen av Hanif Kureishis The Buddha Of Suburbia samma år. Men 1. Outside är det verkliga mästerverket från Bowies 90-talsdiskografi. Många av de mest hyllade skivorna från mitten av detta decennium låter idag ganska daterade. 1.Outside låter däremot bitvis fortfarande före sin tid.

Låtmässigt kanske The Motel ändå sticker ut från det här annars mycket jämna albumet. Skivans sista spår Strangers When We Meet upptäcktes av många som missade den tidigare på soundtracket till The Buddha Of Suburbia. En anledning till att den vann sin stora popularitet först två år senare är kanske att den var ett ganska upplyftande slut på en i övrigt mörk historia. Första singeln The Heart's Filthy Lesson utgjorde för övrigt soundtrack till filmen Seven som kom samma år. Det är ganska talande för hela skivan.
Det slutar liksom aldrig att regna.